Etikett: jag väljer mig

~Bara jag~

Brummat hela dagen känns det som~

Jojjo

Jag har gjort det frivilligt, så mitt gnällande är enbart egentligen över hur förbannat tråkigt det är att, dela, åka själv längre sträckor n& hur förbannat tråkigt det är att åka långa sträckor i en manuell bil!

Den som vet, den vet!

Här hamnade jag iaf efter 40 minuter i bilen. Hämtade upp brorsonen för att åka till hans träning i H-höjden.

Så glad när jag fick sällskap i bilen. Han höll igång snacket bra och resan, som tog ca 1 timme och 9 minuter, kändes snabbt avklarat.

När jag sitter o kör ringer både min mamma och min son och min dotter. Dom som känner mig vet att jag inte svarar när jag kör bil.

Men, jag fick igång högtalaren så jag ändå satt fast i köer så kunde prata snabbt. Jag typ skrek ; jag pratar inte i telefon när jag kör bil och jag kör bil just nu!!! Viktigt????

Nä, inget var så viktigt, så dom var nog vara ute efter att störa mig lite 😂

Mitt huvud är kokt. Mitt vänstra ben, ej van vid manuell bil, är så trött..

Kommer hem o hissen funkar inte!!! WTF??

Tur att det bara är två trappor upp på min andra bostadsadress.

Min säng och mina kuddar skriker efter mig, och likaså min rygg skriker på mig.. Dags att säga Tack o Hej till denna dag och hoppas på betydligt lugnare och mer harmonisk dag imorgon!

Tack för att Du tittare in!

♥️

~Bara jag~

Haft en paus~

Jojjo

Från bloggen och från mycket annat.

Så himla mycket har hänt, en hel del på det privata planet kring barn som tillfört oro och rädsla, panik och känslostormar. Det har varit helt kaos. Jag skulle gärna ventilera och skriva om det, men vissa saker får jag inte skriva ner och dela med mig av. Det kan handla om att jag då drar ner oss mer i skiten.

Jag stukade min fot på min födelsedag! Hipp hurra och Grattis till mig!! Blev sjukskriven på 100% i två veckor. I tisdags jobbade jag första dagen på Det Sjuka Huset efter sjukskrivningen och det gjorde ONT! Det gör ont! Foten knakar och knäpper, ibland hugger det till så illa efter ett pass att det typ tar stopp ”mitt i ett steg”. Inte alls kul. Är väldigt tacksam över mina stödstrumpor. Utan dom hade jag aldrig klarat av att jobba.

Den här helgen har varit efterlängtad. Det har varit så mycket på jobbet. Många väldigt sjuka människor med stort behov av mycket omsorg. Självklart brist på personal och då blir det väldigt mycket för oss som är på plats. Och kunskapen hos somliga är skrämmande låg, ytterligare en belastning på oss som kan rutiner och arbetet. Det är så skönt att jobba 4 dagar till och sedan 4 veckors semester!

Mina två första veckor har jag barnen! Nu är det väl mest de 3 små trollen jag kommer att få umgås med, stora grabben är upptagen med sina vänner och stora tjejen kommer nog vara mycket med sin pojkvän. Men något ska jag allt tvinga med även dom på!

Ska bli så mysigt! Hoppas på någorlunda bättre väder, iaf så temperaturen ligger runt 21/22 grader så vi kan hänga lite på stranden. Hittat ett bad som är jätte nära om jag totalt glömt bort. Vet att det finns där men själv aldrig ens tänkt tanken på att åka dit o bada. Men min mamma åkte dit igår med mina 3 små troll & brorsonen och tydligen var det jätte bra strand, varmt i vattnet, lite folk. Så helt perfekt.

Min stora Stjärna har varit i Spanien nu i ca 3,5 vecka. Hon åkte strax efter midsommar, så ja, det är längsta tiden jag varit ifrån henne. Jag saknar henne så mycket. Nu börjar hon o grabbarna iaf avsluta sin resa och ta sig hem mot Sverige! Jag är dock så stolt över henne som reser iväg utan större mål och plan, och får uppleva utlandsresa på ett sätt som inte vanligtvis görs. Alltså, ofta så bokar man ju flyg, hotell och transport i ett paket. Men hon bokar flygstol och sen bor dom i ”vanliga” lägenheter och sköter mat och allt själva. Så inget trist hotell med halvdan all inclusive. De tar sig runt med lokaltrafiken, moppe, cykel eller promenader. Så mycket mer hon får se och uppleva! Jag är lite avundsjuk på det sättet att resa. Så mycket mer för pengarna och så mycket mera minnen. Jag unnar henne verkligen det här. Hon har jobbat hårt för att få ihop pengarna och det har även tagit hårt på hennes kropp, så att hon är en kämpe med stenhårt pannben är det inget snack om! Jag har ju inte den ekonomiska möjligheten att hjälpa till med pengar i den omfattningen så hon har verkligen slitit röv för att kunna resa!! Vilja av stål och envis som fan. Snart är hon iaf tillbaka på samma mark som mig och jag längtar mycket!

