Förlåt~

Skrev i mitt förra inlägg att jag inte har någon att prata med, men det har jag ju.. Om jag vill så vet jag att Tessa, Mamma & Vera och även Lisa finns att ventilera med!

Jag har bara inte styrkan själv att dra igång ett samtal med någon.

Jag hade sån tur att förra fredagen kom Tessan hit i rekord fart och kramade och pratade och även mamma. Ni läser mig som en öppen bok och ni tvingade mig att visa känslor och ventilera. Otroligt uppskattat.

Vera du har hört av dig och försökt starta samtal, men jag har nekat.

Jag står lixom och velar på ett ben just nu. Jag vet inte vad jag känner. Jag måste själv (tror jag) försöka komma på hur jag ska kliva ur den här perioden i mitt liv. Men jag vet inte hur. Jag har aldrig blivit så nedslagen. Så besviken och känt mig så ovärdig att leva.

Jag trodde inte jag skulle klara skolan. Men, jag gick upp, klädde på mig, borsta tänderna och tog mig till skolan! Jag mådde bättre på eftermiddagen. Vet ännu inte helt hur jag ska hitta ork och styrkan igen, men jag kämpar för att komma dit.

Men ber om ursäkt för att jag sa att jag inte har någon! Jag har någon(ra)!

Jag är inte ensam. Men jag är extremt duktig på att sluta mig och inte vilja prata till en början. Jag blir som eremit, vill ”slicka mina sår själv) och grubbla! Inte bra, jag vet, men det är Johanna!

Puss på Er! Ni är alla fantastiska människor ♥️