Kategori: ~Bara jag~

~Bara jag~

Ikea~

Jojjo

Vad skulle man göra utan Ikeas utbud av möbler och inredning? Enkelt, handla någon annanstans! Såklart! Men, Ikea har ett brett utbud som passar nästan alla smaker och plånböcker.

När vi flyttade in i femman så fick jag en malm byrå av mamsen. I inflyttningspresent & födelsedagspresent. Nu har storebror en ny lägenhet och då fick han ”sammalika” byrå. Annan färg men likadan möbel.

Den skulle jag, mamma och 4 av barnen hjälpa till att montera idag. Mamma, hon är bäst på att bygga just Malm byrån, för hon har monterat ihop Carros, sin egna, min och nu då Robins. Det hon inte fattar dock är att Ikea, som de flesta varumärken, kan uppdatera sina möbler lite även om modellen funnits länge. Så när hon tittar i beskrivningen var allt bara fel. Inget stämde. Hon fattade ingenting. Så det slutade med att Sara och jag fixa i stommen och mamma skulle få ihop 6 lådor. När stommen stod klar hade hon fått ihop en låda. De tre sista fick jag montera, annars hade det tagit ytterligare en timme. Fick fast sängbunden på brossans säng. Gardinstången kom upp med längder på. Kökslampan hängde upp men ej inkopplad. Det där med elen kan inte jag. Sen dammsög jag av golven för att han ska slippa göra så mycket inför nästa vecka. Jäkla fin lägenhet har han fått. Mysig och sjysst planerad verkligen. Jag ska kolla hemma vad jag kan bidra med till hans nya hem. Kanske några ramar/tavlor, lite ljuslyktor, mera gardinstänger behövs. En kappa i köket skulle sitta fint och sen lite ”smålampor” alltså ”mysbelysning”.. Det gör så mycket för hur hemtrevligt det blir.

Vi provade att köpa mat från lilla matbiten i närområdet och det var en riktig fullträff. Så god mat, ungarna älskade det, prisvärt, och allt i lådan gick o äta. Inga slemmiga kycklingbitar, ingen slemmig lök. Och smaken var superB!!

Här hemma blev det en väldigt lugn kväll. Lite chill framför teven med barnen, men Max vill gå o lägga sig tidigt. Sen var Sigge trött o ville krypa ner han med. Andra kvällen utan flaskan för hans del. Han längtar ju så tills han får ta bort blöjan på natten, så det var eget val att ta bort flaskan. Så duktig min lille kille.

Jag är iaf härligt mör och öm i kroppen. Känns skönt samtidigt som ryggen tog lite mycket stryk idag. Hade inte rätta arbetsställning när jag skruvade. Men nu ska kroppen få vila ut några timmar. Nästa vecka blir det många x-pass.

Så.. Gott Natt!

~Bara jag~, ~Förundran~, ~Känslan idag~

Reflektion~

Jojjo
Synonym

Det här är vad kommande dagar ska ägnas åt. Att reflektera. Men försöka göra det logiskt. Att jag ska hitta logiken i det jag reflekterar över och försöka att stanna där. Inte låta hjärnan överarbeta utan träna på ett avslut. Nästan som att använda sig av ”papegojan” inom psykiatri. Den har jag faktiskt haft stor användning av. När jag väl lärde mig hur jag kunde använda ”papegojan” visade det sig snabbt hur användbar och hur viktig den är. För att vara tydlig. För att kunna sätta punkt. För att avsluta något som jag upplever jobbigt eller krävande. Nu är det dags att reflektera med logik och därefter sätta punkt.

Har tre bokade tider med kuratorn. Känns skönt. Måste fixa sjukskrivningen oxå. Jag behöver en paus från mina måsten och hitta en balans med kropp och känslor. Hitta den stabila grunden att stå på, som jag tillfälligt tappt men jag kommer hitta den igen. Jag behöver bara tillåta mig att vara svag en stund för att orka bli stark igen.