Min sista vecka nu på jobbet är även min sista som halvtidssjukskriven. Efter semestern är jag tillbaka på heltid. Känns bra, trodde det skulle vara betydligt mer splittrade känslor, men just nu känns det bra. Det kommer bli en tuff höst såklart, men jag ser ändå fram emot att få göra mitt jobb, för jobbet som Undersköterska är helt fantastiskt givande, även om det är ett jävligt tungt jobb. Ser fram emot den sociala biten med patienter och vissa kollegor. Jag kollar runt lite efter nytt jobb oxå, många av de bästa kollegorna har sagt upp sig, och det säger en hel del om ledarskapet på avdelningen.

Men men, nu är det helg! Och jag ska koppla bort jobb på min lediga tid.

Ska se om jag kanske tar mig iväg till stranden med barnen idag. Just nu är det ju sol så det gäller att passa på. Igår när jag och 2 av trollen satte oss o käka middag så smällde det till utanför av åska. Jag hoppades på lite busväder men det blev bara en knall och sen kom lite regn och sedan sol och regnbågar 🌈!

En kort uppdatering blev det iaf!

Hoppas Du har en härlig semester, eller Du kanske redan haft och är i full gång med jobb igen, eller kanske har Du som jag= SEMESTERN FRAMFÖR DIG!!!

Hur som, ha det bäst! Ta hand om dig!

~Bara jag~

Den här dagen~

Jojjo

Nu börjar ångesten. Nu kommer allt har och alla nedtryckande o förnedrande ord tillbaka. Samma jävla minnen varje år. Som jag fått med mig från mitt fosterhem. ”1/7 borde inte finnas, det finns inget att fira, du är en knarkarunge & ingen vill fira såna, du är inte viktig eller prioriterad, du är en äcklig unge, förvänta dig inget, ingen minns dig”.. Så är jag uppväxt.

Kanske dags att jag tar tillbaka kärleken o glädjen i att faktiskt låta mig själv och andra fira min födelsedag. Börja värdesätta 1 juli igen. Det är ju ”min” dag. Jag är nu fri från den där hemska familjen o människorna, men orden sitter kvar inuti. De där orden har ett sig fast.

Min stora tjej ringde från Spanien på FaceTime och sjöng för mig! Hur fint o gulligt är inte det?? Självklart grina jag!

Dom hade problem med AirPods’en så S var tvungen att prata via N’s öra!

Jag älskar er, både dig Tuttan & dig Nosis! Som lägger en stund på mig o ringer! Jag uppskattar det så mycket även om jag grät, så var det av lycka.

Grattis Johejna på din 25+ års dag! Fira den!

~Gör Din Dag~ hälsningar Bobben

Ja, idag, när jag vaknat igen, ska jag ha kul! Hela jävla dagen! Jag ska njuta av min födelsedag! Av människor!

Puss Tack Hej!

~Bara jag~

Midsommarveckan~

Jojjo

Fy farao! Sådant knas det blivit, men allt löste sig tillslut!!

Jag tappade bort mammas katt. Den 18/6 kom hon inte tillbaka efter att jag släppte ut henne på morgonen. Gick ut på alla ”katt-sidor” på sociala medier och delade bild & info. Ut på vilse.se och la upp annons. En granne skrev ut lappar med bild och info som mina barn sprang o satt upp.

Två otroliga påfrestande grejer till med möten, oro och prat till, men de har båda löst sig bra! Men inget jag vill skriva öppet om, lite väl privat karaktär på det.

