Denna kombination är inte bra. Jag åkte hem från jobbet & var arg. Arg på riktigt! Är det något jag bara avskyr så är det att bli ”tagen för given”! Att någon kan tro att jag inte reagerar eller känner när jag blir fel behandlad.. Jag trodde inte att jag skulle vilja gå eller behöva & prata med Å igen ganska snart igen, men på tisdag blir det så.
Och är det något jag avskyr så är det självgoda människor som tar på sig offerkoftan vid minsta motgång och förstorar det till värsta grejen.
Det är svårt att förklara utan att skriva alltför personligt, därför väljer jag att Linda in mina ord. Jag vill inte vara en bitter människa. Men under mitt första år i vården har jag ALDRIG klagat eller gnällt om kollegor. Jag har försökt att ha egna åsikter och inte lägga mig i andras konflikter. Så kommer jag att fortsätta fram över oxå, men nu känner jag mig själv utsatt och har märkt vad andra menar. Jag har inte varit ”blind” innan eller gått med skygglappar, men jag har inte själv blivit taskigt behandlad under ett arbetspass.
Nä, fy fan, jag är helt slut efter en kväll på jobbet. Visst kan det vara mycket att göra, men jag har alltid haft turen att ha bra stöttning, så kändes det inte idag.
En sån där riktig ”soffliggar-dag” idag. Tråkigt väder ute och härliga filmer på tv inne! Då vann det sista alternativet överlägset!
Imorgon ska jag ha ”lära-känna-samtal” med Saras nya mentor via telefon pga covid-19. I övermorgon ska Sigge på sin 4 års kontroll på BVC!
Varit så trött idag. Har glömt hämta ut mitt Ritalin så står dessutom utan medicin idag & säkert 2 dagar till! Riktigt tur att jag är ledig från jobbet! Funkar inte utan min ritta.
Har precis varit ute i spöregnet med Ziri! Det är sånt här fint smått regn som gör att man blir dyngsur precis överallt.
Jag känner mig knäckt av den jag är gift med. Inte en enda jävla regel jag sätter upp för N kan han hjälpa till att hålla!! Inte en enda jävla gång! N har utegångsförbud. Haft hela veckan samt den här helgen. För att han misskött skolan och annat.
Idag vaknar jag lite senare, vid 11.30. Mitt larm vart ställt fel, brukar kliva upp senast 10.20 när jag jobbar kväll. S väcker mig iaf. Redan då är N borta. Frågar vart han är, han ”smet iväg” säger R.. Vaddå smet iväg???? Du är hans pappa, ring hem honom för sjutton???”
Jag ringer N. Han fick vara ute till 15.00 hade R sagt. Ilskan kokar i mig.. Jag känner att jag inte orkar argumentera..
Kl 15.00 ringer inget uppringnings–id till mig. Jag svarar då jag hade möjlighet.
–Hej det är från Vällingbypolisen… Det gäller din son N, är du Johanna?
Redan här tänker jag inte skriva mera.. Klockan är strax efter 15.00, hur kan polisen ha min son? I Vällingby? Vi bor för sjutton på Södra sidan i Hägersten..?
Dom känslorna som sedan drar genom mig får mig helt att fallerera.. Jag kan inte andas.. Tårarna sprutar.. Jag tar mig till ett läkemedelsrum där jag ser en sköterska, vill inte gråta på ”golvet på avdelningen”.. Jag får en kram. Hon säger åt mig att andas. Bara andas.. Jag snorar o grinar in i hennes arbetsskjorta.. Hon håller kvar mig stående och bara säger åt mig att andas.. Jag är så otroligt tacksam för att hon gav mig den stunden. Hennes lugn. Hennes kram. Hennes sätt att bara få ner mig på jorden o se saker här o nu. Försäkra mig om att behöver jag åka så löser hon det. Hon ordagrant bar mig fysiskt o psykiskt.. Tack F för att du stod i läkemedelsrummet just då! Ni som känner mig på djupet vet hur svårt jag har för att bli omfamnad eller kramad när jag är i det här tillståndet. Hon bara tog tag i mig och omfamna mig.. Jag tog tacksamt emot det. Se, till o med jag utvecklas o lär ännu medans jag lever..
