Jojjo

~Bara jag~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

~ 1 april 2025~

april 1, 2025 Jojjo

•~• Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva sitt liv Älskad, trygg & lycklig, javisst ska hon älskas, ja visst ska hon skratta, ja visst ska hon vara sig själv varje dag •~•

Tänk att denna underbara, envisa, fnittriga, högljudda tjej fyller 10 år redan?! Hur är det möjligt? Min Baby är en så älskad och omtyckt syster & kompis, hon är d ok ck väldigt duktig på att ducka undan ansvar hemma, men det kan ju vara en egenskap som kommer gynna henne senare i livet, eller inte, jag jobbar vidare på att hon ska hjälpa till hemma och ändå vara sig själv och känna sig uppskattad.

För 10 år sen föddes min andra dotter, mitt fjärde barn. Jag blev mamma till två flickor och två pojkar. 4 barns mamma. Hon var så vacker direkt när hon kom. Så otroligt söt! Och med åren visade det sig att den mest uppfinningsrika, våghalsiga, trotsiga och charmigaste Ebba fötts in i vår familj!!

Jag är så välsinnad som får ha dessa fina barn i mitt liv. Jag är så full av kärlek till alla mina barn. Och idag är bara Ebbas dag, så här kommer ett citat din ”morfar/gudfar” skulle sagt – Gör Din Dag

~Bara jag~

~Aspudden Cup~

mars 31, 2025 Jojjo

Hela dagen igår stod jag på Cup som min sons lag arrangerade för att dra in pengar till deras lag och Gothia!

Eftersom det slog om till sommartid igår så slog detta hårt mot fysiken. Jag stod där, gick och städade (fyllde på toapapper, skura bort bajsspår i toaletterna, plockade papper från golv & tömde alla papperskorgar) inne i 8 toaletter/omklädninsrum, tömde soptunnor över hela Idrottsplatsen, gick runt fotbollsplanerna 8-9 ggr med påsar och skräpplockare i cirka 10 timmar. Alla sopor skulle dessutom bäras till en komprimator och kastas där.

Att vårt lag anordna en av de bästa och roligaste Cuper jag varit på var så kul, där fanns aktiviteter för alla, dunder goda hamburgare och frallor, dricka och snacks. Som fotbolls mamma har jag varit med sonen på oändligt många cuper, och tyvärr ofta blivit besviken av toaletter, tillgång till fika/kaffe, mat under långa dagar, men den här som vårt lag o ledare anordna var den bästa faktiskt. Det var så välplanerat!

Men slitsamt. Med min dåliga och skadade och opererade rygg, så är smärtan idag hemsk. Men ändå värt det såklart, allt för min sons lag och allt för att han ska kunna fortsätta med sin favorit aktivitet.

Ebba och Sigge hjälpte till massor, Sigge hjälpte mig med sopor och att samla in pant, bära säckar och kolla om toapapper fanns. Ebba stod nästan hela dagen och hjälpte föräldrar att ta betalt och sälja där hamburgare grillades. Max hade sin plats som Domare under cupen. Alla hjälpte till. Så stolt över mina barn. Äldsta dottern kom dit o hjälpte till med att plocka sopor och fylla på toapapper. Tack älskade Sara!!

En av de lugnare stunderna under eftermiddagen. Annars var det barn och vuxna precis ÖVERALLT!

Tusen tack till alla lag som anmälde sig och deltog i vår Cup! Utan er, ingen cup! Tack till alla ledare och tränare som hade så bra koll på sina lag. Tack till föräldrar och ledare i Aspudden-Tellus som planerade och styrde upp så förbannat bra under hela dagen!

En annan sak jag bara måste få outa, min förstfödda ska för första gången flytta till eget hem. Inte bo hemma hos sin pojkväns pappa. Inte bo hemma hos mig, inte inneboende hos mormor. Nej, sin egna dörr att stänga om sig och sin Nosis, där de ska sova, laga mat, kolla på tv, tvätta och städa, diska, tända ljus, chilla på sin egen balle. Ja, min stora tjej flyttar nu in i sitt egna hem.