På onsdagen skulle S till reumatologen för en ”akut” injektion av kortison i fotryggen pga hela vänstra benet svällt upp o hon ej kunnat gå. Så eftersom hon flyger idag, måndag, småviltet hon ha injektionen innan. Där får hon (vi) jorden smäll i ansiktet av läkaren, inte fysiskt, utan psykiskt!! Hon tror S kan ha propp och skickar en akut remiss till Capio på St Göran. S grät, jag grät. Ingen av oss hittade ord, vi bara grina. Och väntan på det akuta ultraljudet var helt jävla fruktansvärd. Lättnaden när hon ringer o säger att hon inte har propp, där står jag o tre små trollen på Coops godis avdelning, och mina tårar rinner av lättnad. Lyckan var total.

Nu behövde katten hittas så skulle allt bli bra.

Midsommar var vi ute från kl 13. Satt i skuggan med god mat, lugnt sällskap, goda drinkar och massa jordgubbar, melon, gottis, kallt vatten mm. Så varmt men grymt skönt i skuggan o svalka vindar.

Kl 20 ringer en granne till min mamma o säger att katten är utanför hennes port. Jag sprang dit och fångade upp henne. Lite mager o hungrig som sjutton, halsbandet borta, men katten mår bra! Så jäkla underbart!! Så ca 6 dygn utomhus utan mat & vatten innan hon äntligen dök upp!!

Allt ordnade sig till det bästa!

Idag har jag jobbat. Min stora dotter sitter på flyget till Alicante. Jag har pratat allvar med min son och det kändes som att vi förstår varandra. Varit o handlat glass, bubbelvatten, frukt, yoghurt, kattsand. Tömt kattlådan och skurat ur den, kör en maskin tvätt och disk. Kastat sopor i grovsoprummet i två omgångar.

Börjar tidigt imorgon igen, sen tar pappan över barnen.

Just nu ligger jag på rygg i soffan. Tre små troll är ute o sparkar boll o tränar på ”hopp & klättring” innan jag ska fixa mat.

Mentalt är jag helt slut.

Ha en bra vecka!

maskrosbarn, psykisk ohälsa, ~Bara jag~, ~Känslan idag~

Det går ”uppåt” & framåt~

Jojjo

-Veckorna bara springer iväg! Nu jobbar jag 50% på Det Sjuka Huset. Än så länge enbart morgonpass och är nu med på rapport & rond. Och vill inte jinxa, men, det funkar bra.. –

Imorgon tidigt pass, ledig helg och sedan 2 morgonpass innan ledigt med barnen för att fira midsommar. Jösses vad fort det går.

Att arbeta inom sjukvården är på Gott & Ont. Mest ”ont” faktiskt. Det är så svårt att bli hörd. Få bekräftelse av de som är ”högre i rang” även fast jag känner mig som en papegoja som upprepar, säger till, markerar sådant jag tycker kan vara avvikande. Jag är hellre jobbig & tjatig i mitt arbete, än går med skygglappar och riskerar förbi se något. Så är det. Jag är säkert för engagerad i mina patienter, men helt ärligt, det struntar jag i, om andra tycker. Jag vill ha en säker o trygg vård. Vill att patienter ska känna sig trygga & införstådda.

Nu har mamma börjat resan mot Åland med sina hundar, så nu är jag solo ”i mitt andra boende”. Känns lite konstigt men samtidigt, FAN VA SKÖNT! Det är tyst. Jag har öppnat fönster. Jag kan sitta i soffan. Ingen hund som skäller loss. Det är tyst och så jäkla najs. Längtan efter ett eget hem växer mer o mer. Något som är enbart mitt och barnens. Där allt har sin plats. När jag lämnar så ser det likadant ut när jag kommer hem.. Ahhh, det är drömmen..

Ska slappa lite till & bara vara. Bara andas. Lyssna på fåglarna utanför.

Ha det fint!

~Bara jag~

Förberett morgondagen~

Jojjo

Det är fasiken att plocka på mig VUXENPOÄNG!! Åkte o tanka bilen, köpte cigg (mindre viktigt att poängtera iof) och tvättade av min älskade röda i biltvätt! Nu är hon inte längre törstig och hon riktigt glänser i sin mörkröda lack!!

Min bil är så älskad av mig! Hon är min första alldeles egna bil! Och jag vet med sorg i hjärtat att hon inte kommer hålla så många säsonger till. Hon är ändå 23 år ca, genomgått renoveringar för sammanlagt 30000:- så det sista jag fixade på avgasrör & bromsar är det sista ingreppet hon får. Men oj vad jag kommer sakna min S80! Så skön att köra, bra utrymme.. Enda nackdelen är att hon är dyr i drift!