Jag är skit arg såklart. På N, men mest på hans pappa. Som borde fatta nu att N behöver ha sina regler! Allt annat är inte ens att tänka på.. Nu sitter han med sin lilla öl i soffan, att vara nykter finns inte på kartan. Tänka vad chockad han blir när Lilla S kalas på lördag är alkoholfritt!! Så det så!
Jag måste flytta ifrån honom. Han stjälper endast när det kommer till barnen och uppfostran. Han ger bara upp. Jag är raka motsatsen. Jag ger aldrig upp på mina barn.. Han är lat, bryr sig inte om vad vi faktisk ska vara överens om, när vi gått igenom regler och han håller med, men så går jag och då släpper han allt.
Nu tog det stopp.. Måste sova. Jobb imorgon igen.. Vet fan knappt om jag vågar åka hemifrån längre..
”Trodde du skulle jobba idag?” ”Trodde jag med men försov mig” ”Fast du hade larmet ställt på 7.30? Då har du ju glömt ställa larmet rätt? Och inte försovit dig?” ”Du ska till skolan M. Du är inte sjuk” ”Fast visst får du vara hemma M, om andra är hemma o inte sjuka så måste det gälla alla?” *mutter morr gnäll suck*
Det var min morgon. Vem som säger vad får ni lista ut själva. Sovit så förbaskat dåligt inatt. Somnade inte förns framåt 04.00. Upp vid 6.30 för att fixa barn. Trodde en viss person gått och jobbat. Men icke. Då blir jag jävligt less. Har jobbat sen kväll, haft en sjukt tung kväll på jobbet, inte sovit men ändå ska jag upp med barnen. När han sov innan jag kom hem och dessutom inte planerar att jobba, varför kan inte han avlasta mig och ta barnen. Jävlar vad sur han blev när han fick lämna E. Både Lilla S och M är hemma. Lite för att markera att man som vuxen måste följa de regler man hävdar gäller barnen. Är man sjuk är man hemma. Annars går man till skola, dagis, jobb. Men när en vuxen är hemma, av outgrundlig anledning, ser barnen igenom detta. Så visst, jag gjorde fel, men om han tror att han ska ligga på soffan och glo på sina ”Pantbanks-serier” och ”polis-program” så kan han glömma det. Nu äger barnen tv. Dessutom behöver M träna på bokstäver, och det vet han om få han gick på utvecklingssamtalet. Men tror ni han tänjer träna bokstäver med honom? NEJ!
Det ska jag göra. Jag ska dessutom fixa så att E kan vara en häxa imorgon på höstfesten på fsk. Lilla S ska vara Batman. Så jag ska ringa runt, jag ska fixa klänning, jag ska träna bokstäver med M & jag ska till apoteket. Jag är så trött och har så ont i ryggen. Så just nu ska jag ligga i sängen och vila. För om ca 50 min kommer Tessa förbi på en snabbvisit, och skitsnack, sen ska jag göra alla mina sysslor.
Jag vill bara att han ska gå till jobbet. Sluta vara lat. Sluta att komma med ursäkter för att vara hemma. Han gör ändå inget ”nyttigt” i lägenheten. Själv längtar jag bara bort! Allt för att slippa vara hemma. Visst gillar jag ”lediga” dagar, men de är alltid fyllda av saker att göra. Men jag vill att min lediga dag ska vara utan honom.
Äsch… Nu orkar jag inte skriva mer. Får ont i min tumme.
Kvällen pass, dra mig baklänges, var nog ett av de tyngsta på länge. Först var jag så arg när jag kom till jobbet när jag såg tavlan. Jag hade fått byta grupp. Till en grupp där jag inte kände till någon av patienterna. Det låter kanske inte så avancerat, men det blir en hel del mer att läsa på. Bakgrunds kolla och skriva. Jag var riktigt sur och arg i typ en timme sedan släppte det.