Livet är extremt stressigt just nu. Och då menar jag extremt. Jag har så mycket jag behöver göra, men just nu finns inte orken. Jag gör det mest viktiga såklart. Jag tillåter inte mig själv att bara ligga o stirra in i väggen, jag gör det som behövs för att må lite bra, jag njuter av mina barn. Jag njuter av mina fantastiska barn som är så otroligt roliga människor. Jag försöker lyssna när dom pratar. Höra hur de utvecklats sedan min förra vecka med dom. För vet du, Hur mycket som händer under EN vecka ifrån sina barn??? Det vet man inte förren man lever ett varannan vecka liv. På en vecka händer massor. Jag har aldrig tänkt på det förut, eftersom jag haft mina barn varje dag, varje minut. Nu bara utvecklas de i rasande fart, de pratar annorlunda, tänker på massa olika saker. Det är sjukt häftigt att lyssna när de pratar.

April månad närma sig med stormsteg. Mina Aprillisar fyller år.. 18, 14, 8 & 6 år! Så stört! Min äldsta blir myndig 🙀 Hur är det ens möjligt? Hon föddes ju nyss. Hon är fortfarande min lilla bebis. Stoppa tiden, snälla, stanna upp litegrann bara. Jag hinner inte med.. Jag som fortfarande är 20 i huvudet kan knappast ha en dotter som fyller 18 år? Nä….

Dags för reflektion. Med tydlig punkt!

~Bara jag~, ~Känslan idag~

Tar ingenting för givet~

Jojjo

Varje dag har sin plåga. Eller glädje.. Eller ingenting.. Eller Njae, ingenting är kanske lite väl drastiskt att dra till med. Något händer varje dag.

Idag har jag träffat min andra halva. Tänk att hon fyllde jämt igår..? Helt sinnes… I mina ögon är hon fortfarande 17 år och jag minns som igår första gången vi träffades. Att det skulle uppstå sådan kärlek och vänskap hade jag aldrig kunnat gissa mig till.. Någonsin.. Men jag är så tacksam. Och stolt över min fina kompis.

Och att livet kommer med oväntade saker, och att det gäller att uppskatta det lilla man kan. Försöka hitta det positiva i varje dag. Ingen annan kan förändra ditt liv, ingen kan förändra mitt. Det ligger enbart hos mig att ta till mig, stöta ifrån, vända andra kinden till osv.. Välja vad som är värt att kämpa för och vad som kan släppas..

Jag är sjukt envis. Men till min nackdel, går min styrka upp och ner. Kanske lite pga adhd’n oxå. Jag kan några dagar känna mig helt oövervinnerlig, orka precis allt, kämpa lite mera för att någon dag senare känna mig totalt överkörd. Ha noll ork. Orden fastnar i min hals. Tårarna bränner men kommer inte ut.. Såhär kan mitt liv se ut. Var och varannan dag. Jag vet aldrig hur jag mår om två dagar. Jag vet inte ens om morgondagen blir bra.. Efter allt som hänt sen i januari är jag helt slutkörd. Mentalt och psykiskt. Sönderbränd in i minsta cell. Men fortfarande kommer den där falska kämpaglöden och lyfter mig vissa dagar. Och då tänker jag ”Yes, livet är på väg tillbaka”.. Men så blir det inte. Idag var en dag då humöret var på topp. Jag kände mig glad. Men jag vågar inte tro eller hoppas. Jag måste tillåta mig själv att ta tid på mig att bli hel. På insidan såsom utsidan. Jag vill inte ha onödigt tjafs, dumma kommentarer eller negativa människor i min närhet. Jag behöver lugn och trygghet, kärlek & skratt och en förbannat stor portion humor.

Förra veckan, hos min lilla mamma, skrattade jag nästan 3 dagar i rad. Jag skrattade så jag fick ont i kinder och käke och magmusklerna. Mamma lyfte mitt humör till så hög nivå och genom skrattet slappnade jag av. Jag träffade även min bror. Jag , mamma & han umgicks och där var skrattet en rejäl höjning återigen.