Men om jag bortser från allt det där, imorgon kommer hon vara snyggast på vägen, haha!!

Två dagar har jag njutit på ballen och sol ☀️. Jag som har så svårt att sitta i solen, börjar alltid mega svettas och får typ panik, men har lyckats att tanka solens strålar 2 dagar i rad. Kanske blir idag med, vem vet! Solkrämen är på ifall att jag hamnat på ballen idag igen!!

Eller kanske lägga mig nere på gården med en bok, sola lite baksida? Hmm.. Får se hur det blir!

Imorgon är det Det Sjuka Huset som gäller igen. Tror min sista session med terapin är på fredag. Nu i fredags var den avbokat pga klämdag. Förra fredagen var Sigge sjuk med astma och krupp så jag kunde inte gå. Känns som att jag blivit snuvad på massor av behandlingstillfällen och nu är det ”slut”.. Det som mig. Det retar mig. Vart ska jag nu få hjälp med att hantera min vardag och prata av mig?

Tankning av ☀️igår
~Bara jag~

Snigelfart~

Jojjo

Så kan jag beskriva hastigheten på min återgång i arbete. Men, 1,5 vecka avklarad, det är inte illa. Och jag lever. Jag har överlevt. Nä, jag lever faktiskt. Även om det är jobbigt, psykiskt påfrestande, jag känner mig så skör och är orolig, så är jag på plats på Det Sjuka Huset! Helt ärligt trodde jag inte det. Trodde inte ens att en dag skulle gå.

Kanske är det nu en vändning sker? Är det nu allt bara ska fungera och Jag ska må bra hela tiden och hitta trygghet o självsäkerheten i mig? Det vore ju drömmigt värre.. Nä, att det kommer motgångar är jag väl medveten om. Och det är inget jag ser fram emot. Känner mig som ett uppblåst ballong i psyket, så är rädd att den spricker och att jag bara tappar all ork, all lust, all kämpaglöd & bara ger upp. Jag vill inte det. Vill inte alls Ge Upp! Vill fortsätta framåt, vill hitta lösningar. Vill kunna vara som ”alla andra” och göra det alla andra klarar av, såsom att arbeta.

Nu är det ledigt imorgon och helgen, så just nu är jag helt slut. Så trött. Ska tvinga mig att duscha innan sängen. Har psykoterapi o b-mott imorgon. Så upp med tuppen!

Tack för titten!!

Puss

~Bara jag~

Så fucking stolt~

Jojjo

Över mig själv! Jag har satt ner foten. Dock har jag pratat högt för mig själv, morrat & svurit, men jag har verkligen förstått vad Jag vill och vem eller vilken typ av människa jag vill ha i min närhet. Jag är så glad för den insikten!

Det känns befriande att själv inse, att sätta mig först. Det har nästan varit så att i alla ”konversationer” jag haft med mig själv, slutat med att jag skrattar åt någon annans patetiska åsikt kring vänskap! Jag vet att det kan framstå som att jag är elak nu, jag ska inte döma någon annan, men, när någon behandlar min omtanke på ett fult sätt, vänder min snällhet och vänskap emot mig själv, då jävlar sa jag ifrån! Och det känns så himla bra! Något positivt som kommit av terapin! Skönt att äntligen stå upp för när jag känner mig felbehandlad och fullfölja det som behövs för att Jag ska må bra! De ni..?! Det är framsteg!!

Igår tog jag en dans med snabeldraken (om du inte vet vad det är, skäms inte, jag fick veta vad det betydde när jag var 30+, det betyder Damsugare) och diskade lite, kastade sopor, packade ihop min ryggsäck med det jag måste ha med hem och tvätta. En del kläder lämnar jag kvar här i min låda, men har mina favvokläder som får åka med fram o tillbaka när det är veckobyte.

Ska dricka upp kannan med kaffe som jag bryggt, sn ta ett varv o se så det ser sjysst ut innan mamma kommer hem, jag har hunnit åka hem till mina troll då!

Så skönt att högtiden är över. Det har varit en prövning att sitta helt solo när man ser och hör familjer mötas upp för påskfirande. Men jag klarade det med. En ny erfarenhet. Inte så kul erfarenhet, men nu är den avklarad. Glad att midsommar är min vecka med mina barn! Och jag ska börja kolla upp vart det firas riktig midsommar med stång & lek som vi kan delta i. På landet finns allt planerat o färdigt av föreningen, men jag måste börja hitta andra ställen med firanden då jag inte är där ute längre.