Dock blev 2 riktigt sjuka. Väldigt väldigt sjuka. Det blev mängder av kontroller, blododlingar, infarter, mera kontroller, bladderscan, osv osv. Jag var så slut när jag satte mig i bilen. Och sen ilskan jag känner inför en del vårdanställda! Det tar på en att bli arg. Det tar på en att vårda sjuka. Det blev en väldigt tung kväll, men härliga arbetskamrater räddade kvällen.
Trött är jag. Så trött att jag känner mig spyfärdig.
Vid 10.15 var jag med Sara på Eastman. Årskontroll. När jag kom hem satt Kåka i soffan. Blev glatt överraskad. Det var så länge sen jag träffade henne. Fina Blondie. En kort visit men ack så värdefull! Jag hann vara hemma ca 40 min sen var det iväg till det VÄLDIGT Sjuka Huset!
Nu checkar jag ut för två dagars ”ledighet från sjuka huset” men checkar istället in i 24/7 föräldratjänst! Som iof aldrig checkas ut ifrån..
Ska försöka sova nu. Hoppas illamåendet lägger sig. Ska nog dricka lite vatten innan jag sluter ögonen.
Jag förstår inte hur en människa bara kan sitta och bara låta sig själv framstå som lat och lite korkad.. Även utsätta sig själv för eventuella risker med hälsan långsiktigt. Hur kan en ens välja att ta till sig en dålig ovana mitt i veckan för att sedan inte ens åka och jobba? Jag har köpt nya bromsar till bilen, pengar finns att tanka för. Men ändå.. Nej, vi stannar hemma av ingen anledning alls. Det värsta är att jag märker på andra att det är ”något” som är fel..
Nog om det, jag blir bara väldigt irriterad och less. Idag var jag med Noel i skolan på lektion mellan 9.20-11.00. Dels för att jag ”hotat” med att om han inte sköter skolan så kommer jag vara tvungen att följa med honom. Han hade Mentorstid & Matematik. Det sistnämnda är inte mitt starkaste ämne. Men det var intressant. Jag lärde mig själv något nytt. Noel har aldrig fått så mycket gjort på en lektion förut. Hela 6 st A4:a blad av uppgifter blev gjorda. Även väldigt nyttigt för mig att få se hur klassen funkar och arbetsron osv. Jag var tillbaka på skolan igen kl 15.00 då vi hade möte med Noels mentor Johanna och Rektor Per. Åtgärdsprograms möte typ.
Noel kommer få anpassat schema. Det kommer förhoppningsvis bli lättare för honom att ”hänga med” i lektionerna. Han kommer ha en mera strukturerad och planerad lektionstid. Kortare lektioner. Han har sin resurs som finns för honom.
Jag tror och hoppas innerligt att det är nu det vänder. Han var väldigt duktig på matte oxå. Fattar inte varför han ”låtsas” att han inte kan.
Imorgon är det jobb på Det Sjuka Huset igen. Så skönt att komma hemifrån. Vill inte alls vara hemma mer än nödvändigt.
Börja planera för att fira Sigge om 2 veckor. Funderar på om jag kanske ska ”pynta” lite hemma för hans skull. Vi får se..
Idag, eller ikväll, är jag riktigt irriterad. Eller snarare besviken på hur vissa med småbarn, kan uttrycka sig och trycka ner andra människor med dumma ord och kommentarer. Hur de, som själva vet hur helvetiskt det kan vara, när ens barn blir sjuka. Speciellt om en person har många barn. I mitt fall vet vi att jag har många barn och ett barn med en fruktansvärt jobbig kronisk sjukdom som verkligen påverkar henne hårt när hon blir sjuk. En ”vanlig” förkylning blir ofta så mycket värre för henne.
