Etikett: fembarnsmamma
Lösenordsskyddad: 2021-02-01
Hot eller skrämstaktik~
Oavsett, så grattis, Du lyckades iaf få mig rädd. Och förbannad och ledsen. Och väldigt orolig.
Jag vet inte vem Du är, inte heller vad du får ut av att skicka mig såna här meddelanden på Messenger. Du kom aldrig fram till på vilket sätt mina tre barn är i fara. Du förklarade aldrig vilka planer och teorier som finns som kommer att drabba mina barn. Du ville spela ett otroligt fult spel genom att säga att mina barn kan komma att skadad. Inte av dig men av andra. Men vilka dessa andra är, det kunde du inte säga. Du har verkligen gått över alla gränser för hur man inte får bete sig och vad man inte skriver till en förälder utan att egentligen ens skriva vad det handlar om.
Om det finns ett hot, en konspiration, som kommer drabba E, S, M borde du åtminstonde kanske kommit fram till vem eller vilka som gör det. För från början ville du ”varna” mig! Men du blev bara mera respektlös och kränkande och skrev så otroligt dumma saker. Du frågade ut mig om min seperation, det visste du typ, du skrev att du känner mig, men har inte koll på att jag inte lever ihop med R. Du var sjukt obehaglig som drog in mina barn, min folkbokföringsadress, börja fråga mig saker som handlar om allt annat än mina barn och det du tog kontakt med mig om för första början. Kändes som att du hade riktigt dålig koll på vem jag är. Förutom det man kan googla fram. Du kallade dig David TobiasJag misstänker att du är en kvinna. Du skrämde och äcklade verkligen mig. Det du gjort är bland det lägsta man kan göra. Och har jag rätt om att du är en kvinna, så sjönk du så jävla lågt i människovärde. Du är inte mera värd än vad en påse hundskit är. Du är smuts!
Allt man skriver på sociala medier, Messenger, sms lämnar avtryck. Oavsett om du öppnade ett ”nytt konto” på fb, kallade dig för David Tobias & vägrad svara när jag ringde dig via Messenger, så går det att hitta dig. Jag kommer få fram vart du befinner dig. Jag kommer att hitta dig. Jag kommer få dig att be så jävla mycket om ursäkt för hur smutsigt och äckligt du betett dig.
Igår gjorde du mig rädd och osäker. Idag, inte alls! Du ska få stå till svars för vad du gjort och utsatt min familj för. Inte bara mot mig och mina barn. Min fina oskyldiga brorson, bröt ihop helt och hållet, då han såg hur hävla rädd och arg jag blev. Han blev så rädd då han tror att hans 3 små kusiner ska skadas av någon, som du hävdar, men inte har ryggrad nog att berätta VEM! Du fick honom att gråta. Det ska du fan få stå till svars för. Du anar inte hur dumt du betett dig. Du har attackerat fel familj. Om du tror att du känner mig eller min ryggsäck, min familj, mina vänner, tänk igen. För du har inte den blekaste om vem du precis börjat tjafsa med. Jag kommer hitta dig! Ditt dumma smuts! Trakassera och ge ut hot mot barn, utan att ens våga säga från vem eller vad, men Du ville gärna veta hur många avbrott jag & R haft.. Vad angår det dig? Hur många jag träffat? Ingen?!? Vad ger dig rätten att begära att jag ska svara på dina skeva frågor, när du uppenbarligen inte ens hade någon information kring vem som är ute efter mina barn.
Jag hoppas att Du mår bra. Att Du är lycklig och trygg. Att du känner dig stolt över hur du är som människa. För det är det snart slut på. Jag kommer hitta dig! Kommer aldrig sluta leta reda på dig!
Jag har kvar allt du skrev. Jag ringde dig via Messenger o kommer få fram ditt nummer. Din adress och portkod om det behövs. Det här var sista gången du utsatte en annan människa för din sjuka lek! Hoppas du förstår hur idiotiskt du betett dig!
Du har skrivit på en kompis inlägg på Facebook. Du lämna spår precis överallt.
En sista gång, JAG KOMMER HITTA DIG!!! Det är ett L Ö F T E !!!!
Det sjuka Huset~
Som jag älskar det här Sjuka Huset! Älskade SjukHus! Hur kan man ens älska ett sådant ställe? Egentligen?
Jag har dunder kollegor! Fantastiska och så olika karaktärer allihopa. Och jag tycker om dom allihopa! Dels för att de alla bidrar till en fantastisk stämning, lekfullhet, ansvar, avgörande beslut, omhändertagande, kärlek, skratt & trygghet! Vissa bidrar såklart med mera och andra med mindre, men man kan fasiken inte säga att inte alla egentligen fyller en funktion. På något sätt är alla viktiga.