~Grattis Sara! Och Noha! Det här blir en spännande och rolig tid för er! Så glad för er skull~

Nu ska den här mamman, försöka dra igång lite tvätt, dammsuga, och förbereda för min yngsta dotter 10 års dag, imorgon fyller hon 2 siffrigt, och det ska firas såklart!!

Ha det bäst!!

~Bara jag~

~Dagen som börjar på ”T”~

mars 25, 2025 Jojjo

Mamma har legat på Huddinge sjukhus sen i Lördags. Skjutsade dit henne i samma veva som jag skjutsade min son till tåget. Hon har ju känd divertikulit, så i torsdags redan sökte hon till vc för smärtan i magen. Hon fick som värkar när tarmen rör sig och inflammationen ”rör på sig”.. Hon blev inlagd efter att ha gjort en kontraströntgen. Planen var först att hon på måndag skulle gjort en koloskopi, läkaren tyckte det var för länge sen som de gick in o kollade (mäta tarmfickorna, kolla om det är fler osv) så det kändes ju ändå bra. Men så blev inte koloskopin av, så nu ska den göras idag istället kl 14:00.

Jag är ju som jag är, jag är väl lite skadad av mitt arbete på just kirurgavdelning, och jag hade väldigt gärna velat läsa röntgensvaret, pratat med läkarna och sköterskorna. Jag hoppas de är ärliga om varför de vill dubbelkolla så noga. Men ingen idé att sitta och oroa sig i onödan, bättre att vänta tills hon gjort undersökningen & fått svar, sen ska jag in o kolla i hennes journal på 1177.

Så hundarna har fått nöja sig med mig o R. Han tar morgon promisen, jag de övriga.

Stora sonen och Michonne delar lite kärlek ♥️

Sen den svår firade Peppan (*Grävlingen)* som är super sur på mig nu för att det regnar ute

Nu sitter jag o glor på farmen och ska strax packa ihop o åka hem. Nu börjar min vecka med barnen. Jag saknar dom så mycket! Och min pissepatt!

Ha det bäst!

Kram Jojo

~Bara jag~

~Nej, Nej, Nej~

mars 17, 2025 Jojjo

Jag har känt på mig, det har varit liiiite för lugnt ett tag.. Lugnet innan stormen.

Mentalt orkar jag inte. Jag tvivlar så enormt mycket på allt, jag har känt på mig ett tag ett något inte är rätt. Magkänslan har gjort sig påmind.

Jag har valt att förneka och valt att tro på det som verkar bäst, ni vet, det där sjuka hoppet som aldrig lämnar en. Det där jävla hoppet som alltid resulterar i ett svek, ett sårat hjärta, sorg och förtvivlan. Hur länge till orkar jag kriga? Det är i slutänden inte jag som ska förändras. Det är inte jag som behöver vara ärlig med mig själv. Däremot behöver jag vara mer ärlig om det som jag känner, den oron som malt, sätta ord på rädslan.

Idag är en tuff dag.

Idag är oxå min bästa väns dag. Det får inte glömmas bort. Min egna människa, som jag älskar så högt, hela den här dagen är hennes.

~Grattis Bejb! Älskar dig! Gör din dag~

♥️

~Bara jag~

Psykolog och hem till mina troll~

mars 11, 2025 Jojjo

En vanlig varannan vecka tisdag med andra ord.

Förra veckan var jag på begravning. En av de ”häftigaste” och mest kärleksfulla avsked jag sett. Det var så otroligt familjärt även fast vi var så många som var där.

Hamnade efter begravningen i ett triangeldrama, känns det som nu i efterhand. Den ena spelade ut den andre och i mitten stod jag. Jag gjorde för stunden att onödigt val, det kan jag själv erkänna, skulle gjort ett annat val och bara gått hem själv. Men dagen efter ramlade messen in och jag blev kallad än det ena än det andra. Och då kändes valet inte lika onödigt. För det var ovärdiga ord som skrevs och på mig tog de hårt. Att bli kallad oförskämda saker, till viss del kan jag ta det, men när det verkligen blir personligt och det inte finns en helt ärlig person bakom orden, då tappar jag tålamodet.

För att kunna sätta sig över någon annan då ska man vara totalt ärlig och oskyldig i allt. Och när det inte är så, då är pajkastning jävligt omoget och onödigt.