En kollega, som själv har barn, ”bara” två dock, fäller kommentaren ”nämen Hej, jobbar du här? Det var så länge sen..” och gick skrattandes vidare, för hon tyckte hon var jätterolig. Jag svarade ”nä jag är bara här på prov”.. Men vad vinner man på att säga saker som man vet kan vara sårande? Hon kunde frågat mig hur jag eller barnen mått istället. Eller kanske tagit reda på andra faktorer innan hon lägger en fånig och löjlig kommentar. Jag skulle verkligen vilja se henne ”leva mitt liv i min familj i en månad” så ska vi som om då kanske ser skillnaden mellan en ”Svensson-familj” och en storbarnsfamilj. Grejen är att jag tar åt mig, dels för att jag aldrig skulle säga såna saker till andra. Aldrig någonsin! Jag tar reda på fakta och visar hellre medmänsklighet än att bete mig som en ”bitterfitta”.. Å andra sidan säger det här så mycket om henne som människa än vad det gör om mig. Jag behöver inte trycka ner någon för att må bra. Jag vill hellre att alla runt mig ska må bra. Och lyfter gärna andra med ord och handlingar. Men sån är jag..
Nu har jag fått ner den här händelsen i text och då kan jag lägga den åt sidan.
Haft en bra kväll på jobbet! Många bra människor jobbade kväll och det gör så mycket för tryggheten och känslan på avdelningen. Jag var x idag. Men det vart fullt ös en kort period med bäcken, , urinmätningar, kräkningar som ska mätas o skrivas upp, urinscanningar, mat, allergier och hitta rätt typ av mat, och sen urinscanningar igen. Men det är lite kul oxå, då springer timmarna iväg och passet tar slut snabbare.
Kom hem och blir mött av stora S och Znirpan. Så mysigt när dotter och hund nästan alltid möter upp mig i Örnsberg. Idag var det dags att ge S hennes Enberg efter 2 veckors uppehåll pga att hon varit sjuk. Hennes pappa var onykter när jag kom hem. Väldigt tråkigt tycker jag. Varför är han hemma? Han är inte sjuk.. Och kan man dricka då kan man gå o jobba.. Inte samtidigt såklart, men man är inte speciellt sjuk om man kan dricka whiskey o bli onykter ”mitt i veckan” tycker jag.. Kumde nästan misstänka att han druckit redan när S hoppa in i bilen. Syntes på hennes kroppsspråk att det var ”något” & nu fattar jag vad det var.
Blir så irriterad.
Nu ligger jag i sängen bredvid Lilla s och han ligger och skrattar i sömnen! Riktigt hjärtligt skratt. Så gulligt! Men nu är det på väg över till gråt så ska krama om min lilla pojke!
Vilket jäkla gift!! Vilken hemsk effekt denna pyttelilla tablett på bara 10 mg har..
Min läkare på vc har övertalat (kanske mera erbjudit) mig att prova på ovan nämnde tablett då den kanske (observera k a n s k e ) kan hjälpa mot min kroniska smärta i ryggen. Dock är inlärningsprocessen lång, ca 6-8 veckor innan jag kan märka om den fungerar eller inte. Nu har jag ätit den. Jag har sovit hela dagen! Tack o lov att den ska tas på kvällen. Jag har varit vaken sammanlagt 3 timmar idag. Sen bara sovit, slumrat, känts som att jag levt i ett ”töcken”, bomull runt och i huvudet. Det har varit hemskt. Sån jäkla tur att jag var ledig idag. Hade aldrig klarat av att arbeta med den i kroppen. Jag vågar inte ta den igen. Jag ska jobba imorgon och jag kan inte vara väck i huvudet då. Det går bara inte. Nä, fy vilket vidrigt litet piller. Undrar hur man blir om man tar typ 150-200mg som är den vanliga dosen förr vid depression. Nä, hua. Vill inte äta den här skiten. Jag måste då bli sjukskriven under 8 veckor så jag kan sova bort tiden under inätning. Och tänk då om den inte funkar på mig. Då måste jag ändå försiktigt ”fasa” ut den under en viss period. Bläääää!
