~En snabbis~, ~Familjen~

Long time, No see~

Kära älskade blogg! Jag har inte haft varken ork eller tid att skriva här. Och jag känner i mig själv att min blogg är en super viktig ventil för mig. När jag inte bloggar mår jag inte bra, jag får inte ut mina tankar och går istället o grubblar på alla mina tankar och olika frågeställningar.. Så nu får jag ta och skärpa mig!

Jag har jobbat ganska mycket, hela förra veckan var det dagspass och inget barn blev sjukt så jag kunde jobba varje pass! Så befriande!

Men på fredagen, jobbade jag 6 timmar för att sen flexa ut 1,5 timme tidigare för att åka med Sigge till logopeden. Efter det fick han en glass och vi passa på att åka förbi mamma så jag kunde hämta den 6:e boken i serien jag läser (om för 3:dje gången) om psykopaten Silfverbielke, så sattes mitt liv helt plötsligt på paus. Mamma berätta att hon varit hos vårdcentralen akut då hon hittat en knöl i bröstet. Läkaren hittar då något mer i andra bröstet så blev akut remiss till Bröstcentrum i stan. Jag tog det hon sa ganska lugnt tyckte jag, men inuti började en dimma växa. Jag minns inte mycket av helgen. Jag bjöd in mig själv och barnen på middag på lördagen hos henne. Inte för att jag förutspått att hon ska dö eller så, men för att jag ville vara nära henne och för att hon skulle ha annat att tänka på. Lagade en fläskfilé gryta med ris. Jag och tre små troll sov kvar till söndagen.

Igår var mamma på röntgen och ultraljud. Läkaren gjorde en väldigt grundlig kontroll. Knölen hon känt är ett lipom. Helt ofarligt!! Det som läkaren på vårdcentralen känt, det fanns inte. Så hon har inte någon tumör eller cancer. Så otroligt jävla skönt.

Men jag gick ner på sparlåga psykiskt. Jag kan inte förlora min mamma. Jag vill inte leva utan henne. Jag behöver många år till med min lilla mamma. Vi är inte alls färdiga, mina barn är inte redo för ett liv utan deras tokiga, busiga & knasiga mormor. Vi behöver mamma! Jag är så glad för att inget farligt hittades.

Idag ska jag köra E till tandläkaren & imorgon köra M till bum. Med tanke på att jag är ledig så är jag snäll och tar de tiderna så att barnens pappa slipper gå tidigare från jobbet och förlora inkomst. Han hjälpte mig i torsdags och tog E till bum så jag slapp gå tidigare 2 dagar på min arbetsvecka. Då är jag snäll tillbaka!

Nu har jag städat, kastat sopor, tagit tag i köket & packat ner kläder och självklart mitt garn, efter tandläkaren ska jag flytta in i mitt andra hem igen :).

~Den 17/3 fyllda min människa år! Min bästa vän och finaste ryggrad! Jag saknar dig så mycket älskade Du, det var så länge sen vi sågs, men det spelar ingen roll. Oavsett hur lång tid som går mellan våra fysiska träffar så finns du alltid för mig dygnet runt, vecka in och ut, alla månader och alla dagar året runt! Och jag för dig. Vi finns via telefonsamtal och sms! ~

Grattis min Bejb! Hipp hipp hurra! Älskar dig!

Det får avsluta det här inlägget!

Ta hand om er!

Puss kram

~Bara jag~

Midsommarveckan~

Fy farao! Sådant knas det blivit, men allt löste sig tillslut!!

Jag tappade bort mammas katt. Den 18/6 kom hon inte tillbaka efter att jag släppte ut henne på morgonen. Gick ut på alla ”katt-sidor” på sociala medier och delade bild & info. Ut på vilse.se och la upp annons. En granne skrev ut lappar med bild och info som mina barn sprang o satt upp.

Två otroliga påfrestande grejer till med möten, oro och prat till, men de har båda löst sig bra! Men inget jag vill skriva öppet om, lite väl privat karaktär på det.