Jag är så glad och tacksam för min storebror! Där han är nu i livet. Jag vet att du väntar en jobbig tid Robin, men jag finns här och jag ska stötta dig framåt. Inga bakslag nu, du vinner över vilka demoner som helst. Vi sprayar lite spökspray på dom jävlarna och sopar dom under mattan! Jag finns här. Jag beklagar från djupet av mitt hjärta vad som hänt.. Fruktansvärt orättvist 💙

Jag skrattade bort stress & ångest. Jag mådde så bra i kroppen. Blev utmattad av allt skrattande. För att sedan på tisdagen få en ny käftsmäll i forma av offerkoffer beteende, vassa repliker, och rent skitsnack för mig. Vart var du när jag hade behövt ditt stöd? Då var det inte alls så viktigt att bry sig om mig längre. Nä, lite ”sol och vårar” tecken där. Jag duger när livet är tungt och ensamt, men inte om det gäller mitt liv, bara ditt. Jag är trött och sliten. Jag behöver stöd och positiva vibbar. Jag behöver varma kramar precis som Olof i Frost,

Så jag ber er, skriv inte nedtryckande saker till mig. Be mig inte lösa dina problem och speciellt inte lösa hungersnöden, för jag har nog med att mätta mina fem kids.. Mer än så klarar jag inte av just nu.. Men vill du skratta och skoja då är jag mera mottaglig. Öppen för förslag iaf.

Nu börjar min sovis kicka in och jag ska ta o lägga ifrån min luren.

Imorgon är det fredag. Funderar på att surprise barnen med kebab-middag.. Från reklamen. Kan bli smaskigt.

God Natt!!

~Bara jag~

Söndag~

Jojjo

En helt vanlig söndag.. Jag älskar söndagar. Men hatar måndagar. Det går egentligen inte ihop, men så är det. Söndag är bara en skön dag. Det är dagen jag fixar för kommande vecka. Barnen ska duschas, tvätta så det finns kläder för kommande vecka, det kan gå åt en hel del kläder när vädret är så ostabilt som det är nu. Men så vaknar jag på måndagen och bara känner Neeeeeej.. Iof så är en bra sak med måndagar att barnen börjar samma tid. Annars börjar en tidigare än 2 andra. Men måndagar är det en tid för 3 st! Det gillas. Jag är ingen super trevlig människa på morgonen, så just för att det är enklare med lämningar så får måndagen ett litet plus i kanten..

N har fått ett nytt schema. Som ska testas i 3 veckor. Hoppas att det kommer bli bra. Skolan gör verkligen allt för att underlätta och göra skolan till en roligare plats, nu ligger det på honom att verkligen ta till sig det. Håller tummarna för att det kommer bli bra!

Jag är så sjukt trött. Idag fick jag sovmorgon av mina barn. De lekte så fint och lät mig sova. Visst, Stora S, var vaken, men ändå..!? De stängde dörren till sovrummet och jag fick ligga och dra mig bra länge.. Helt underbart! Ändå är jag lika trött nu igen. Längtar till timmarna efter middagen, då barnen duschas, bompa i soffan och sn sovdags! Då är det så satans skönt.

Har planerat att de nya avsnittet av mig Tunna blåa Linjen med S & jag hoppas att jag orkar det. Tror jag somnat ifrån varenda film vi kollat på på kvällarna. Ögonen orkar inte hålla sig öppna.

Tror det till viss del kan bero på att det varit mycket för mig att bearbeta sista tiden. Jag börjar sakta hitta fotfästet igen men tror min kropp reagerar med trötthet. Jag längtar till nästa vecka och att ta mig an meditation och promenader. Jag ska rå om min kropp & själ. Så mycket jag kan. Och jag ska dricka rödvin! De ni 😜

Jag dricker aldrig när jag är med barnen. Känns inte som en speciellt klok sak att göra. De gillar inte alkohol, och varför ska jag sitta i min ensamhet och dricka? Bara att skriva den där meningen, gör att jag ser hur sjukt det låter. Dricka i sin ensamhet? Bland barn? Nää, ingen bra kombo..

