~Bara jag~, ~Känslan idag~

Tar ingenting för givet~

Varje dag har sin plåga. Eller glädje.. Eller ingenting.. Eller Njae, ingenting är kanske lite väl drastiskt att dra till med. Något händer varje dag.

Idag har jag träffat min andra halva. Tänk att hon fyllde jämt igår..? Helt sinnes… I mina ögon är hon fortfarande 17 år och jag minns som igår första gången vi träffades. Att det skulle uppstå sådan kärlek och vänskap hade jag aldrig kunnat gissa mig till.. Någonsin.. Men jag är så tacksam. Och stolt över min fina kompis.

Och att livet kommer med oväntade saker, och att det gäller att uppskatta det lilla man kan. Försöka hitta det positiva i varje dag. Ingen annan kan förändra ditt liv, ingen kan förändra mitt. Det ligger enbart hos mig att ta till mig, stöta ifrån, vända andra kinden till osv.. Välja vad som är värt att kämpa för och vad som kan släppas..

Jag är sjukt envis. Men till min nackdel, går min styrka upp och ner. Kanske lite pga adhd’n oxå. Jag kan några dagar känna mig helt oövervinnerlig, orka precis allt, kämpa lite mera för att någon dag senare känna mig totalt överkörd. Ha noll ork. Orden fastnar i min hals. Tårarna bränner men kommer inte ut.. Såhär kan mitt liv se ut. Var och varannan dag. Jag vet aldrig hur jag mår om två dagar. Jag vet inte ens om morgondagen blir bra.. Efter allt som hänt sen i januari är jag helt slutkörd. Mentalt och psykiskt. Sönderbränd in i minsta cell. Men fortfarande kommer den där falska kämpaglöden och lyfter mig vissa dagar. Och då tänker jag ”Yes, livet är på väg tillbaka”.. Men så blir det inte. Idag var en dag då humöret var på topp. Jag kände mig glad. Men jag vågar inte tro eller hoppas. Jag måste tillåta mig själv att ta tid på mig att bli hel. På insidan såsom utsidan. Jag vill inte ha onödigt tjafs, dumma kommentarer eller negativa människor i min närhet. Jag behöver lugn och trygghet, kärlek & skratt och en förbannat stor portion humor.

Förra veckan, hos min lilla mamma, skrattade jag nästan 3 dagar i rad. Jag skrattade så jag fick ont i kinder och käke och magmusklerna. Mamma lyfte mitt humör till så hög nivå och genom skrattet slappnade jag av. Jag träffade även min bror. Jag , mamma & han umgicks och där var skrattet en rejäl höjning återigen.

Jag är så glad och tacksam för min storebror! Där han är nu i livet. Jag vet att du väntar en jobbig tid Robin, men jag finns här och jag ska stötta dig framåt. Inga bakslag nu, du vinner över vilka demoner som helst. Vi sprayar lite spökspray på dom jävlarna och sopar dom under mattan! Jag finns här. Jag beklagar från djupet av mitt hjärta vad som hänt.. Fruktansvärt orättvist 💙

Jag skrattade bort stress & ångest. Jag mådde så bra i kroppen. Blev utmattad av allt skrattande. För att sedan på tisdagen få en ny käftsmäll i forma av offerkoffer beteende, vassa repliker, och rent skitsnack för mig. Vart var du när jag hade behövt ditt stöd? Då var det inte alls så viktigt att bry sig om mig längre. Nä, lite ”sol och vårar” tecken där. Jag duger när livet är tungt och ensamt, men inte om det gäller mitt liv, bara ditt. Jag är trött och sliten. Jag behöver stöd och positiva vibbar. Jag behöver varma kramar precis som Olof i Frost,

Så jag ber er, skriv inte nedtryckande saker till mig. Be mig inte lösa dina problem och speciellt inte lösa hungersnöden, för jag har nog med att mätta mina fem kids.. Mer än så klarar jag inte av just nu.. Men vill du skratta och skoja då är jag mera mottaglig. Öppen för förslag iaf.