Ha en fin vecka!

~Bara jag~

Bara tankar~

Jojjo

Blir så irriterad över hur jag kan bli missförstådd över att jag en viss typ av människa. Du har säkert hört uttrycket ”leva i bubbla” eller att någon är ”fyrkantig”.. Jag är i jämförelse med de uttrycken en ”Stjärna” eller en ”spretig boll”.. Jag förstår inte människor som tänker i en liten fyrkant och inte kan tänka utanför boxen! Speciellt när det är Jag som då blir missförstådd bara för att jag tänker utanför boxen, jag försöker vara trevligt och lyssnar intresserad och ställer frågor. Då är Jag konstig…?

Alltså Nej, jag är så vansinnigt less på att allt jag gör kan misstolkas så otroligt av vissa, och då blir jag utpekad och ifrågasatt. Jösses, hoppa av din höga häst, försök fatta att inte alla har en hemlig agenda i allt de gör, utan det finns de som är sociala och glada och som inte lever kvar i något som var för ett tag sen. Jag kan skilja på Då & Nu.. Men bara för att Du inte klarar av att ”fler bollar i luften” så är inte jag så. Det gör mig oxå ledsen att jag då förlorar en vänskap. Men det är nu & här jag själv förstår att den vänskapen numera är förstörd och har blivit förminskad och skämmig! Jag vill och behöver inte det. Jag vill ha raka rör, ärliga konversationer, få tycka olika, kunna minnas med glädje, men när det inte kan vara så då släpper jag och borstar av mig och går vidare. Jag pallar inte ha dåligt samvete. För mig har allt varit kul, knasigt och förr, värt att ha kvar, men näe, inte nu! Jag ger fan upp!

Och det känns så vansinnigt skönt att jag kommit dit. Att jag tänker så. Att jag följer vad jag känner. Och står på mig.

Har kollat på ”Maskinen” på SVT med Anis Don Demina och lite Ato Karlsson. Den va bra! Jag älskar Atos stand up, och tycker att även Anis är bra! Bra kombo!

Nu blir det att bara slappa och chilla innan jag ska komma på vad magen ska få i sig idag.

Jag var bjuden på påskbrunch idag men tror jag förstörde det genom att säga ifrån till en fyrkant!! Well Well, vad göra?

Ha en fin söndag!

~Bara jag~

Här sitter Jag och är helt fantastisk~

Jojjo

Känner så just nu.. Första gången på 24 år jag är ensam, utan barn, utan vänner, helt själv. Det är väldigt annorlunda och konstigt.. Men jag kan. Jag gör något utan andra. Det är nyttigt.

Andra dygnet ensam. Det går strålande. Katterna springer så fort jag kommer in i samma rum som dom. Tror att dom helt ledsnat på min röst och allt mitt prat. Dom ”mjauar” inte ens efter mat, jag får påminna dom om att det är middagsdags. Dom är så trötta på att behöva lyssna på allt mitt prat, stackars katter.

Dammsög o skura golv här tidigare. Och såg hur jäkla skitig toan var i stora badrummet så blev tvungen att rengöra den. Höll faktiskt på att spy, men nu är den ren.

Hmm, vad mer.? Vet inte. Jag är så otroligt ovan och obekväm i det här att vara ensam och själv. Men jag lär mig. Jag försöker tänka att jag behöver det här. Efter 21 år med en man och våra barn, så har jag inte gått in i ett nytt förhållande. Alltså måste jag ”på nytt” lära mig leva själv och sköta allt ensam. Det är väldigt nyttigt & lärorikt. Hade jag träffat en ny man, då hade jag kunnat undkomma den här erfarenheten, men jag vill inte att mitt liv ska gå ut på att jag måste ha en partner eller en annan person att hela tiden luta mig mot. Jag vill lära mig att vara själv. För först nu uppskattar jag tystnaden, mina tankar, jag kan göra vad jag vill o allt på mina villkor, det är kul. Det är nödvändigt.

Ska fortsätta kolla min serie innan jag får gå o lägga mig. Fast jag kan ju gå o lägga mig nu om jag vill, jag är ju ensam och har ingen att anpassa mig efter. Jo, jag ska gå ut med sopor först, tömma kattlådan i gå ner i kasta det. På ”Gösta” har de nu stängt sopnedkasten och hänvisar till att kasta sopor på gården i nya behållarna. Så det ska jag göra innan jag går o lägger mig!

Glad Påsk på er!