Men nästa vecka. Då ska mitt inte få dricka lite rödvin. Och ett gott rödvin. Ett riktigt gott rödvin.. Det ska vara min lilla belöning till mig själv efter allt obekvämt jag gjort sista tiden. Längtar även efter att träna. Börjar få abstinens av att inte fått någon svettas & flåsa, träningsvärk. Även om träningsvärken suger så gör den att jag känner mig stark.

Usch vilket otroligt trist inlägg det här blev. Nu ska jag klura ut vad jag ska utfodra mina troll med.. ”Hon som hatar att laga mat…”

~Bara jag~

•Singelmammorna trakasseras av ”David Tobias” på Facebook | Aftonbladet~

Jojjo

”Dina barn är i fara då det planeras saker bakom din rygg som du måste få veta omedelbart innan situationen blir värre.” Så inleder bluffkontot ”David Tobias” sina kusliga trakasserier på Facebook som drabbat minst 15 kvinnor över hela landet. – Jag grät helt hysteriskt och blev jätteledsen när jag såg det, säger Monica Plavsic, 48, i Falun.
— Läs på www.aftonbladet.se/nyheter/a/pAr61w/singelmammorna-trakasserade-av-facebookman–barn-uppges-hotade

Sedan artikeln publicerades har både reportrar och flera kvinnor hört av sig! Mörkertalet är stort.. Och många har tigit så länge.. Fy fan för dig David Tobias.. Fy fan..

(Lite rättelse till artikeln, jag är inte 42, jag är 39 år ung 🙄 Inte nog med att livet är tufft ändå, nu ska man snabbt bli äldre oxå)

~Bara jag~

David Tobias via Messenger~

Jojjo

Har du fått meddelanden? Har någon skrivit till dig och sagt att dina barn är i fara? Att de planeras saker bakom din rygg? Att du absolut inte får kontakta din ex man?

Då önskar jag att du tar kontakt med mig. Lämna en kommentar så kan jag svara dig på mejl. När du kommenterar måste du lämna en mejl adress, via den kan jag skriva till dig. Den är ändå inte synlig för andra som skriver eller läser. Den enda som ska se din mejl är jag.

Den här sjuka jäveln njuter av att få alla oss kvinnor o mammor till marken, men det måste sluta nu. Du kan alltid vara anonym med mig. Jag kommer aldrig avslöja dig. Jag vill bara ha din hjälp att stoppa DT. Du kan stötta mig genom att bara vara ”bakom” mig.

Men allt måste sluta. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Vi ska ha våra liv tillbaka.

Kram

En Divas Blogg 💙

~Bara jag~

När är det okej att ”ge upp”?~

Jojjo

Är det när man förlorat allt? Är det när man först bryter tummen, för att en kvart senare bryta en tå och då snubbla och bryta näsan? Är det okej att ge upp som människa då? Eller om bilen inte går igenom kontrollbesiktningen? Om dina barn skolkar och du tjatar och tjatar? Eller efter att en smutsig människa skriver helt galna och hemska saker till dig på Messenger, som får blodet att frysa till is i dina ådror, världen bara stannar upp, innan alla dina känslor bara kastats ut dig och du minns inte ens hur du reagerade, inte förrens din brorson står med armarna om dig i ett krampaktigt grepp och gråter då han ser min skräck o rädsla.. Är det okej då? Eller om du på din barnfria vecka får besök av dina barn för att de inte vill vara på boendeadressen? För den känslan i magen är inte kul… Men fråga lyder, när får man ge upp? När är det socialt accepterat?

