~Bara jag~, ~Känslan idag~

Sakta framåt~

Eller bakåt, just nu är allt bara kaos i mitt huvud. Känner att det är mycket nu. Jag längtar till att få ledigt, på riktigt, med barnen. Att orka ge mera av mig själv. Just nu är jag inte en fullt presterande mamma eller människa.

Det är så mycket, jag ska bli helt frisk så jag kan jobba. Längtar dit kan jag säga.. Jag hjälper mamma så mycket jag kan, med att handla, eller jag gör det när hon ringer såklart. Men det blir mycket. Det är ganska mycket på en gång.

Jag är trött. Jag är pigg. Jag sover och sover men är ändå trött. Min man är allmänt tjurskallig och ganska tråkig för tillfället. Har en taskig attityd, och känns inte alls kul. Men han är oxå trött. Det vet jag. Jobbet tär, han längtar efter ledigt han med. Barnen är aldrig trötta. Inte de tre yngsta. De är pigga tills dess att ögon slår igen och direkt de öppnar dom på morgonen är energin på topp. Jag är inte ens i närheten av vad de orkar. Ändå kämpar jag med att hinna med alla deras behov, hundens behov, att vila och ta hand om mig själv, att röra på mig för att kanske få en bättre omfördelning i knoppen av att bli ”bra” trött och att bli ”bättre” pigg när jag är vaken.

Det är säkert bara en ”pre-semester” svacka, men usch vad jag bara vill stoppa tiden, frysa allt och alla runt om mig så jag bara kan ”lalla” på i min egen takt.

Alltså hur coolt vore det inte att kunna göra så? Det är ju den bästa superkraften någonsin!

Nu ska jag poppa popcorn innan jag ska dejta Mr John Blund! Förhoppningsvis, om han inte hoppar över mig inatt..

Puss på Er!

Var försiktiga! Tänk först en extra gång ALLTID!

~Familjen~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Skrämmer livet ur mig~

Den här FUCKING jävla Corona! Vidriga jävla virus!!!

Min mamma har varit sjuk i lite drygt 4 veckor. Med förkylningssymtom. Stannar hemma från jobbet, blivit sjukskriven då symtomen ej gett vika. Då hon redan har astma så har den naturligtvis förvärrats kraftigt under dessa veckor. Hon har starkaste dosen på inhalationer upp till det dubbla under en dag. Ändå hjälper den inte. Hon har sista tiden knappt kunnat gå 4 meter utan att bli riktigt andfådd. Alltså hon har behövt stanna och sätta sig. Balansen har försämrats, huvudvärk dagligen. Hon har haft videomöten med sin husläkare på vårdcentralen som förlängt hennes sjukskrivningar, sagt att hon ska fortsätta med inhalationerna.. Mamma har bett och tjatat om att få testas för Covid-19. Bett om en lungröntgen. Men läkaren på vårdcentralen säger Nej. Du har bara astma. Och är förkyld. ”Jag sjukskriver dig en vecka till, ring igen om du behöver längre sjukskrivning” Alltså MORR!! Jag blir så förbannad. Hon är i riskgrupp med tanke på hennes astma.

Igår ringer hon mig, i panik, hör knappt vad hon säger, hör bara hennes kippande efter luft. Jag ringer direkt min svärmor och får låna hennes bil. Åker direkt till mamma. Hon sitter på toa, håller i väggarna för att allt snurrar, varje andetag både in och ut är ett ”väsande” och tjutande och helt sjukt obehagligt ljud. Får bära henne till soffan. Hon hade ringt 1177.se och bett om hjälp. Bett om ambulans. Försökt få fram att hon inte får någon luft.. Till svar får hon ”vi lägger upp ett ärende om att ambulans ska åka till dig

Det här var 18.43. Jag kom dit 19.15. Hör hur hon kippar efter luft, känner inte igen min mamma. Jag ringer 112. Berättar att min mamma ringt 1177 och bett om hjälp, och jag vill veta om de kan se vart ambulansen är. Hon på 112 hittar ärendet. De har lagt in att mamma vill ha ambulans, men de har inte skickat ut det till någon bil!!! Tjejen på 112 kopplar in en sjuksköterska i vårt samtal, samtidigt som de ställer frågor om hur mamma mår, ber mig kolla och göra vissa saker med mamma så sitter hon och kontaktar en akutbil med sjuksköterska. Det var svårt att få tag på någon, men hon sa att första bil som blir ledig kommer till mamma. Efter 20 min ringer 112 upp igen. Denna gång en Sjuksköterska som vill kolla hur det är med mamma. Han säger att de kommer att ringa upp mig med jämna mellanrum ända tills akutbilen anlänt. Han ställer frågor. Säger att blir det minsta försämring ska jag ringa 112 direkt. Efter ytterligare 15 minuter kommer akutsjuksköterskan. Han kontrollerar, gör tester på och med mamma. Hon syresätter sig bra på rumsluft, men andas 26 andetag i minuten i ”vila”. Han ber mig hjälpa till att få upp henne och gå 15 steg i lägenheten. Andningsfrekvensen går upp till 40. Han bestämmer där och då att ambulans ska tillkallas och mamma ska till sjukhus och undersökas grundligt.