På onsdagen skulle S till reumatologen för en ”akut” injektion av kortison i fotryggen pga hela vänstra benet svällt upp o hon ej kunnat gå. Så eftersom hon flyger idag, måndag, småviltet hon ha injektionen innan. Där får hon (vi) jorden smäll i ansiktet av läkaren, inte fysiskt, utan psykiskt!! Hon tror S kan ha propp och skickar en akut remiss till Capio på St Göran. S grät, jag grät. Ingen av oss hittade ord, vi bara grina. Och väntan på det akuta ultraljudet var helt jävla fruktansvärd. Lättnaden när hon ringer o säger att hon inte har propp, där står jag o tre små trollen på Coops godis avdelning, och mina tårar rinner av lättnad. Lyckan var total.

Nu behövde katten hittas så skulle allt bli bra.

Midsommar var vi ute från kl 13. Satt i skuggan med god mat, lugnt sällskap, goda drinkar och massa jordgubbar, melon, gottis, kallt vatten mm. Så varmt men grymt skönt i skuggan o svalka vindar.

Kl 20 ringer en granne till min mamma o säger att katten är utanför hennes port. Jag sprang dit och fångade upp henne. Lite mager o hungrig som sjutton, halsbandet borta, men katten mår bra! Så jäkla underbart!! Så ca 6 dygn utomhus utan mat & vatten innan hon äntligen dök upp!!

Allt ordnade sig till det bästa!

Idag har jag jobbat. Min stora dotter sitter på flyget till Alicante. Jag har pratat allvar med min son och det kändes som att vi förstår varandra. Varit o handlat glass, bubbelvatten, frukt, yoghurt, kattsand. Tömt kattlådan och skurat ur den, kör en maskin tvätt och disk. Kastat sopor i grovsoprummet i två omgångar.

Börjar tidigt imorgon igen, sen tar pappan över barnen.

Just nu ligger jag på rygg i soffan. Tre små troll är ute o sparkar boll o tränar på ”hopp & klättring” innan jag ska fixa mat.

Mentalt är jag helt slut.

Ha en bra vecka!

~Familjen~, ~Förståelse~, ~Härligt~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Om några timmar~

….Får jag & R för första gången se Baby5 i svartvitt!! Ja!! Imorgon kl 9.00 är det dags för ULTRALJUD! Lika spännande varje gång! Och nej, vi tittar inte kön, vi kollar efter 10 fingrar & tår, att alla organ finns, att venerna i navelsträngen finns och att hjärtat slår fint! Allt det som är livsviktigt är vi nyfikna på, ja och såklart hur stor den är på ett ungefär. Vad det blir, det är den underbaraste överraskningen vi kan få, den dagen vi träffas öga mot öga, efter timmar av svett, smärta och arbete. 

Andra får gärna göra som dom vill med att ta reda på vad som bor inom sig, men vi har inte kollat kön på något av våra barn och det känns dumt att börja nu. Det blir ju oavsett en han eller en hon. 

Idag hade vi BUP med Noel, vi bytte ut orala lösningen mot recept på tabletter. Så ikväll tog han tablett istället. Jag pratade med Noels mentor innan vi åkte till BUP, och hon hade bara positivt att säga om Noel och hur skolarbetet funkat denna vecka! Det var så mycket beröm att Noel nästan rodna! Och efter bup, fick Noel ett ”bryt” i bilen. Jag tänkte direkt att ”visste det var för bra för att vara sant”,  men Fy på mig som ens hann tänka så, för utbrottet var mycket kortare än vanligt, han gick att prata med när han lugnat sig, och det absolut mest förvånande= han bad om ursäkt för vad han sagt!!!! Det har aldrig hänt! Jag blev helt stum… Men när vi kom hem pratade vi och då sa jag att jag var så stolt över honom, och förklarade lite hur skillnaden är med medikinet, utan medikinet, och nu med Strattera. Att han är så otroligt häftig!! Jag kan inte hylla medecinen nog. Här verkar den göra underverk. Men mest hyllad är Noel, för att han återigen är just Noel!

Vid 17 var det skivrelise i Skolan. Varje år så spelar Hamnen eleverna in en låt som de skrivit ihop med underbara fritidspedagoger & mentorer. De spelar in låten, spelar in en video, där alla elever, lärare, fritidspedagoger, mentorer är med och den finns att köpa för oss föräldrar just på skivrelisen. Sara spelade oxå in en låt när hon gick i Hamnen, så nu har vi två olika år med deras Hamnen låt! Så kul för dom att ha när de blir äldre oxå 🙂

Nu är klockan asmycket för mig och jag måste sova. 

Ha det bra! Ta hand om er!!

Puss