För så här funkar livet, för Er som missat det, en kvinna, gärna en mamma, får aldrig ge upp. Hon ska genomlida alla helvetets kval men ändå le, jobba, vara en grym o mottaglig mamma, lösa alla problem, stötta 110%, vara läkare och psykolog. Hon ska ge och ge av sin tid och sig själv, men hon ska ALDRIG KRÄVA NÅGOT I GENGÄLD!

Sen vet jag att jag är snål med att be om hjälp. Jag är lite stolt. Jag vill inte be om hjälp. Inte ens när den erbjuds. För någonstans sitter det ända in i ryggmärgen på mig att mina barn är mina problem, alltså är det mitt ansvar att ta hand om dom. Endast mitt! Vecka 9 kommer jag se tillbaka med på fasa. Jag ska jobba 7 av 6 dagar! Kväll såklart. Jag ska ha mina barn hela denna vecka. Jag har en jag vill be om hjälp men hon hinner inte ansöka om semester.. (tror hon) Jag vet hur mentalt slut jag kommer att vara när det är torsdag. Då har jag en föräldradag till över utan jobb men i aktiv föräldratjänst. Utan betalning givetvis.

Allt i mitt liv har bara varit för mycket! Helt ärligt så hände lite mycket lite väl för snabbt..

Att vi separerat är ute nu. Det har redan gått drygt 6 månader. Jag ångrar inte en sekund. Jag är glad över beslutet. Även om det såklart är jobbigt så är jag glad och nöjd med mitt beslut.

Men den här DT grejen. Då alltså David Tobias som skickar sjuka saker på Messenger, när även detta kom mitt i allt livspussel, det blev inte bra. Först skräck. Ren o skär skräck. Skulle jag bli tvungen att låsa in mig och barnen? Vilka saker planeras? Vad vill du? Och varför just Mig!

Skräcken övergick i ilska. Och jävlaranamma. Du ska hittas!! Du ska fast! Du ska fan be om ursäkt för ditt vidriga tilltag och övergreppet verbalt mot kvinnor o barn..

Därefter delar jag ditt meddelande. Och nu händer något. Helt plötsligt visar det sig att vi är minst 15 st som jag fått kontakt med via bloggen. Kvinnor med samma historia. Alla har barn. Alla är ensamstående, separerade, gjort slut med pappan och lever nu ensamma. En kvinna har ofrivilligt förlorat sin partner. DT verkar inte gilla kvinnor som lämnar sina män. DT verkar inte gilla kvinnor. Börjar misstänka att det har något med religion att göra, kanske totalt galen gissning. Eller har DT en kaotisk barndom och blivit besviken på sin mamma? Därför går Du idag på mammor som lämnat sina barns pappor?

Många av oss hade inte våra barn när du skickade meddelande 1. Många barn var hos sina fäder. Du är duktig där ändå, som tagit reda på när det är lämpligast att skicka ut första skräcken via Messenger. Du har verkligen sökt upp, luskat, letat upp när rätt tillfället är. Bra jobbat David Tobias, vilken duktig spårhund du är. Men du glömmer det här med VPN, integritet & gdpr. Ingen är säker någonstans! Ingen gör något på sociala medier utan att åka fast, förr eller senare..

Då polisen ej kan starta utredning just nu, men jag väljer ändå att inte gå in mer på deras arbete, blir mera spännande så, så har nu AFTONBLADET erbjudit oss hjälp. De vill publicera en artikel om det här. De vill få igång samhället och få ut den informationen och hoppas att alla kvinnor som drabbas vågar polisanmäla och kanske kan något annat program hjälpa oss att få ett avslut av det här.

Paranoian växer inom mig. Ser jag någon ute så kan jag få för mig att är det ”DT”? Är jag förföljd ju? När kommer attacken mot mina barn.. Hur ska jag skydda dom bäst? Vad kan jag göra? Vad ska jag göra?