Nu börjar min sovis kicka in och jag ska ta o lägga ifrån min luren.

Imorgon är det fredag. Funderar på att surprise barnen med kebab-middag.. Från reklamen. Kan bli smaskigt.

God Natt!!

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Varför~

Så många~

Kunde aldrig tro att responsen skulle bli så här.. Så många kvinnor, mammor, som fått dessa trakasserier av denna som kallar sig David Tobias.. Så många..

Till Alla Ni som fått liknande meddelanden så vill jag bara be er att polisanmäla händelsen. Hänvisa till dagens artikel i AFTONBLADET! Har du gjort en anmälan som lagts ner, Ring igen och gör en TILLÄGGSANMÄLAN! Ju flera desto bättre! Vi får hjälpa varandra så gott det går! Starka kvinnor äger världen, kom ihåg det!

Kan fortfarande inte begripa vad personen får ut av detta..!? Vad är det som lockar en person att knäcka en mamma på det här sättet? Majoriteten har barn.. Varför?

Jag har själv knappt tittat på artikeln på Aftonbladet. Jag orkar och vill inte.. Även om jag på något konstigt sätt är glad att jag ”vågade” ställa upp i tidningen med Monica, så känns allt ändå extremt jobbigt.. Extremt tufft..

I måndags drabbades jag av bakslag efter bakslag. Verkligheten kom ikapp mig, och ångesten slog till med full kraft.. Där och då kände jag att jag inte orkar mera.. Inte just nu. Det har varit lite för mycket på för kort tid. Och dessutom så kommer ny skit farandes från R (ej pappan) och där kände jag mig bara äcklig och ännu mera förnedrad. Vad är det för fel på folk? Seriöst…

Idag börs här plats igen. Känns skönt även om jag inte mår sådär jätte bra. Men skönt att ha barnen. Något att fokusera på. Få kramar och pussar och glada som ögonkast. Det är exakt vad jag behöver just nu. Och ungefär nu tog all ork slut. Finns inget kvar jag orkar ta mig till. Vill bara sluta ögonlocken och hoppas på en fantastisk dag imorgon. En ny dag!

#DavidTobias

#DavidTobiasOffer

~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

~Det här är för oss, Två röster för oss alla~

Idag har jag helt lämnat min comfort zone och lämnat ut mig själv. Jag har gått ut med mitt ansikte, tack o lov med en kvinna till, gällande de här meddelande vi fått. Så otroligt kränkande och extremt jobbigt, för nu ska våra sanningar uppdagas, det är så jobbigt bara det..

Men förhoppningsvis kommer någon där ute i landet, att se det, och förstå att vi är så många som råkat ut för samma idiot. En människa som livnär sig på att sätta skräck i kvinnor. Som njuter av att vara så vidrig och smutsig och trycka ner en kvinna på det värsta sätt som finns, genom att namnge hennes barn. Få det att framstå som att en planerad fara ska drabba hennes barn..

Jag har mått psykiskt piss sen det här hände. Jag har varit, och är, rädd, ledsen och förbannad. Nästan så jag börjar bli paranoid.. Vem kan jag lita på? Är jag förföljd? Finns det en hotbild mot mina barn? Skulle jag fortsatt dialogen med David Tobias? Är allt bara på låtsas? Överreagerar jag? Underpresterar jag? Vad mer kan jag göra? Kommer jag någonsin känna mig helt säker igen? Nej, jag tror inte det. För det här vidriga mähät har lyckats skaka om mina nerver ordentligt. Jag är inte samma människa som jag var innan 30/1-21. Jag känner mig mera orolig & utsatt. Jag är kränkt, och känner mig nästan smutsig av D T’s äckliga beteende.

Jag vill bara se ett slut på det här. Jag vill bara veta ”Varför?” Varför just mig? Varför just någon av de fantastiska kvinnor jag pratat med? Ingen av oss mår bra av det här. Ingen! Alla tar det olika. Jag har fortfarande styrkan och orken kvar att med detta sista kunna få ett avslut eller hoppas på att få hjälp av Trolljägarna.. Jag gör detta för alla kvinnor därute som helt stängt ner sina liv, som tigit om detta för länge. För er skull ska jag orka lite till. Ni ska få er rättvisa, det är fasiken ett löfte till er, från mig! Tillsammans fixar vi det här! Alltid tillsammans!

