Etikett: diskbråck

adhd, ~Bara jag~

Hej~

Jojjo

Idag är det fredag! Sjukgymnastik-fredag. Jag älskar när Eva drar mina ben. Det är så jäkla skönt och jag går lite lättare därifrån. Fast när jag vaknar dagen efter har jag såklart sjukt ont igen.

Idag ska jag pressa min kropp till skyarna dock. Jag ska gå på Halloween på gröna lund med Sara, mamma & Alex. Jag ska ju inte sitta ner, vilket jag ändå inte kan, och jag ska stå o gå och det ska jag verkligen göra idag.

Noel går på Klubben idag. Dom ska åka o bada. Jag tycker han kan vara ledig, men han vill gå och jag tänker inte bråka. Han frågade tom personalen om han fick gå. Så igår & idag har han gått. Han får en dag full med aktivitet vilket är extremt bra för honom, då jag själv är ”handikappad”. Robert åkte till landet med de 3 små i onsdags o kommer hem idag. Så jag har haft det sjukt lugnt och skönt 2 dagar.

Igår hade Sara tre kompisar här typ hela dagen. Kian, Johannes & Miryam. Jag kunde vara med och hänga med dom, kolla på film, skoja & skratta. Senare på kvällen då jag kört hem killarna (Kian hade skadat foten) fick jag höra att Kian snapat med Sara och sagt att han tyckte ”Din mamma är cool, du behöver inte skämmas, hon är helskön, inte som andra mammor” osv. Det värmde otroligt i mitt hjärta. Jag vill inte att mina barn ska skämmas över att ta hem kompisar. Sen är det skitkul att höra att alla andras föräldrar är stela, vuxna, tråkiga och pryda. Det är inte jag 😝 Hahaha, jag skryter jag vet, bjuder på det! Ibland behöver jag bara den bekräftelsen, precis som alla gör, och varför inte få dela med mig av den?

Nä, nu ska jag dricka upp mitt kaffe sen ta på mig byxor, kanske äta något innan sjukgymnasten.

Önskar alla en fin dag i den vackra höstsolen. Det är dock jävligt kallt, men halsduk & mössa är två av mina favoritplagg 😋

Puss puss

adhd, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Sjukgymnast & vårdcentral~

Jojjo

Idag kl 9.00 hade jag sjukgymnasten i Bredäng. Jag svor, grät och var allmänt tjurig när jag skulle ta mig hemifrån och dit. Hade så djävulskt ont, men fick sällskap av Noel och fick be om ursäkt för mitt humör och kände mig lite lugnare när vi väl satt i bilen på väg dit. Eva heter min sjukgymnast och jag tror nog jag blev lite ”kär” i henne. Hon gav mig övningar, jag fick tens, och hon ”drog ut” mina ben. Jag kunde faktiskt gå därifrån lite bättre. Vilken underbar människa. Jag ska tillbaka på onsdag och få akupunktur. Helt sjukt att jag lixom kan längta tillbaka till någon jag träffat en gång. Jag är ju vanligtvis ganska avståndstagande till läkare/& liknande då jag inte tycker om beröring, men kände mig trygg med henne. Det är väldigt bra betyg. Har iaf fått övningar att göra & så regelbundna besök hos henne så hoppas jag att jag snart är helt 100 i kroppen.

Kl 11.00 fick jag äntligen tid till en läkare på vårdcentralen. ÄNTLIGEN! Efter att de en gång skickat mig till akuten, den andra ggn inte ville ta emot mig utan igen vill skicka mig till akuten. Idag gav jag mig inte. Jag krävde läkartid. Läkaren misstänker som alla andra läkare, diskbråck. Får genomgå ytterligare undersökning på vc, och det gör ju ont! De ska dra i benen osv. Mina reflexer i benen svarar inte alls. Så ska tillbaka på uppföljning om ca 2 veckor & är det ingen förbättring då, så ska jag på mr-undersökning. Fick iaf påfyllning av smärtstillande som jag kommer ta på morgonen så kanske det inte behöver ta 1,5 timme att komma upp ur sängen.

Det här är bland det sjukaste & mest smärtsamma jag varit med om. Jag vill bara att det ska vara över. Jag vill ha tillbaka mina rutiner. Jag vill återgå till min vattengympa.

Att ha adhd och få alla rutiner och vanor helt ändrade är nästan värst. Inte nog med att jag själv alltid är ett vandrande kaos, nu kan jag inte gå ordentligt, då är jag ett liggande kaos och det funkar inte. Jag blir lixom vänd ut & in utan att kunna styra någonting. Det är skit!!

Jaja, varför klaga, det hjälper egentligen inte ett skit det heller.

Ha de//

Divan

~Känslan idag~

Så ont~

Jojjo

Jag ger upp. Jag inser nu att min envishet och dumhet gör att jag nu behöver ha mer ont än vad som är rimligt. Jag kan knappt gå nu igen. Jag lyckad hasa mig fram med sned rygg och tårar i ögona. Varje steg skär som knivar genom rygg och högra låret. Att sitta gör svin ont, toabesöken är svåra. Kan man inte sitta, ja tänk svälja hur ett toabesök då ser ut.

Jag önskar inte någon ischias. Inte någon. Det påverkar mitt psykiska mående, påverkar min familj, inte bara jag som blir drabbad av det här. Jag har smärtan, familjen måste genomlida mitt humör. Jag är inte van att titta på när andra gör saker. Jag är van att jag gör saker. Nu kan jag verkligen inte göra något.

Måste ringa läkaren imorgon o försöka få mera värkmedecin. Jag hatar ”flum”tabletter och undviker gärna att ta dom, men det här är nog enda ggn i mitt liv jag kan erkänna att utan dom kommer jag gå under. Jag kan knappt andas av smärtan nu, hur det känns då att aldrig ta något för att dämpa det onda, vågar jag inte tänka på. Då går jag sönder i själen.

Jag hatar mitt tillstånd. Jag hatar ischias. Jag hatar att ha ont. Jag hatar att inte kunna gå på vattengympan. Jag hatar mig just nu.

Over and out