Tårarna rinner. Imorgon går artikeln ut och mitt namn med bild kommer synas.. Där försvinner helt mitt privata Jag. Alla kommer kunna se o läsa. Men hjälper det någon kvinna att vara mera trygg och som säkert varit livrädd men ej vågat anmäla, att kanske våga nu när hon går veta att vi är många som finns här. Vi är ca 13 i en privat messenger grupp ni gärna får komma in och prata med likasinnade. Men som sagt, bara EN KVINNA SOM VÅGAR, då är all min ångest och mina tårar värda det.

För viss är det kränkande och obehagligt det som DT orsakat, och jag kämpar dagligen med att inte helt bara tappa det & ge upp. Mitt psyke mår skit. Hela jag mår psykiskt sjuk. Tom inombords men samtidigt sprängfylld, stressad, orolig, kollar jämt efter axeln, koll på barnen.. Jag har verkligen förändrats som människa.

Sen Roger på det. Helvete vad du nyss sänkte ditt skepp. Du är äcklig och vidrig.. Du kränker mig ännu mera med ord, bakom min rygg., jag orkar snart inte längre. Jag vill verkligen bara ge Upp. Jag orkar inte med den här psykiska pressen. Rädsla som följer en konstant.

Är jag i det skicket jag är i nu, faktiskt får jag väl bara ge upp då?

Min bägare över överfull, ryggsäcken kan jag knappt öppna..

Vad tycker Ni jag ska göra? Vart hittar jag modet o styrkan att klara av detta?

Vem fan är jag.. varför vart jag utvald? Vad lockade kring mig?

Hoppas du en dag under någon form av rehabiliteringen att du vaknar upp och inser hur många mammor du faktiskt lyckas förstöra? Knäcka psykiskt.. Fan vad du är äcklig. Och smutsig.

Men fråga återstår.. -När får jag ge upp?

Jag är mamma. Jag får inte knäckas?(!) Men vi mammor, Vi får inte ju inte riktigt samma möjlighet till sjukskrivning, rehab osv. Eller stöd och skydd. Vi blir behandlade som sopor.. Det vet du säkert äckliga DT..

Mitt Löfte Till Dig~

Fortsätt läsa ”När är det okej att ”ge upp”?~” →
~Bara jag~

Stress stress stress~

Jojjo

Den här dagen har bara in burit en massa åkande hit o dit. Och då har jag inte ens kommit till jobbet ännu.

Imorse hade jag ombesiktning av min bil. Handbromsen behövde spännas, så nu är den godkänd för ett år! Känns så skönt! Passade på att tanka upp bilen och pumpa däcken på macken i Bredäng! Berömde personalen på PREEM i Bredäng för deras fina bidrag till Vid din sida!!

Sedan var det att åka o handla, då min mamma hjälper till att hämta mina barn, vill jag ha mat och frukt hemma till kvällen! Efter det hem, packa in alla varor, duscha, på med stödstrumpor, sedan skjutsa N till skolan. Hem och dammsuga och skura av golven. Nu har jag haft 15 minuter att bara sitta i soffan innan det är dags att åka mot Det Sjuka Huset!

Har även tjafsat med vissa, pratat med andra, bla min fina T som jag inte träffat på evigheter nu, gnällt till en vägg, skällt ut alla skor i hallen, gosat med min gosiga älskade knäppa pälsboll, och lyssnat när S har distansundervisning. Hon vann en tävling förrförra veckan i skolan och idag fick hon sitt pris. Oväntat och kul belöning!

Nu börjar klockan gå för fort känner jag, det är snart dags att börja bege sig mot jobbet. Känns iaf underbart att få jobba med min älskade Fru ikväll! Blir så trevligt när hon är där och förgyller mina timmar!

Imorgon ska jag njuta av att alla barn är på skola & dagis, jag kommer få vara ensam hemma i mitt hem några timmar. Kommer säkert gå åt till att städa, förbereda middag osv, men ändå. Ljuvligt!

Ha en strålande Torsdag!