~Bara jag~

Det släppte lite~

Det har tagit tid att hitta mig själv som ”uska”. Jag har känt mig vilse, osynlig, dum och korkad. Men idag, på eftermiddags jobb så kände jag att jag gick på automatik och typ visste vad som behövdes göras. Jag tog för mig mer & kände mig inte lika nollad när det kom till mitt arbete. Kändes riktigt skönt.

Nästan så skönt att jag längtar efter flera timmar på Det Sjuka Huset, men jag vet att jag måste skynda långsamt. Sovit asdålift inatt. Haft så mycket konstiga drömmar, nästan då det känts som att jag varit vaken, det kändes som att det jag drömde verkligen hände på riktigt. Riktigt jobbigt. Och tidigt imorse började det ringa på dörrar o telefon här och där blev sömnen drabbad. Så hoppas på att kunna sova riktigt gott inatt.

Lyckades byta till morgonpass imorgon, så slipper det bli så stressigt när jag på eftermiddagen ska hämta barnen. Den här veckan har gått väldigt fort. Kanske för att jag faktiskt jobbat 5 av mina 7 barnfria dagar..!? Idag har det varit strålande väder oxå, bara det lättar upp sinnet litegrann.

Bjuder på denna 😂

När jag lämnade Det sjuka Huset så hade jag jackan uppknäppt & när jag öppnade bildörren strömma det ut värme från bilen. Precis som det kan göra på sommaren. Så blev att köra hem utan jacka. Riktigt härligt!

Tänka att min äldsta son blir 15 år imorgon! Vart tar tiden vägen..? Tyvärr rök vi ihop idag, kanske var det mitt fel, men jag är så slut i mitt huvud och jag hade bara klivit innan för dörren efter jobbet.. Så ledsen att det blev så.. Och jag hoppas innerligt du kan sluta kalla mig för de där orden. Jag blir så ledsen varje gång. Jag älskar dig mer än du kan ana, och är så mega stolt över det du presterar! Glöm aldrig det ♥️

Nu ska här läsas och sedan sova 🛌

~Bara jag~

”Sjukt-bruk, Missbruk, Beroendesjukdom??”

Ett BEROENDE har många namn.. När slutar ett ”missbruk” vara ett missbruk? När blir det ett ”sjukt-bruk” som ett kraftigt självskadebeteende..? Är ”alla” former av missbruk i grunden egentligen en Beroendesjukdom?

Jag skrev ett arbete om Missbruk och Beroendesjukdom när jag gick i gymnasiet. Jag försökte i min text få fram hur samhället ofta ökar på en människas missbruk genom att stöta bort individen med missbruksproblem, då de är en belastning för samhället. Men jag undrar om det inte är dags att tänka om.

Jag tror att många hamnar i missbruk pga trauma från tidig ålder. De får inte rätt hjälp i rätt tid, redan i barn & ungdomsår, och då blir alkohol och andra berusningsmedel det enda sättet en människa orkar leva vidare. Genom att döda & bedöva sinnen och känslor. Jag tror att tidiga insatser är avgörande för att minimera risken för ett beroende.

Men, sen tror jag, att det finns de människor som faktiskt inte kan sluta med sitt beroende. Dels för att de inte har den styrkan i sig själva, kanske har de även inte lust att ta tag i sig själv pga för mycket trauma och psykiska besvär. Jag tror att många med Beroendesjukdom även bär på olika npf-diagnoser. Många har säkert bipolär-sjukdom som inte är utredda ordentligt, utan adhd/Add/autism är diagnoser som är tydligare att upptäcka än just Bipolär-sjukdom.

Jag tror även att vissa människor har det genetiskt i sig att falla för missbruk. Att det följer med i DNA’t redan från födseln. Att vissa då föds med den genen som ökar risken att fastna i missbruk och har man då även ett trauma som skett så ökar riskerna ännu mer.

