Jag kommer inte ur deppen. Jag har fastnat.. Jag tror inte livet någonsin blir sig likt igen.
Jag tror inte att Robert och jag kommer klara det här.. Det har varit för mycket sista året. Vi har blivit så nedslagna och besvikna så många gånger att vi inte hunnit återhämtat oss riktigt. Och för varje motgång har en gnista slocknat och nu känns det som att bara askan är kvar. Det lilla som glödde har inte mycket kvar att glöda på.. Så känns livet. Vi vet varken ut eller in.. Jag har ingen jag verkligen kan prata med, ingen som kan få mig att må bättre. Jag är så nära att bara stänga in mig i mitt mörker. Jag vill inte ens kliva ur sängen längre. Vill inte gå ut. Vill helst inte vakna mer..
Jag har mailat till hyresvärden till vd’en Harald , jag har mailat till kontrakts uthyraren Nesli för att få svar på varför hon ljög. Jag har alla mail kvar. Varför ljuga & säga att den ska till bostadsförmedlingen när den uppenbarligen inte skulle det. Den gick ju direkt till en granne.
Jag tror någonstans att de vet om att de gjort bort sig! Att de gnager sig lite på knogarna och ångrar att de gjort som de gjort. Min fråga är om de kan göra det ogjort?! Kan de , vågar de, göra rätt för sig och behålla sin heder?
Kan jag kanske ta kontakt med advokat eller jurist via hyresgästföreningen och kanske vinna?
Grejen är att får INTE vi flytta snart så kommer Robert och jag bli tvungna att separera. Vi kommer inte klara av att orka längre tillsammans. Och då är nog det bästa att vi skiljer oss så vi iaf kan vara goda vänner.. Jag kommer alltid att älska honom! Han kommer alltid äga en stor plats i mitt hjärta och han kommer alltid vara en stor del av mitt liv, min framtid. Jag vill helst av allt att vi ska fortsätta vår framtid tillsammans. Såklart! Min man och jag med våra barn.. Men det kommer inte att bli så..
Just nu vill jag att någon ska ta striden för oss. Ringa Lennart Ericsson och fråga hur de tänker? Och hur de kan göra en så uppenbar felprioritering? Hur de kan ljuga för oss? Hyresnämnden skulle besluta om att VI är de som har störst behov av lägenheten. De skulle aldrig gå med på att Sylwia & Darius/Tarek är de som har det största behovet. Aldrig!
Och jag var blivit så jäkla besviken och blåst av Sylwia oxå. Jag trodde verkligen hon hade hjärtat på rätta stället. Trodde aldrig att dom skulle tränga sig före oss. Hon som själv sagt att dom inte har behovet av större, även om de vill ha, men vi behöver det så mycket, och det var hennes ord till mig. Men mina ögon har öppnats för hur falska och giriga människor är! I slutänden tänker alla bara på sig själva, men är man villiga att helt o hållet KROSSA en familj på 7 personer utan att blinka?!?
Jag kan inte sova, vill inte äta, vill inte engagera mig i barnen. Såg hur glimten i deras ögon bara dog när vi fick veta att Sylwia med familj ska flytta till 5an. Och inte vi.. Såg hur Sara bara sjönk ihop och blev uppriktigt ledsen. Noel hade tårar i ögonen, han blev så himla besviken. Robert går runt med nedstämd min och noll ork..
Vi är en slagen familj. En krossad patetisk spillra av vad vi en gång varit. Ett puzzel där vissa bitar försvunnit..
Fuck Life!
~Alltid En Diva~ 