Ikväll var jag ”hemma” på min avdelning igen. Jag hade KrisTeam-samtal inbokat från 19.00, tillsammans med andra såklart. Nu är det obligatoriskt att alla ska delta vid 2 olika sittningar/samtal. Kan hända att vi får flera bokade samtal framöver. Känns ändå väldigt bra att gå på dom. Jag känner att den här timmen oftast ändå ger en möjlighet att ventilera, lyssna, ta in och höra andras tycke/åsikter, även om jag inte kanske håller med om allt, så är det viktigt att kunna lyssna och låta andra få uttrycka sin känsla. Så jo, jag är tacksam för att Sigge, vår samtalare, kommer och ger oss möjlighet att få just ventilera.
En väldigt kr människa mådde dåligt idag. Jag missförstod hennes signaler, och kanske är jag väldigt okänslig då, men jag behöver tydligare signaler. Jag hänger ej med i svängarna ibland. Förlåt!
Var koord ikväll. Jag gillar det, tycker det är kul, men idag var det lite stressigt. Det var många samtal. Jag hjälpte till så mycket jag bara kunde i alla grupper, försöka finnas, synas, delta och hjälpa till och samtidigt sköta telefon och data. Det är lite av dubbelt arbete. Jag springer hit och springer dit. Hämtar och lämnar. Mitt i något så ringer telefonen och jag måste svara. Jag upplevde att jag fick blickar om att jag ska vara lat och inte jobba. Medans jag har ett stresspåslag på 180 och gör mitt yttersta varenda pass att hjälpa den som behöver hjälp. Oavsett om det handlar om blodprov, helskötning, dusch osv. Innan jag ens hade börjat så hade jag fått lägga en patient i säng med hjälp av luft, och tagit blt efter bolusdos, fyllt på skåp då dagen missat och ej hunnit med. Jag försöker alltid nytt yttersta. Alltid. Sen är telefonen ett otroligt störande moment eftersom att den oftast ringer mitt i ett vårdmoment. Men men! Allt för en säker, trygg, rolig vård!
Fick jag ventilera lite här med. Bara skriva av mig alla tankar innan sömnen kommer.
GodNatt!
Vilken kväll~
Senaste tiden har jag blivit avsatt att vara koordinator väldigt ofta. Nu med det definitiva ansvaret över huvudluren. Att vi äntligen har en extra för att sköta telefon och bokningar, förfrågningar, beläggning osv är så skönt. Då blir inte den patientnära & säkra vården drabbad. Men det är ett stort ansvar. Det är fullt ös med att ha telefonen. Igår var det ganska lugnt på ringandet.. Idag lite mera.
Ikväll var det en hel del som hände på Det Sjuka Huset, saker som kräver tid. Det blir lixom ett ”vakum” i tiden, allt stannar till för en stund, samtidigt som 1,5 timme bara svept förbi. Helt galet. Men ibland blir det så. Jag älskar på sätt o vis ansvaret att få vara en liten extra koordinator, och är glad när man kanske får en lucka på 10-20 minuter att delta i omsorgsarbete. Vi har haft en grupp med ”hög poängare” och där har det verkligen behövts att jag kan hjälpa till. Och det vill jag såklart. Men så ringer den där telefonen.. Suck!
Det har varit två kvällar med väldigt olika typer av ”action” och för varje dag inser jag att jag är på så rätt ställe i arbetslivet! Jag älskar att jobba på sjukhus. Jag älskar att arbeta inom vården. Jag älskar att vara undersköterska. Men i allt det här så fattar jag att jag vill vidare. Jag vill verkligen läsa till sjuksköterska. Jag vill inte alls stanna nu. Och bara ”nöja” mig.. Varför skulle jag ens göra det? Jag har många år kvar att arbeta, och jag har möjlighet att faktiskt nå mina drömmars mål, och jag måste iaf försöka. Så nu har jag bestämt att söka in till höstens högskoleutbildning. Ja, jag måste iaf få försöka. Annars vet jag aldrig om jag skulle klara av det.. Om jag känner att det är för tuffa studier, då är det ju bara bryta studierna och arbeta vidare som en fantastisk undersköterska och fortsätta utföra under för andra människor.
Nu ska jag ta och knoppa in. Ledig imorgon och det ska bli så skönt!
Hej hopp!!