En person med Beroendesjukdom behöver själv vilja sluta med sitt beroende. Måste själv söka den hjälpen som finns och ta emot den hjälpen som erbjuds. Det första som måste göras är att acceptera att man är beroende och verkligen förstå hur det skadar individen själv samt anhöriga. Anhöriga är väldigt ofta medberoende utan att vilja vara det, ofta utan att ens veta om det. Så långa behöver hjälp och stöd när En är beroende.

Jag avskyr hur ett missbruk, oavsett om det är piller, droger eller alkohol kan förändra en person. Hur personligheten bara byts ut och man inte känner igen personen längre. Hur drogen tar över personligheten. Hur en människa som är glad och rolig kan bli manipulativ, elak & våldsam.. Det är hemskt. Och alla barn som far illa pga en förälders missbruk. Hur du blir kuvade, får ljuga, alltid är rädda för sin förälder.

Jag har varit där. Jag har varit rädd och ledsen. Jag vägrar bli en medberoende även som vuxen. Jag vill inte ha missbrukande människor i min omgivning och inte nära mina barn. De ska inte växa upp som jag gjort. De ska aldrig behöva acceptera ett sådant beteende och tro att det är ”normalt”..

Jag önskar att Du tog hjälp. Att Du la in dig själv länge och verkligen blev fri från det här. Att du tar kampen mot alla demoner och möter dina egna fasor och blir frisk. För det här är inte Du!

~Bara jag~

Riktigt mycket jobb på Det Sjuka Huset~

De här tre dagarna har varit både bra och tuffa. Men inget emot vad fredagens pass bjöd på.. Jag stod med omläggning av ben i 1,5 timme, gjorde omvårdnad lika länge. Det var tufft. Tungt! Svettigt! Stressigt! Jag brukar under 4-5 timmar gå ca 4-5000 steg inne på jobbet, i fredags gick jag 9632 steg under den tiden. Första gången jag fick sitta ner i ca 10 minuter var vid 10:30. Det var riktigt många patienter i behov av mycket stöd och omvårdnad, hjälp mm. Det var sjukt tungt. Och jag som var ”mellan” ska hjälpa till överallt, där det behövs, men när jag är bara en person, är det svårt att hjälpa till överallt där det behövs, så blir det nästan övermäktigt. Jag prioriterar alltid patienten. Visar ingen stress framför dom. Gör mitt jobb lungt och noggrant och låter patienten få min uppmärksamhet på ett fint sätt. För det är God Omvårdnad för mig och det är så jag vill jobba med människor.

Efter jobb åkte jag o hämtade mamma på hennes jobb, därifrån till Bredäng o handla till middagen. Sedan hem till min bostadsadress och tejpade och lindade om Max’s tå. Sedan hem till mamma. Jag gjorde en laxpasta med babyspenat och körsbärstomater. Mycket gott!

Drack några glas vin för att slappna av och släppa alla tankar, all ilska över jobbet och vuxna människor, attityder & missförstånd. Och alla KRAV!

Att säga till någon med utmattningssyndrom att jag är dålig för att jag inte orkar allting en ”frisk” människa gör, är elakt! Det gör att jag mår ännu sämre. Jag mår väldigt dåligt av att jag inte kan hålla lika många bollar i luften idag som jag kunde för ca 1-1,5 år sedan. Minsta grej extra att göra är ett enormt påfrestande projekt för mig. Jag behöver typ bara ha en sak per dag. ”Till jobb & hem, Till affären & hem.. I går var det Till jobb & sedan till Vårberg o hämta mamma, vidare o handla, kolla Max, sedan hem. Och efter just den arbetsdagen var jag så slut i min hjärna o kropp. Jag var så totalt trött o slut. Och att då bemötas av kritik från en annan vuxen för att H inte själv kan ta sitt ansvar eller be sin F om hjälp..? Blir så less.

Så, nu är det här avskrivet och jag släpper det här o går vidare!

Tack o Hej

~Bara jag~

Efter regn kommer solsken~

”Sägs det…”

Jag hade en väldigt jobbig period för ca 2 veckor sedan, mycket psykiskt. Jag hade extrem ångest.

