adhd, ~Bara jag~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~

Länge sen~

Tänker ibland ”Hur mycket ska man gå igenom för att visa att man prövats klart”, att man som människa gått igenom alla prövningar man kan och orkar och snart faktiskt inte orkar mer…

Om det finns en Gud så sitter han där uppe och har jävligt roligt just nu. Han måste verkligen sitta vid ett roulettbord och bara ösa på just min familj olika prövningar. För det tar aldrig slut.

R är hemma nu, men jösses det är så långt ifrån över att jag aldrig kan slappna av. Dessutom blir det nu extra jobb för mig då jag står själv med ALLT ansvar. Han kan ju inte göra något. Först hade vi flunsan medans R låg på sjukhus. Sen fick Ebba öroninflammation. När han kom hem så fick barnen på måndagen gå till dagis, jag behövde ett andrum, fick veta att det gick magsjuka och valde att låta Ebba & Max gå sista dagen igår för att minimera risken för magsjuka här hemma. Självklart tänkte jag inte på att Ebba just avslutat en penicillin kur och har immunförsvaret på NOLL och inatt började hon kräkas! Välkommen (Inte) magsjuka! Jag fick svar på min röntgen igår. Gissa, fler dåliga besked, jag har diskbråck mellan kotorna L3 & L4 samt en förträngning av något slag som de var lite oroliga över så nu är en remiss skickad till Nacka Ortopedi för bedömning om operation. Jag har dessutom fått mer ont och känner mig allmänt ledsen & orolig. Så står julen inför dörren. Jag orkar inte. Helt ärligt, jag o r k a r inte. Jag är EN människa som ska ta hand om 6 personer, göra 2 vuxnas arbete i hemmet, se till att alla tider funkar, matlagning, hunden ska rastas, dessutom ska julklappar inhandlas. Och jag börjar få blackouter, jag har verkligen ingen aning om vad jag köpt till någon. Det ligger paket inslagna med namn på, men jag vet inte vad de innehåller. Det är hemskt.

Jag har fått ett roligt besked. Jag har kommit in på min utbildning till Undersköterska. Börjar den 9/1-18. Jag log igår, idag kan jag inte le. Det tar stopp. Ler jag så börjar jag gråta tror jag.

Rädsla, ångest, oro, adhd, ptsd, diskbråck, konstant värk. Vad ska jag göra? Vem är jag?

Nä….

God JÄVLA Jul Bitches!

~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Känslan idag~

Idag åker vi hem~

Jag vet inte riktigt hur länge vi bott här i Lord-Tekkels källare, men tror det är nästan 4 veckor, från o till. Tanken var att R & M skulle åkte till landet idag och påbörja golvläggningen i nya lillhuset, och att R skulle komma och hämta mig o barnen på söndag och då åka hem, men då Ellie inatt insjuknade med magsjuka, så bestämde jag ganska fort att idag ska vi hem. Dom behöver få vila och ta det lugnt och rida ut sjukdomen i lugn o ro. Och får vi det oxå så är vi iaf hemma och spyr ner där istället för att riskera att spy ner deras undervåning med heltäckningsmatta på golvet.. Så R slutar kl 14 och kommer då och hämtar oss, vi borde vara hemma igen vid 16.30 senast. 

Jag har älskat att vi har fått vara här! Det har varit så skönt! Och jag har älskat VARJE sekund! Jag kommer ha ångest redan på söndag över att dom renoverar fasaden och vi står utan balkong, men Max behöver få gå på dagis och jag behöver vara hemma ett tag. 

Tråkigt dock att jag ramlade i trappan och gjorde illa båda smalbena, annars hade vi nig kunnat varit ute mycket mer än vad vi varit. Jag har knappt lämnat deras tomt, och det är riktigt tråkigt. Men jag kan inte göra så mycket åt det. Jag var nere på Gnesta vårdcentral och en sjuksköterska kollade mina smalben, och hon sa att under huden ligger det ganska stora blåmärken som trycker mot benhinnorna vilket gör att man knappt kan komma åt huden och därför gör det så ont. Och att jag bara kan vänta på att blåmärket ”börjar blöda” och då tränger fram i huden, då kommer trycket att släppa. För det är så sjukt, det syns knappt på benen att jag slagit i, men gör så innåthelvet ont. Det känns bättre nu dock, och om en vecka borde jag vara helt återställd! 

Ja, roligare än så var det inte idag, fanns inte så mycket mer att skriva om. 

Tack för titten!

Puss