#DavidTobiasskafast

#StoppaDavidTobias

~Känslan idag~, ~Men USCH~

Kontakta mig~

Jag vill med det här inlägget nå ut till Er som drabbats av obehagliga och skrämmande meddelanden från DAVID TOBIAS via Messenger på Facebook!

Vi är ganska många mammor som drabbats av denna hemska människa, och jag önskar prata mer med er och hoppas att vi kan stötta och pusha varandra framåt. Vi har alla fått ”marken under våra fötter” bortsliten, och kanske skulle vi må bra av att stötta varandra!

Så ni som kommenterat, eller bara ramlat in här för att ni googlat på David Tobias går gärna söka upp mig på Facebook. Eftersom det här äcklet redan vet mitt namn så skriver jag ut det här, Johanna Söderberg, sök gärna upp mig och lägg till.

Tillsammans ska vi få ett stopp på den här människan. Jag pratar till o med en man, vars ex fått dessa obehagliga meddelanden, och det känns på något sätt skönt att han engagerar sig så mycket i hur hans barn och barns mamma blivit utsatt för.

Med hopp om att nå ut till flera 💜

#DavidTobias

~Bara jag~

Stress stress stress~

Den här dagen har bara in burit en massa åkande hit o dit. Och då har jag inte ens kommit till jobbet ännu.

Imorse hade jag ombesiktning av min bil. Handbromsen behövde spännas, så nu är den godkänd för ett år! Känns så skönt! Passade på att tanka upp bilen och pumpa däcken på macken i Bredäng! Berömde personalen på PREEM i Bredäng för deras fina bidrag till Vid din sida!!

Sedan var det att åka o handla, då min mamma hjälper till att hämta mina barn, vill jag ha mat och frukt hemma till kvällen! Efter det hem, packa in alla varor, duscha, på med stödstrumpor, sedan skjutsa N till skolan. Hem och dammsuga och skura av golven. Nu har jag haft 15 minuter att bara sitta i soffan innan det är dags att åka mot Det Sjuka Huset!

Har även tjafsat med vissa, pratat med andra, bla min fina T som jag inte träffat på evigheter nu, gnällt till en vägg, skällt ut alla skor i hallen, gosat med min gosiga älskade knäppa pälsboll, och lyssnat när S har distansundervisning. Hon vann en tävling förrförra veckan i skolan och idag fick hon sitt pris. Oväntat och kul belöning!

Nu börjar klockan gå för fort känner jag, det är snart dags att börja bege sig mot jobbet. Känns iaf underbart att få jobba med min älskade Fru ikväll! Blir så trevligt när hon är där och förgyller mina timmar!

Imorgon ska jag njuta av att alla barn är på skola & dagis, jag kommer få vara ensam hemma i mitt hem några timmar. Kommer säkert gå åt till att städa, förbereda middag osv, men ändå. Ljuvligt!

Ha en strålande Torsdag!

adhd, ~Bara jag~, ~Familjen~, ~Hysteriskt~, ~Varför~

”Ledig dag= Städa,diska,plocka,tvätta,damma,handla”~

Börjar lite smått ledsna på varannanvecka livet i mitt hem. Jag städar och fixar så det är helt rent och fräscht när jag går på tisdagar och R ska ta över.. Glömt en soppåse någon gång, men annars är det rent på diskbänken, rent på golv och toaletter, renbäddat osv. Nu måste jag tyvärr göra exakt samma sak när jag kommer hem tisdagen efter. Frågar mig själv VARFÖR det är så, och svaret jag kommer fram till är, ”det är så det alltid varit”.. I 20 års tid har jag tagit huvudansvaret för städning. Så varför blir jag ens förvånad?