Detta har jag tänkt på under helgen. Jag är inte en elak människa. Långt ifrån felfri, men inte elak.

Nu borde Stig Helmer komma snart, så ska pausa min text här.

Ha en fin dag i kylan, det är faktiskt riktigt bitande kallt ute.

Kram

~Bara jag~

Verkligheten kommer närmare~

mars 5, 2025 Jojjo

Skjutning häromdagen i grannförorten. Två pojkar skjuts, varav ena 2 ggr i huvudet, den andra i benet.

Får veta från säkra källor att pojken som skjuts i huvudet är inte målet. Han har inget med gäng eller kriminalitet att göra. Han är en ”civil” och ”oskyldig”. Den som skjuts i benet är målet. Dagen efter vårdas målet på sjukhus, han fyller år. Hans familj får fira hans födelsedag.

Pojken som skjuts i huvudet är nu död. Han ska fylla år inom 2 månader. Hans familj kommer få begrava honom istället för att fira.

Hur fan står det till med det här landet? Finns det inget värdigt i ett liv längre? Någonstans på Instagram postar en ung människa inlägget ”0PoängFörCivila” i samband med att dessa två pojkar skjutits. Någonstans sitter en ung människa o hånar den här pojkens rätt till att leva, då han är ”civil” och blivit utsatt för ett annat barn som skjuter honom 2 gånger i huvudet, men just för att han är en pojke utan gäng eller kriminalitet, då är hans liv inget värt, och ännu mindre då skytten råkat skjuta en civil, då får skytten inga poäng.

Hur fan kan vi leva med det här? Hur fan kan det få gå till på det här sättet?

Det måste på något sätt gå att stoppa dessa kriminella gäng som sänder ut unga människor att skjuta andra, som skjuter hej vilt o träffar oskyldig, det måste gå att stoppa.

Vi behöver en lagändring i Sverige. Vi behöver att kriminella avlyssnas, att minsta lilla så ska polisen få göra tillslag, få häkta, få störa deras aktiviteter. Telefoner, mobiler, nummer borde spåras o läsas av. För alla. Det här måste få ett slut.

Du läser om en skjutning. Du tänker någonstans ”Det Kunde varit Mitt Barn”. Och exakt så är det. Det kan vara ditt barn nästa gång. För att ditt barn råkar vara på fel plats, i närheten av en måltavla, utan att ens själv veta det. Ditt barn sköter skolan, fotbollen, sin aktivitet, men blir skjuten för att det finns ett annat barn i närheten som någon annan bestämt ska skjutas idag. Och nu verkar det inte ens finnas någon form av respekt för civilas liv, utan den som skjuter ska skjuta allt o alla, bara träffa något, oavsett om det är rätt (men ändå alltid fel).

Men ”NollPoängFörCivila”..

Någon sitter o tycker att den här pojkens liv är värt Noll Poäng! Jag blir arg o förbannad, ledsen.

För vi alla med barn, vi vet, att nästa gång kanske det är mitt barn.

Är det då först vi ska reagera?

Det måste hända något stort o tydligt för att stoppa gängkrigen i Sverige. Det här går för långt. Det är ohållbart. Den här pojken skulle inom snar framtid firat sin födelsedag sin familj o vänner.

Nu ska han begravas..

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Familjen~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Virkat~

Onsdag~

mars 5, 2025 Jojjo

Igår var ett bra samtal med psykologen. Även fast han satt o gäspa under halva samtalet, haha. Undrar om han bara var trött eller om han blev trött av min röst, eller kanske uttråkad?! Vem vet, han kanske sovit dåligt.

Min psykolog är en kopia av en ung Stig Helmer.. Han är så lik honom, tillomed glasögonen är lika. Igor var första gången då jag själv drev på samtalet, tyckte jag själv, och för mig är det ett tecken på att jag börjar lite på honom. Jag har så många gånger gått på samtal hos någon som helt plötsligt slutat, avbrutit samtalen med att ”mina 10 samtal är slut”, eller bytt arbetsplats mm. Detta har gjort mig väldigt osäker och rädd för att berätta om saker som är enormt tyngande för mig, för ofta har jag i slutänden suttit med öppna sår som ingen hjälper mig att läka. Men jag har tro på Stig Helmer.. Han kanske är den som kommer hjälpa mig att hjälpa mig. Ni som förstår, ni fattar!