På akuten tas EKG, bastester, lungtester, extra blodprover, Covid-19 test. Något vajsing med lungkapaciteten. Lungorna jobbar inte som de ska. Hon får syrgas och dropp. Först vill Läkaren lägga in henne några dagar med syrgas. Sen har de platsbrist. Och hon tillhör den ”friskaste” av alla sjuka så hon skickas hem vid 04.00 på morgonen. Att hon hade Corona var det inga tvivel om. En långdragen sådan som tyvärr gett efterdyningar på hennes lungor.

Nu får det sluta att ”spelas” med människors liv!!

Varför skiter man i att testa? Det finns tester, det finns kapacitet att få fram svaren. Allt finns! Men människor testas inte! Inte ens de som varit sjuka längre, som är äldre, som har kraftig astma, som ber om hjälp, som blir sämre och sämre för varje vecka.. Istället sjukskriver man och sen skiter man i ordentliga uppföljningar.

Och nu, Landet Lagom, bestämmer man att det ska börja släppas på restriktioner!! HerreGuuud!!! Vi har inte ens nått kulmen av detta! Folk måste förstå att hålla avstånd är så viktigt! Stanna hemma vid minsta symtom, även om man tror det är allergi, det kan vara Corona! Och eftersom sjukvården inte prioriterar de i riskgrupp, så måste de som inte är i riskgrupp tänka steget längre! Tänk på andra! Var hänsynsfull och luras inte ut av sol och värma. Om man gör det, håll för fan avståndet!! Tvätta händerna när du kommer hem, byt kläder och tvätta. Spruta av skosulorna. Tänk Tänk Tänk!!!

Att se mamma kippa efter luft, vara livrädd, att behöva åka ensam till sjukhus pga besöksförbuden. Inte kunna hjälpa och följa med i ambulansen. Inte finnas där och lugna, trösta, stötta när hon blir isolerad på akuten.. Bara via telefon, det är inte kul. En av mina största mardrömmar i denna speciella tid med Corona blev på riktigt. Att någon nära blev sjuk. Väldigt sjuk. Inte kunna andas..

Nu kan jag inte skriva mer. Jag försöker själv bearbeta alla känslor som rasar inom mig. Först nu förstår jag nog vad som hände. Det gör ont och jag vill inte gråta.

Ta hand om varandra. Ta hand om andra genom att stanna hemma.

~Känslan idag~

Förvånad~

Det gick förvånansvärt bra idag att lämna Maxen. Han tittade lite ledsamt på mig när jag sa att jag skulle gå, och sa ”Nej nej”, men jag var så tydligtjag kunde med gråten i halsen, att jag visst skulle gå och han skulle stanna och leka och att jag kommer tillbaka snart.. När jag gick och kollade över axeln in på gården så sprang han mot sandlådan. Kändes okej ändå i hjärtat. Lämnade honom vid 10 ca och var tillbaka 14.35. Längre kunde jag inte vänta.. När han såg mig såg jag tårarna han höll tillbaka, läppen skakade och han tittade på mig och sa med darr på rösten ”Mamma mamma”… VAD JAG AVSKYR INSKOLNINGAR! Kommer aldrig vänja mig. Inte ens efter att ha skolat in tre barn känns det lättare. Aldrig kommer det kännas naturligt att lämna ifrån sig sitt barn på dagis.. Ändå är jag riktigt lycklig över att jag fått och kunnat ha Max hemma i 2 år och 4 månader innan det var dags för dagis. Det har varit helt underbart. 

Iaf, tog med hans springcykel när vi hämtade, och då blev han jätteglad!! Och när vi kom hem mös han och jag och busade och kramades. Min underbare älskade lille son! Tur att inte Ebba är speciellt svartsjuk av sig, hon satt i gåstolen medans Max och jag hade lite kvalitetstid tillsammans :). 

Innan vi hämtade Max hittade R en annons på blocket, bortskänkes, en benjaminfikus som var 2,40 bred & 2,00 hög! Den fick jag för mig att vi skulle ha. Ringde på annonsen, hämtade den. När vi fått in den i bilen efter ett jävla bök, kånk, svett och spännband och sopsäckar så fick jag kalla fötter.. Insåg att den var alldeles för stor för att kunna flytta in hos oss. Fast jag sett måtten och R försökt att visa på väggen hur stor den var, så tyckte naiva Hanna att den skulle passa skitbra hos oss. Men det var ju för fan et helt jävla t r ä d!!!! Då vi ändå hämtat den så körde vi upp den till mamma. Hon bor ändå i en 5 rummare, hon har plats. Vi ställde den utanför hennes ytterdörr. Det var ett riktigt roligt samtal jag fick av henne sen. Hon visste ju inget. Tänk dig att kliva ur hissen och in i en djungel på våningsplanet 😂. Hennes min måste varit obetalbar!!! 

Blev tacos till middag, det var riktigt länge sen, men inte speciellt gott för det.. Har svårt för den där kemiska smaken som kommer av pås-mixer. 

Nä, nu går ögonen i kors. Imorgon blir det eventuellt fruängsmarknaden en snabbis. 

Nu är det faktiskt höst. Snart kommer alla ljuvliga höstfärger. Längtar!!   
En glad kille på torsdagsmorgonen. Sprang till dagis med sin tomma ryggsäck!!

  

Saras skolfoto i år.. Så himla vacker min dotter💜

 
Tack o hej! 

Puss