-Jo, för att delvis så trodde jag att när man ”SEPARERAR” så betyder det att man då tar fullt ansvar för barn och hem den veckan man är i FÖRÄLDRATJÄNST, och då innefattar det städning, mat, tvätt, barn, dusch, djur, plocka efter barn, läsa, Ja ALLT som man ska när man är förälder! Eller en ansvarsfull vuxen!

Men när jag kommer hem och får ta hand om rentvätten, för att han inte orkar vika in den barnens lådor som står 20 cm ifrån tvättsäcken, jag får städa av spisen från gamla intorkade matrester, städa toaletten från papper som hamnat bredvid toan istället för i, plocka papper och leksaker från golven, dammsuga och skura golv, då det är så allmänt skitigt, då börjar jag ledsna. Jag vill oxå komma hem och bara fokusera på barnen när det är min vecka. Inte behöva storstäda det första jag gör. Nu behöver jag alltså lägga mitt arbetsschema så att jag har onsdagen ledig för att städa mitt hem varje gånga jag flyttar hem, och så städar jag varje måndag/tisdag innan jag flyttar ut. Jag vet att det kanske framstår som att jag gnäller, men varför kan inte vuxna män bara ta sitt ansvar? Är de så sönder curlade av sin mammor/flickvänner/sambos/fruar att de aldrig lär sig hur man sköter om ett hem? Det måste bli en ändring på det här.. Jag gör mitt yttersta för att fostra mina söner likadant som mina döttrar. De ska veta hur en tvättmaskin funkar. De ska kunna fylla på/ur en diskmaskin och se när den behöver köras.. De ser när golven behöver dammsugas. De kan lägga sin kläder i smutstvätten, ibland med lite påputtning, men de kan. Det finns snart inga kvinnor kvar som orkar bo och leva ihop med lata män. Har man dessutom barn ihop så vill man ju lägga energin på barnen, inte behöva städa och fixa efter en vuxen oxå? Eller har jag fel?

Gemensamt Ansvar= D E L A T A N S V A R !

SAMMARBETE= inte MOTARBETA!!

Igår jobbade jag som koordinator. Jösses, vilken kväll.. Jag var så inte upplagd för jobb igår, kände mig låg, trött och irriterad pga den här fega människan som skickade meddelanden till mig. Men nu vet jag hur personen hittas, och det ska bli mig ett nöje att se till att inte flera MAMMOR råkar ut för en sådan skev människa. Eller troll är nog mera rättvist.. Ett jäkla nät-troll som njuter av att förnedra, trycka ner, hota och skrämma ensamma kvinnor. Jag är så förbannad innerst inne, men det här ska lösas på rätt sätt, och det kommer bli mig ett sant NÖJE! Iaf, kvällen var både tung, lite galen, hysterisk, mycket ringande, problemlösningar osv, kul oxå såklart, och alltid lär man sig något nytt! Mycket då jag har fantastiska kollegor och arbetar på Stockholms bästa Sjukhus! Det Sjukaste Huset, min arbetsplats.

Självklart skulle det snöa fööör mycket på eftermiddagen. Vid 9 var jag på P i Lilje, fick såklart ”sopa” fram bilen (med armar och händer) o skrapa. Sen när jag skulle till jobbet hade det kommit 10 centimeter snö över hela bilen, så det blev att upprepa det jag gjorde på morgonen. Efter jobbet hade hela 30 centimeter lagt sig över bilen. INSÅG ATT JAG MÅSTE SKAFFA EN BORSTE TILL BILEN!!! Jag ser nog ganska kul ut när jag försöker ”åla” över bilen och klättra för att få bort snön på taket.. Tog ca 15-20 minuter att bara få fram plåten på bilen under all snö..

Idag åkte jag förbi K i M-höjden. Han fixade min handbroms! Så nu ska jag boka en ombesiktning så är älskade bilen godkänd i 1 år till!

Nu har jag så sjukt ont i min rygg efter allt städande. Ska bara slappa o chilla framför teven innan det måste handlas och fixas för kväller!

Ta hand om Er!

Tack för titten!