Har haft lite oro över hur det skulle kännas att jobba den här veckan, men idag har jag haft en toppen bra dag på Det sjuka huset. Skrattat, tagit mera ansvar, varit mera hos de patienter jag haft. Det kändes riktigt bra. Dock kvarstår den här jobbiga känslan av vissa kollegor som bemöter en iskallt, men jag tror det beror på att de har en pinne så långt uppkörd i röven och det är den som gör att de överhuvudtaget kan gå rakt, och därför har de glömt hur man bemöter människor. Men det ska inte få knäcka mig. Jag fokuserar på de Kollegor som bidrar till en trygg och bra arbetsplats.

Nu har jag fått i mig lite lunch, trött som attan, men jag ska inte somna! Ska hålla mig vaken..

Har kollat på en utbildning, inom vårdyrket, men något helt annat än det jag gör idag. Inte ens något jag tidigare funderat på.. Men det är grym lön inom det yrket, inte fysiskt tungt, ingen omvårdnad som är tung. Vi får se hur det går, har iaf skickat iväg en intresseanmälan.

Ska kolla lite på ”Nurses” innan alla andra kommer hem!

Hej Hopp

~Bara jag~

Redan tisdag~

Och ett jävla oväder!! Det blåser iskallt! Riktigt svinigt isigt kallt! Inte alls härligt!

Klädde barnen med varma kläder från topp till tå, vill inte att de ska vara barn som fryser så fort de ska på utelek på skola & dagis.

Har plockat lite hemma, packat min väska, druckit min collagen-boost och nu kolla jag på slutet på Nyhetsmorgon. Ligger och drar mig lite inför att lämna och åka till mitt andra boende eftersom kvinnan som bor där alltid ska ha så jäkla kallt hemma! Fönstren öppna året runt så det är fan alltid bara 16-17 grader inne. Efter en vecka där så har mina fötter förfrusit.

Nu blev jag sugen på kaffe.. Men min mjölk är slut. Måste ha Oatley ”No cow No mu” i kaffet annars är det inte gott.. Jag tror iof att jag kanske har en halv kvar hos mamma.. Så kanske värt förfrusna fötter ändå..? 😛

Tjo!!

~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~

Kortslutning ( i mitt huvud)~

Fy helvete vad allt jävlades med mig förra veckan. Det började på tisdagen, jag skulle besikta bilen 14:30 innan jag skulle hämta tre små troll och min mammavecka började.

Noel kom direkt upp till mig hos mormor efter skolan och skulle åka med o besikta. Jag föreslår att vi ska ta en lunch innan på McDonalds. Vi går ner till bilen vid 13:30.

Då är min bil INPARKERAD av arbetarna i huset bakom mamma. Alla är från polen, Ukraina & Ryssland så ingen pratade svenska. Noel sprang o letade efter någon i huset som kunde flytta på bilen. Cattis kom åkandes så även hon började leta efter någon som kunde hjälpa oss.

Hur tänkte han här liksom…

Jag blir VANSINNIG! Klockan blir 13:55 och fortfarande ingen som förstår vad vi säger och ingen som kan hjälpa oss.

Börjar leka Google-polis. Jag söker på regnumret. Får tag i ett företag i Tumba som står som ägare. Lyckas vid 14:00 får jag tag i ett nummer och ringer. Killen som svarar ska ringa till killen som har bilen och se till att den flyttas. Jag säger att jag har besiktnings tid och att det måste skyndas på lite. –Absolut, fixar detta direkt!!

14:15 ingen som flyttat bilen. Ringer igen.. Han säger att han pratat med killen.. Men skulle ringa igen.. 14:25 en kille kommer, stannar, tittar, vänder och försvinner 👀👀

14:30 ringer igen, då säger han att han sålt bilen. 💩 Jävla lögnaktiga skitstövel!

15:00 två killar kommer. Ena polack som inte kan ett ord svenska, den andra säger ”oh förlåt, trodde din bil var en av arbetarnas”… Men Ööö, det här är inte en privat parkering, du står åt fel håll och ni parkerat IN två bilar…?