Gick ut på fejjan när jag vaknade, såg att en grannpojke fyller 18 idag, och då slog det mig, min äldsta son fyller 18 nästa månad!! 18!! Hur sjutton är det möjligt? Han blir myndig! Han får ta körkort, rösta i val, han får gå på krogen!! Finns det någon gång som man som förälder inser att sina barn blir vuxna? Uscha!

Häromdagen ringer min äldsta dotter, kul och via FaceTime, och säger

-”Hej mamma! Ville bara berätta att jag är i Danmark!!”

Är väldigt ta skam för att mitt ”vuxna” barn tar sig tiden att ringa o berätta vart hon är, otroligt tacksam för det, men blev lite förvånad! Men så kul för henne o hennes bihang, att dom får uppleva så många olika ställen tillsammans. En dag senare ringer hon igen, på FaceTime, och säger-

”Hej mor, ville bara meddela att jag är i Tyskland”

Här blev jag lite stum ett tag. Trodde hon skoja. Men nä, hon o bihanget tog tåget från Danmark över till Tyskland o gick där o strosa på gatorna och shoppade lite. Fatta va modiga och roliga dom är, så impulsiva och så jäkla mycket minnen de skapar, både tillsammans och för sig själva. Jag är imponerad. Hon filmade lite runt, och arkitekturen på husen såg lockande ut. Jag vill oxå åka till Tyskland!

Mina tre små troll, ja, ena barnets lag ska anordna cup, vilket är för att dra in pengar till Gotia, så jäkla kul. Har självklart anmält mig att hjälpa till. Letar efter cheerleading klass för dottern, eller dansklass, hon måste få en aktivitet. Min lilla pojke, som alltid är min bebis trots att han är längre än sin 11 årige bror, han bara är än så länge. Han är duktig i skolan. Han har många vänner. Allt rullar på.

N har börjat med hemresor varannan vecka, och i helgen är en sån helg. Han ska till landet med sin pappa och hans tjej, småsyskon mm, och hugga/såga ner träd. Hoppas dom får kul!

Nä, nu ska jag nog ta fram min virkning med filten till lilla S, för de andra två har jag gjort filtar till. Men M’s filt har jag en kant kvar på så den ligger gömd hemma. Så passar på att börja med sista filten så jag kan göra den långsamt till hans födelsedag. Haha, ja i Oktober!

Ha det bäst!

Jojo

~Bara jag~

Tisdag= Psykolog~

mars 4, 2025 Jojjo

Ja, tisdagar har fått mer betydelse sista tiden. Inte bara lämnar jag eller kommer hem till mina tre yngsta troll, nu träffar jag då psykologen varje tisdag oxå.

Just nu lyssnar jag lite löst på tv4 morgon och samtidigt har jag fått in ren tvätt, plockat sopor, fått på diskmaskinen, druckit kaffe och packat ihop garn och kläder för min vecka i mitt andra hem. Nu tog jag en kortis på rumpan i soffan.

Måste hem efter för att snabbt dammsuga av golvet, vill inte lämna det smutsigt.

Vi har haft lov här hemma. En dag gick vi på bio, såg Super Charlie. Första gången på bio för lilla S, det var en gullig fil och mysig upplevelse. En dag gick barnen med två kompisar o spela laserdome. Andra dagar har vi kollat film hemma, myst framför mello, slappat och bara varit vi. Alldeles perfekt lov!

Nä, jag kanske ska ta dammsugningen nu på en gång, då kan jag åka direkt till mamma sen…? Hmmm….

Jag gör nog så…

Tjo!!

~Bara jag~

En torsdag i mängden~

februari 13, 2025 Jojjo

Slutet av veckan närmar sig, snabbt, vilket är skönt.

Jag har haft täppt näsa och sår i borrarna hela förra veckan. När jag kom hem så byttes detta mot rinnsnuva, hosta, nysningar och extrema mängder snor som både forsar o täpper till, och såren är kvar så varje gång jag snyter mig känns det lite som att föda barn med näsan. Ja, kan nog liknas med en ”mancold”.. Känner mig väldigt ynklig och less. Så idag blir det täcke o filt i soffan!

