Det blev verkligen inte enligt planen. Det blev istället ett mer chockerande och hemskt besked. Och nu är det försent att gå tillbaka och försöka göra annorlunda.
Alla dessa möten. Alla samtal, all planering, har lett till ingenting. Nu blev det så som jag absolut inte ville.
Samtidigt vet jag knappt hälften, men enligt säkra källor så har ”vi” haft änglavakt.. Det kunde gått så mycket värre, något som gjort oss alla olyckliga för alltid..
Sorgen, ilskan, oron, rädslan och att inte veta allting är påfrestande, men nu är det dags att jag börjar anpassa mig till det här och börjar leva och acceptera hur mitt liv ser ut nu.. Lite annorlunda, men så är det.
Imorgon ett möte igen som förhoppningsvis kan hjälpa till åt rätt håll, för såhär vill jag inte ha det.
Snart ska vi börja åka för att hälsa på.
Och jag ber er som känner oss att inte ställa frågor, vi vet knappt något och vi får & kan inte svara. Respektera att det är en tuff tid för oss som familj, och låt tiden gå gå litegrann.
Tack!
~Alltid En Diva~ 