Arg som fan. Missade besiktningen men fick en ny tid på onsdag kl 16:00.

På onsdag morgon får jag ett mess från besiktningen att tiden måste bokas om pga Akut sjukdom! Får ny tid till den 1/4 kl 13:30.

På torsdag när jag hämtar E från skolan, då laddar batteriet ur på bilen. Jag står precis utanför M & E’s skola med död bil! Stora S får tag på din kompis som kommer o ska hjälpa med startkablar.. Men jag som är totalt korkad glömmer att mitt batteri sitter i bakluckan!! Vi står i 1 timme och försöker koppla under huven utan att den startar 🥵

Får lämna bilen. Åker tillbaka vid 18:40, och xet åker med. Bilen startar direkt när man kopplar kablarna rätt.

Besiktningen den 1/4… 3 nedslag som ska åtgärdas inom en månad.. N och jag så osams så mina tårar sprutar hela dagen. Jag vill inte ens åka hem utan att ha sällskap av annan vuxen. Och detta på Babys födelsedag..

Jag hatade min bil ganska mycket där ett tag! Jag hatade människor som inte kan läsa skyltar eller vet hur man parkerar ett fordon! Jag hatade mitt batteri! Jag blev vansinnig på alla skolbarn som stod o stirrade o skrek o tjöt när jag försökte starta min bil.

Det har varit väldigt mycket känslor alltså. Och utmattning o stress utöver det.. N och jag har bråkat hela jävla helgen. Hans humor knäcker mig totalt. Det går inte att prata med honom. Det är bara han som gäller, alla andra ska foga sig efter honom. Han slår sina syskon, han kallar mig allting som jag avskyr, han kallar sina syskon det oxå.. Jag har gråtit mer än vad jag skrattat faktiskt.

Må allt vända nu. Må hans humör stabiliseras. Ge mig tålamod och styrka att orka kämpa och fortsätta lite till. Låt demonen som tagit över mitt barn bara försvinna och aldrig komma tillbaka.

~Bara jag~, ~Familjen~

~ BabyBomBom 7 år ~

Nu har hon blivit ett år äldre min yngsta dotter! Hon känns genast så mycket större och den Lilla Divan i henne växer snabbt. Jag älskar att hon är så tydlig och medveten om vad hon vill o inte vill. Hon visar dock redan nu ett stort intresse för kläder, vilket är så roligt och hur det utvecklas med åren, ja det återstår att se helt enkelt.

Baby 7 år

1 april 2015 tog du dina första andetag. Du var så vacker från första stund. Dock var det lite trångt när du skulle ta din väg ut i världen så redan som bebis bröt du ditt nyckelben. Det var något din kropp automatiskt gjorde för att du skulle kunna rotera dig ut ur min kropp. Du imponerar med din enorma styrka, din envishet, ditt heta temperament och din fantastiska humor.

Jag är så stolt över min tokiga och charmiga Ebba. Du är verkligen en speciell tjej!

Grattis min underbara tjej på din 7 års dag, jag ser fram emot att se din fortsatta utveckling och vilken människa du är och blir! Jag älskar dig!

~Bara jag~

Vab för Lilla S~

Lilla killen har feber! Annars ganska okej i kroppen, men en feber och snuva som bråkar med honom.

Jag har så mycket att göra! Så mycket jag behöver ta tag i… Dammsuga, skura golven, fixa ”fika-frukost” till födelsedagstjejen till imorgon.. Blev så irriterad när jag gick ut på min mejl och kollade vart mitt paket från lager157 är, och igår när jag kollade så borde paketet anlänt idag, men nu, dagen INNAN jag behöver ha det, står det att ”Leveransen är försenad”!! WHAT THE HELL..??? Barney fyller 7 år imorgon! Hon ska få nya vårkläder och de ligger i det paketet! Jag beställde dessutom allting den 25/3. FAAAAAN oxå ”rent ut sagt”!!

Varför ska jag alltid ha sådan satans otur med allting..? Känns mindre kul att ge henne kläderna i efterskott! Barn vill inte ha i efterskott!!