Aldrig kan man veta…~
..vilka överraskningar livet har åt en.. Aldrig kan man egentligen säga ”Jag skulle aldrig ….” eller ”Nej, det där skulle aldrig jag göra….” Jag har faktiskt lärt mig att allting kan hända. Precis vad som helst! När.som.helst! Jag kanske har trott att jag har vissa värderingar och trott att jag aldrig skulle göra/tänka/känna på ett annorlunda sätt, men attans så fel jag har. Jag har egentligen bara varit som ett litet barn som vägrar smaka på en maträtt för att den är ny eller ser konstig ut.. Jag tror jag helt enkelt får värdera om mina normer och åsikter och istället inse att livet ska levas och tillåta mig själv att uppskatta nya händelser och ”maträtter”.. Inte vara sådär fjantigt tvärsäker på att jag vet exakt allt om mig själv.
För, egentligen, vet man allt om sig själv? Vet Du hur du alltid ska reagera eller tänka? Vet Du till 110% exakt nu, hur du värderar och tycker om saker om 10 år? Det jag tycker om idag, kanske jag hatar om 10 år. Det jag uppskattade för 10 år sedan är inte alls lika uppskattat idag, det vet jag nu.. Slutsatsen är alltså, man kan alltid ändra sig, både till det bättre & sämre, utan att det är så himla konstigt.. Jag tycker att vi människor är väldigt duktiga på att leva Fyrkantigt 🔲
Det vi vet, det är vår trygghet, vår sanning och verklighet. Det här uttrycket ”Think outside the box” är banne mig inte så illa. Våga lite, prova något nytt, tillåt dig själv att vara annorlunda. Funkar det inte, har man iaf testat. Och kanske vunnit lite nya erfarenheter.
Idag har jag dammsugit. Golvet var fan kaos. Och allt grus som ungarna får hem på kläder och skor under den här blöta årstiden, som ligger överallt.. Det var helt enkelt dags att dammsuga. Noel kom hem igen, en timme efter att han gått, han hade typ sprungit från skolan då hans skor var genomblöta, så han behövde byta. Jag körde honom och hans kompis W till skolan när han bytt till torra skor och brallor.
Sen blev det att plocka disk från överallt, dammsuga, plocka, rensa kattlåda & sedan har jag fastnat i Modern Family på Netflix. Ja, jag vet att säkert alla plöjt den serien men jag är inte som alla andra och har först nu, efter tjat från Tessa & STORA S, börjat titta på den. Så är bara på säsong 2 ännu. Hysteriskt sjuk, rolig och beroendeframkallande serie. Älskar alla karaktärer. Deras sjuka och roliga och fantastiska familjeband som ändå alltid är så jäkla starkt. Rekommenderar!!
Puss & Hej
Aldrig kan man veta…~
..vilka överraskningar livet har åt en.. Aldrig kan man egentligen säga ”Jag skulle aldrig ….” eller ”Nej, det där skulle aldrig jag göra….” Jag har faktiskt lärt mig att allting kan hända. Precis vad som helst! När.som.helst! Jag kanske har trott att jag har vissa värderingar och trott att jag aldrig skulle göra/tänka/känna på ett annorlunda sätt, men attans så fel jag har. Jag har egentligen bara varit som ett litet barn som vägrar smaka på en maträtt för att den är ny eller ser konstig ut.. Jag tror jag helt enkelt får värdera om mina normer och åsikter och istället inse att livet ska levas och tillåta mig själv att uppskatta nya händelser och ”maträtter”.. Inte vara sådär fjantigt tvärsäker på att jag vet exakt allt om mig själv.
För, egentligen, vet man allt om sig själv? Vet Du hur du alltid ska reagera eller tänka? Vet Du till 110% exakt nu, hur du värderar och tycker om saker om 10 år? Det jag tycker om idag, kanske jag hatar om 10 år. Det jag uppskattade för 10 år sedan är inte alls lika uppskattat idag, det vet jag nu.. Slutsatsen är alltså, man kan alltid ändra sig, både till det bättre & sämre, utan att det är så himla konstigt.. Jag tycker att vi människor är väldigt duktiga på att leva Fyrkantigt 🔲
Det vi vet, det är vår trygghet, vår sanning och verklighet. Det här uttrycket ”Think outside the box” är banne mig inte så illa. Våga lite, prova något nytt, tillåt dig själv att vara annorlunda. Funkar det inte, har man iaf testat. Och kanske vunnit lite nya erfarenheter.
Idag har jag dammsugit. Golvet var fan kaos. Och allt grus som ungarna får hem på kläder och skor under den här blöta årstiden, som ligger överallt.. Det var helt enkelt dags att dammsuga. Noel kom hem igen, en timme efter att han gått, han hade typ sprungit från skolan då hans skor var genomblöta, så han behövde byta. Jag körde honom och hans kompis W till skolan när han bytt till torra skor och brallor.