Var hos psykologen i tisdags. Det var 4-5 gången vi sågs och det var första gången jag kände att jag pratade utan att bli tyst var 5:te minut. Det är svårt. Jag är van att stanna upp och bli tyst, men det är ju exakt det här jag vill bryta. Så framsteg, absolut.

Äldsta sonen är nu godkänd o klar för att påbörja nästa stora spännande resa i livet! Att börja plugga körkort och övningsköra! Häftigt! Tänk att pojken fyller 18 år snart!! Vansinne!

Innan jag ska gömma mig under värmen i soffan ska jag åka in i badrummet o borsta tänderna, klä på mig, ner o köpa ägg, mjölk och tvättmedel. Sedan kan jag tillåta mig själv att vara sjuk.

Hoppas ni får en fin dag!

Hanna ♥️

~Bara jag~

Svårt att hitta gnistan i att skriva~

februari 3, 2025 Jojjo

Känns otroligt svårt ibland att ens öppna bloggen. Det gör mig ledsen, jag älskar att skriva. Älskar att sätta ord på tankar och känslor. Men haft svårt sista tiden att komma igång med skrivandet.

Nytt i mitt liv, i år börjar jag något som heter ”Dynamisk Terapi”. Så inte Psykoterapi, utan en annan behandlingsform. Har träffat min psykolog vid 3 tillfällen, som en ”lära-känna-fas” & imorgon har jag en träff med honom igen. Känns skönt, jag har länge bett om samtalsterapi via Psykiatrin och det har tagit ett tag att få min vilja igenom. Men nu är jag öppen för den här behandlingen. Jag känner mig redo att göra mitt yttersta för att bryta den tystnadskulturen jag växte upp i. Då menar jag mina 11 år i fosterhem. Där jag blev uppfostrad till att vara tyst, osynlig och värdelös. Nu vill jag berätta. Jag vill prata. Även om det är så svårt. Min kropp har som ett inbyggt skydd, så fort jag vill säga något, för mig viktigt, eller berätta, eller bara be om hjälp, då känns det som att jag typ stryps. Det bara slår lock i halsen och orden kommer inte ut. Det här vill jag ändra på. Kanske är det med hjälp av den här behandlingen som jag hittar modet och styrkan att ändra detta beteende.

Min äldsta son ska börja komma hem nu varannan helg. Så himla kul. Samtidigt tycker jag synd om honom. Han fyller snart 18 år, varit borta från hemmet i 14 månader. Nu ska han dela hemmet med sina småsyskon igen, han som bott där inga andra barn funnits. Kan tänka mig att det kommer att ta hårt på honom, med alla ljud, syskonens kompisar som kommer. Ja, det kommer nog kännas rörigt för honom. Samtidigt är jag lycklig över att få hem mitt stora vackra barn. Han är så vuxen nu. Han är så smart, ödmjuk, lugn och trygg, har drömmar och planer för de närmsta åren. Det är en väldig förändring hos honom.

Livet rullar på, lite väl fort dock. Tycker veckorna bara springer iväg. När jag väl har mina barn så känns det som att jag bara hinner komma hem och sen ska jag flytta igen och det är pappa-vecka. Det går så väldigt fort.

Jag känner att det här året ska jag ta varje dag, varje vecka som den kommer. Jag ska inte planera för mycket, inte sätta upp mål och definitivt inte ”försöka förutspå” att 2025 ska bli förändringens år. Jag glömmer aldrig när jag la ut det för några år sedan. Det året, och de följande, var så åt helvete jobbiga.

Jag hoppas att det här året kan vara lite lugnare. Att terapin ger utdelning samt att jag hittar styrkan att förändra mig. Att jag blir mer förlåtande, främst mot mig själv. Jag önskar att jag vågar öppna mig och släppa in andra i mitt liv. Men jag har inga krav. Känner någonstans att det kan inte bli värre än de sista 4-5 åren.

Nu hoppas jag att få ett positivt besked, klockan är 11:00.

Puss