polis – ~Alltid En Diva~

Hur kommer man ur den onda cirkeln som vi lever i, som bara återkommer om & om igen.. Jag levde ett tag i tron om att jag lyckades bryta den onda cirkeln samt bryta mönstret av destruktivitet och fel umgänge, men inser att det var bara ett ”blindspår”!

Nu står vi här igen. Trampar runt i redan sargade spår och det blir inte bättre. Beteenden och umgängen har inte alls brutits, de har bara varit väldigt bra kamouflerade.

Jag som mamma, jag orkar inte mer. Jag kämpar, jag stör, jag ifrågasätter, ställer ändå rimliga krav. Jag har försökt med belöning, med straff. Inget fungerar. Det är nog redan försent. Jag har skrikit efter hjälp. Till alla olika instanser och myndigheter.

Nu först ska först insatsen göras: Intensiv Familjebehandling. -IGEN-

Jag tycker det är otroligt patetiskt att ha det som insats. Det är bara Jag som vill gå den behandlingen för att hjälpa mitt barn. Men när de andra två parterna är ganska ointresserade av denna typ av behandling, så undrar jag vad det ska leda till?? Jag behöver inte behandling. Den som behandlingen riktad till är inte alls intresserad. Ska vi slösa resurser, pengar & tid för något som inte kommer leda till någonting?

Jag kommer ge hela min själ för att stötta mitt barn, jag gör allt som krävs och mer än så, men jag tycker att det hela bara handlar om att ”skjuta upp det uppenbara”, och jag är livrädd att något riktigt illa kan hända innan ”myndigheten” inser att det här är inte det som behöver fokuseras på. Det behöver göras drastiska beslut och det snabbt.

Jag når inte fram. Jag kan inte prata med mitt barn. Mitt barn utstrålar en sån avsky gentemot mig, för jag är bara störande & jobbig. Jag fattar att jag är jobbig, det är en del av mitt jobb som mamma. Jag ska veta att jag gör och gjort allt i min makt för att hjälpa mitt barn att ha ett långt och bra liv.

-Allt annat är otänkbart-

I allt det här ska jag även vara en närvarande & kärleksfull mamma till mina andra barn. Jag ska vara en uppmärksam arbetskollega på mitt jobb. Samtidigt äts jag upp inifrån av oro, rädsla och sorg & ensamhet i en väldigt orolig värld.

Varje dag vaknar jag med tanken:

-När?

–Var?

-Är det idag?

För prova att överleva onsdagen den 18onde!! Fy fan rent ut sagt vilken helvetes dag det var igår!

Det började med en chock som ganska fort gick över till ilska och besvikelse! Jag avskyr att man tar något utan att fråga.. Vill inte gå in på mer detaljer kring det här nu, men så började magvärk & stress utöver det vanliga!

Sen ringer Sara kl 15 och säger att tunnelbanan inte går pga växelfel någonstans mellan Liljeholmen och Zinkensdamm. Men det är lugnt säger jag till henne, för R är på väg hem från stan och ska hämta bilen och kan då åka o plocka upp er. Sara och hennes kompis då.. Sen klickar det till i mitt huvud, att vänta nu, om inte hon kan ta sig hem från Liljeholmen med tunnelbanan, hur ska då R komma hem som var inne i stan??? Ebba ligger och sover, bara väcka henne och klä på henne & Sigge, ringer Sara och säger att jag kommer och att hon och Isa ska ställa sig på torget och vänta in mig, pratade med R oxå och han skulle kolla upp någon buss att ta sig hem med.

Stressar ner i bilen & iväg till Liljeholmen. Upptäcker att jag glömt mobilen hemma. I Liljeholmen är det kaos! Bilar överallt och inte en enda lucka att parkera på. Sara syns inte till. Kan inte parkera någonstans, för dels fanns det ingen plats & jag kan inte bära Sigge i bilstolen, det är för tungt. Och lämna dom i bilen gör jag inte. Så jag kör in på torget! Självklart rullar piketen in strax efter jag stannat vid tunnelbane ingången och letar febrilt efter tjejerna! Syns ingenstans. Paniken börjar komma och svetten rinner. Hoppar in i bilen och kör runt torget mot ”utfarten”, stannar igen och letar efter tjejerna. Då kommer en polis fram till mig..”Hej! Har du körkort?” Lämnar över det och med paniken i kroppen försöker jag få fram att jag inte hittar min dotter och att jag glömt mobilen hemma och att det är fel på tunnelbanan.. ”Du körde på torget, det är olagligt, såg du inte skyltarna och det blir böter för det. Vems är bilen?” Min mans.. ”Det är körförbud på bilen, skatten obetald. Det är oxå böter samt att du inte får köra fordonet”

Ungefär precis där dog jag litegrann! Vadå körförbud? Jag fattade ingenting.. Kände mig som världens största kålsupare som inte visste att jag körde en bil med körförbud, men jag svär, jag visste inte..!

Tårarna börjar rinna.. Jag säger att jag vet att man inte får köra på torget, jag vet det, men fick panik när jag inte hittar min dotter, och kan inte lämna mina småbarn i bilen och gå o leta.. Han tittar på mig.. Mina tårar bara rinner.. Frågar om jag kan få låna hans telefon och ringa Sara, det fick jag. Får tag på henne, hon och Isa är inne i gallerian, jag säger åt henne att rappa på. Polisen, denna otroligt snälla människa, säger att jag slipper böter och vad jag gör med bilen ser han inte.. Jag tackar! Tårarna rinner..

Ser Sara & Isa komma, jag vrålar så det hörs över hela Liljeholmen, Har jag sagt en mötesplats är det DÄR du ska vara & säger jag åt dig att skynda dig ska du springa som om det brinner i arslet på dig!!! In i bilen NU!!!

Stressar sen vidare och hämtar Max & Noel från skola & dagis.

Kommer hem ungefär samtidigt som R. Mara Sigge & byta blöja sen iväg till City Gross för att handla. Kör med självscanningen och när vi handlat klart kommer jag på att mitt kort ligger hemma!! Men kommer på den briljanta idéen att swisha Sara så får hon betala. Gör det, men hennes kort är ett ungdomsabonnemang med uttagsgräns på 1000 kr i veckan. Hade handlat för 1774:-.. Fan helvetes jävla skit!! Robert åker hem för att hämta kortet, kvar står jag med 5 barn vid betalningen vid självscanningskassan. Med matvaror för 1774:- bredvid mig! Runt omkring går folk hem med sina varor.. Där sitter jag med Max & Ebba som var som två speedade duracell kaniner på golvet, dom fastnade i ”grind/dörrarna” så larmet gick i dom, dom lekte typ sönder en sån för liten karusell man stoppar en 10 i så rör den på sig, dom var under och överallt! Noel skämdes och visste inte vart han skulle ta vägen o Sara suckade.. Sigge blev såklart hungrig så fram med flaskan och mata bebis…mitt i sjäkvscannnngs-kassan och massor av folk som undra vad jag hade för circus på gång.. Underbart kände jag..

Sen hände inget mer igår, tack o lov, men var så satans trött på kvällen så jag somnade sittandes i soffan med Sigge i knäet redan kl 21. Riktigt trött!

Idag lyckades jag med att få en chili con carne att smaka skit…

Tack och Hej från Mej ❤

Etikett: polis

När inget hjälper~

FREDAG den 13onde kan slänga sig i väggen~