Sen blev det att plocka disk från överallt, dammsuga, plocka, rensa kattlåda & sedan har jag fastnat i Modern Family på Netflix. Ja, jag vet att säkert alla plöjt den serien men jag är inte som alla andra och har först nu, efter tjat från Tessa & STORA S, börjat titta på den. Så är bara på säsong 2 ännu. Hysteriskt sjuk, rolig och beroendeframkallande serie. Älskar alla karaktärer. Deras sjuka och roliga och fantastiska familjeband som ändå alltid är så jäkla starkt. Rekommenderar!!
Puss & Hej
Lösenordsskyddad: Så fullständigt oväntat~
Det sjuka huset~
Back on track, eller vad jag ska kalla det. Så himla skönt att vara tillbaka på min fantastiska arbetsplats bland mina underbara kollegor. Ikväll var det ett fantastiskt sällskap jag hade att göra med. Blev dessutom x och hade hand om huvudluren, bara av det springer tiden iväg. Människor vill veta hur dess anhöriga mår, självklart är det så, andra vill veta när de ska till IM inför sin op. Koordinatorn från Akm ringer ofta 10-15 ggr på ett pass och då får man rodda bland platser osv. Allt för att hjälpa hela sjukhuset att få en bra och säker vård. Jag hade dessutom lönesamtal ikväll med min boss. Mitt första på DS. Det här skulle jag haft efter 6 månaders anställning, men redan där satte covid käppar i hjulet för all form av verksamhet och planering. Så nu har jag haft mitt första & i vår redan ska jag ha nästa lönesamtal. Förväntar mig knappast att bli miljonär, men kanske jag kan bli glad en stund. 🤞🏻
Det var ändå grymt skönt att vara tillbaka på golvet. Och imorgon ska jag hem till mina grymma kids. 7 dagar ifrån som känns i mamma-hjärtat och nu behöver jag lite påfyllning av deras stora energi, Lilla S pussar och kramar, M’s leende, E’s fantastiska humörsvängningar. Mina stora hjärtan S & N, att få sitta & prata med dom bara det ger lycka i kroppen. Men det är imorgon. Nu ska jag snart somna hemma hos mamma och bara hoppas på en skön natts sömn.
Det händer mycket & lite just nu. Det har varit kaos med alla fina människor som lämnat den här platsen för att Cancern tagit deras liv, det är så tungt att vara kvar på jorden och verkligen känna hur mycket man sörjer och saknar någon. Det måste nästan vara ”bättre” att vara den som dör. Att sakna, gråta, sörja & ibland drabbas av panik är bara smärtsamt. Och jag är inte en människa som är speciellt sams med att tillåta mig känna. Blivit bättre, men långt ifrån överens med alla dessa känslor.
Det fick mig räcka så, för nu..
Puss och kram 🥰
Ingen kontroll över dagarna~
Hela jag är i ett knasigt kaos. Ingen direkt koll på dagarna heller.
I veckan begravdes allas älskade Bobben. En av de värsta dagarna i mitt liv. Jag tappade andan både en och två gånger. Kändes som att jag var där men ändå inte. Det var verkligen så jobbigt. Men en otroligt fin minnesstund och sista avsked.
I fredags var det E’s begravning. Även den vacker.
Känns som att bara 2021’s början har varit väldigt kaotiskt och känslofylld, och jag hoppas att det kommer bli en lugnare fortsättning av detta år.
Idag är det den 16 januari 2021. Idag är det 21 år sedan som min morbror förlorade sin kamp mot cancern. 21 år?!? Ärligt, saknaden försvinner aldrig, inte heller smärtan av att han inte fick leva längre än vad han gjorde. Än idag känns det som en kniv i hjärtat när jag tänker på min absoluta favoritmänniska! Han fattas mig enormt mycket.
Hans färg på begravningen var blå. Vi hade blåa rosor som hans blomma. Dagen till ära får han en blå ros. I mitt minne är han med mig varje dag. Varje gång jag tar på mig något blått tänker jag på honom. Min favoritfärg.
Just nu är det ”pappa-vecka” så jag har inte träffat mina kids sedan i tisdags. Saknar dom naturligtvis. Men lite skönt att den här veckan medfört så många olika moment att dagarna rullat på väldigt fort. Mycket känslor. Både sorg och skratt och leenden..
Nu ska jag kolla på ”MA” med mamma. Hon har inte sett den 🤫
Ha det fint alla!
~Alltid En Diva~ 