Jag kan inte göra så mycket mer än att svära och tjura ordentligt. Det är bara gå vidare och hoppas innerligt att paketet ändå dimper in på Utlämningen idag ändå! 🙏🏻

Har en granne som flyttar till hus, hon ger bort halva sitt bohag. Vi har fått ett nytt skrivbord till Smarre, ny klädhängare & vitt högt nattduksbord till stora S, spegel och garderobsförvaring till N. Så sjysst! Och för oss är det nytt & just dessa möbler är något jag verkligen kollat efter. Så igår lyckades N (med hjälp av sin pappa) få ner det stora och trasiga svarta skrivbordet från Smarres rum till grovsoporna. Blev väldigt bra i hans rum. Nu återstår att få ner sängen jag har hos mamma till hans rum oxå. Men det blir att framtida projekt.

Idag skulle jag behöva rensa, plocka, damma, få undan krukor som jag bytt ut, tvätta fönsterbrädor, klä om min sänggavel, klä om soffan i hallen.. Så mycket att göra och så lite tid… (läs O R K)

Tjo på er!

~Bara jag~

Letar nytt~

Jag har bestämt mig för att söka mig vidare i livet. Jag tror det är det bästa för mitt egna välmående. Att typ börja om, testa något nytt.

Jag vet att jag är en person som lätt blir uttråkad och känner ”nu kan jag det här” och då måste jag hitta nya utmaningar.

Nu dök mitt drömjobb upp. Klart som fan att jag sökte det! Men jag är ganska säker på att jag inte kommer få det, men jag måste ju iaf försöka. Jag borde egentligen ”sitta ner i båten och komma igång ordentligt efter min långtidssjukskrivning” men när drömjobbet dyker upp, en tjänst som sällan blir ledig, då måste jag ju bara söka den! Sagt o gjort, så fick det bli!

Kväll på Det sjuka huset idag. Jag stod som vanligt inte på tavlan, känns så otroligt ”ovälkomnande” när ens namn inte är med bland kvällspersonalen. Men jag hittade lite jävlaranamma och tog för mig själv och klev in i Blå grupp. Blev en trevlig kväll, fanns en del att göra och tiden gick fort. Även om jag kan hamna i en känsla av helt tom i huvudet, helt utmattad, ångesten kryper i huden, man jag kämpar ändå på. Livrädd för att det ska smälla till igen, men jag kämpar verkligen så mycket jag kan.

Imorgon är det kväll igen.. De hade lagt mig på tisdag oxå, men där satte jag ner foten.. 4a pass i rad/4a dagar i rad när jag precis kommit tillbaka från långtidssjukskrivning, med en paus dag på onsdag för att sedan jobba torsdag, Nej, där räcker det. Måste fixa hjälp att hämta barnen på torsdag, men tisdagen tog jag bort. Jag kommer krascha helt igen annars. Blir snart jag En patient själv på Det sjuka Huset!

Så trött. Så tom i huvudet. Ändå tiotusen tankar som snurrar.

Over and out 🤦🏻‍♀️

~Bara jag~

Det sjuka huset~

Jajamensan, jobb hela helgen.. Plus Måndag & Tisdag. Min rehabkoordinator kommer inte gilla det här!

4 dagar i rad, han kommer bli vansinnigt irriterad. Men vad gör man? Jag har förklarat för jobbet hur jag vill jobba. Min rehabkoordinator har sagt hur passen ska fördelas samt tryckt på hur viktig återhämtning är för mig.. Men icke, det går lixom inte fram.

Det är dags att hitta nytt jobb. Söka sig till något nytt inom vården. Men jag måste komma in i arbetet helt, känna mig ”hel” inuti och utanpå, innan jag startar om med nytt arbete. Men nytt ska det bli! Jag måste vidare i livet. Vill inte stå och stampa och ha ångest när jag inte bör ha det

Det blir en tidig kväll. Mentalt slut i huvudet!

Träffade min Frusemus idag! Som jag saknat den vackra människan!