Som vi väntat på den här dagen!!! Noel, min 8 åring, har aldrig vågat gå ut utan mig eller Robert. Aldrig!! Rädd för precis allt har han varit.. Men idag hände något.. Viggo kom och plinga på och frågade om Noel ville leka! ”Kom in” säger Noel. Jag föreslår lite hopplöst men ändå försökande, Ska ni inte gå ut o leka?
Jo,okej svara min son. Han fick en mobil i handen sen drog dom iväg!!!!!!!!! Jag bara stod o gapa… Tänkte att snart kommer han in igen, ledsen och säger att han inte vågar.. Det gjorde han inte!!!
Såg sen Noel cykla fram å tillbaka på gatan, ropa, skratta och skämta.. R & jag bara tittade på varandra! Händer det verkligen? Är det nu det släpper?? Ringde Noel 19.40 och sa att det var dags att komma hem. Det gjorde han. Och han gick här hemma och pratade högt och lyckligt om hur roligt han haft och imorgon prick klockan 16:on måste han ringa Viggo för då ska dom träffas ute och cykla och leka!! Han var så stolt min älskade son, vi körde high five och vi kramades, sen utbrister han att ”man blir trött av att vara ute” gick och borsta tänderna och stöp i säng och sover som en beeebis nu.. Så grymt glad att Viggo är en envis pojke som kommit ofta och plingat på och försökt locka medNoel ut! Idag hände det!! Så jävla glad över Noel! Går inte att beskriva med ord hur det känns, och kan inte sätta mig in i hur stort det här faktiskt är för honom.
Hans diagnos Adhd/ATS har satt många käppar i hjulet för honom. Medecinen får honom att dra sig lite tillbaka. Det är ett jävla velande inuti mig om hur vi ska göra med medicinering.. Mycket hänger på skolan oxå, hur han hänger med där och hur koncentrationen funkar på lektionerna.
Shit vad häftig han är min Noel! Så jäkla cool kille!
Annars idag har det städats. Dammsugit och skurats golv, hängts tvätt. Sånt där kul skit som måste göras, tyvärr. Till middag blev det traditionella söndagspizzan. Noel städade deras rum, så jag kunde dammsuga och skura av därinne oxå.
Inatt har han sovit hos sin mormor. Haft myspys med tända ljus, spelat schack, ätit ostbågar. Han kom hem idag vid 12 tiden.
Imorgon är det skola igen för barnen. Jag sitter redan och planerar veckans middagar, vad som behöver tas fram och förberedas inför vilken dag osv. För att jag ska slippa stå helt handfallen och behöva tina i micro bara för att jag kommer på försent vad jag ska laga. Nä, jag gillar att ha sånt klart och veta vad, när och hur. Lite kontrollfreak bara ☺️ Men just nu när jag gör det mesta själv, måste allt planeras.. Hunden ska ut och ha mat och det ska gå ihop med ungarna. Alltså deras mat-tider, läxor, duscha, leka, tandläkare, utvecklingssamtal, dagisstart och allt. Den här veckan händer mycket! På tisdag är det dags igen för Max att börja dagis. Nu hoppas jag att vi kan klara av det. Att ingen blir sjuk. Lite orolig för hur R ska klara av Ebba själv i 6 timmar.. Han har knappt orken att gå till toaletten, kan knappt lyfta en mineralvattenflaska för att den är för ting (!!!) och Ebbisen väger ju härliga 8 kilo och hon vill vara med på dagarna, inte bara ligga vagnen och glo. Han måste klara av det.
Oj oj, nu blev det en novell igen. Den som tänker på mycket, har mycket att få ur sig” så är det ju. Och jag har väldigt mycket i mitt huvud. Totalt fullproppat därinne. Och jäkligt stökigt.. Svårt att sortera bort skiten och ge utrymme för det som är bra..
Har inga nya roliga bilder att dela med mig av heller, så jag lämnar den här bloggen bildlös.
Tack för titten! Lämna gärna en liten hälsning bland kommentarerna!
Puss puss Divan
~Alltid En Diva~ 