Ja, så vad kan jag ens skriva om idag? Att jag sovit? Eller jo, vaknade av att en så vacker människa kom in och väckte mig. Tessa stod bredvid min säng. Hade bestämt att träffas idag, men då jag varit helt borta så har jag inte hört telefonen eller något. Så läskigt obehagligt att inte kunna ”vakna” till ordentligt.
Nu har jag krupit ner igen. Ska läsa lite sen sova. Och jag är faktiskt dödstrött. Att sova efter en hel dag med sömn kommer inte bli några som helst problem. Det ska bli skönt bara. Längtar.
Ha det fint nu!
Njut av hösten och det kyligare vädret, färgerna och framförallt kläderna! Bästa med hösten är kläderna!
Älskar verkligen hösten och alla färger. Att få tända ljus och bara njuta av mörkret och lågornas flackande sken och vackra skuggor. Jag verkligen älskar det.
Men nu har jag varit sjuk. Och vabbat. Det har sammanlagt blivit 2 veckor vabb och 2 veckor av egen sjukdom. Den ledvärken jag åkt på i samband med förkylning har inte varit rolig någonstans. Jag har fortfarande sjukt ont i armar, höfter och nacke. Hostat till mig ett ryggskott i alltihopa oxå. Haft sådan otur känns det som.
Men nu kan jag äntligen återgå i tjänst på Det Sjuka Huset. Som jag saknat mina patienter och kollegor. Nu känner jag längtan efter att jobba lördag och söndag kväll! Ska bli så skönt att få tillbaka rutiner och få träffa människor igen!
Helgen har varit annorlunda. Jag har varit uppe och hälsat på mamma både fredag och lördag. På fredagen var jag bara där nån timme med Ziri som sällskap. På lördagen tog jag med mig Max, Sigge & Ziri dit. Då stannade vi väl 2-3 timmar. Max ville sova kvar och det fick han. Även Ziri tog en ”sleep-over” hos mormor. Men Sigge fick jag med mig hem.
Jag har köpt en ny säng via blocket. En 160 säng som jag fick så billigt och som jag & Sigge delar på. Vi sover som ”prins och prinsessa” där i. Max tyckte det var jobbigt att Sigge kunde vakna på nätterna ibland o vara ledsen, då stördes även Max’s nattsömn så Sigge fick till en början flytta in till mig. Men sov på madrass på golvet. Det kändes ohållbart så när jag såg annonsen om sängen slog jag till på en gång.
Igår fick jag för mig att vara en duktig ”bull-mamma” så jag ställde mig och bakade saftiga vaniljbullar. Jag avskyr att baka. Jag tycker inte det är kul alls. Men någon enstaka gång kan jag få för mig att baka, och igår var det dags.
Saftiga vaniljbullar
Så när mamma kom ner med Max bjussades det på nybakade vaniljbullar. Lite mysigt faktiskt. Dock har mitt luktsinne typ försvunnit av förkylningen så det känns sjukt tråkigt att inte kunna känna doften av bullar i lägenheten.
Idag har jag dansat med dammsugarn, tömt diskmaskinen, rensat o tvättat ur kattlådan och fyllt på med ny sand. Och köpt katt & hund mat då det var slut hemma och djuren var lite ledsna på mig på morgonen. Nu är ordningen säkerställd, djuren är nöjda, golvet är rent och köket rent.
Sen ligger det en karl på soffan och jag fattar inte varför. Han är inte sjuk. Han har inga bokade läkarbesök. Kanske blev det för mycket igår, jag vet inte. Fattar inte tänket, ekonomiskt har vi inte råd att han är hemma. Jag är sjukskriven och kan ha Max hemma. Vad han ligger här för vet jag inte. Enormt irriterande är det iaf.
Nu ska jag lägga mig o vila lite. Har så fruktansvärt ont just nu o tror vila är vad jag behöver.
~Alltid En Diva~ 