~Förundran~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

På liv & död~

Så började mitt arbetspass den här veckan.

På liv & död.

Att kämpa mot klockan, att trycka så mycket, så jämnt, lagom djupt som bara den för att få igång ett hjärta.

Adrenalinkicken tog över. Att det smärtade av stresspåslag i varje muskel kändes inte där och då. Att svetten rann ner i ögonen, händerna brann och axlarna skrek, det kändes inte där & då.

Men sen.. När tiden runnit ut. När det blev bekräftat att det var stopp. Då kom smärtan, ögonen sved, armarna så tunga, hjärtat grät. Ett liv var slut. Ett liv vi inte lyckades rädda. Så otroligt sorgligt, så orättvist & så hopplöst.

Jag och mina kollegor gjorde allt. Vi kämpade så hårt. Vi gav aldrig upp. Vi la all vår styrka, envishet och kärlek i vårt arbete men det var inte tillräckligt.

Hela tiden bara väntade jag på att få höra en rossling, ett försök till ett andetag, få känna att bröstkorgen inte godkände mina kompressioner..

~Vila i frid nu, dansa bland alla änglar och vaka över din kära~

Mitt jobb kan på 1 sekund växla från glädje till totalt mörker. Från skämtsamhet och skratt till total fokus och allvarsamt arbete. Det finns aldrig en förvarning om när, var eller hur.

Jag är så stolt över att jag och mina kollegor kan ställa om på nolltid och göra precis allt som krävs för att rädda liv. Att vi alla jobbar så enormt hårt.

Många klankar ner på vården. I vissa fall helt rätt. Men det många glömmer är, att vi som jobbar som Undersköterskor & sjuksköterskor INTE är dom ni ska klanka ner på. Vi gör allt för våra patienter, allt för våra patienter hälsa och välmående. Vi är sällan de som gör fel. Det är oss ni lägger era liv och er hälsa hos när ni ligger på sjukhus. Vi ser först om något är fel eller inte. Vi larmar direkt. Vi börjar arbetet direkt.

Vi som jobbar på ”golvet” vi vill alla göra det bästa för er människor som kommer till oss. ALLTID!

Den här dagen började med ett akutfall. Den började traumatiskt. Det här livet kunde vi inte rädda, och det är en stor sorg i våra hjärtan. Vi gjorde allt. Det gick inte.

Glöm aldrig hur skört ett liv är. Se till att de du bryr dig om vet hur viktiga de är för dig. Glöm gammalt groll. Bli bättre på att förlåta och gå vidare med rent samvete och sluta hata i onödan. För det kan gå på sekunder så kan Du aldrig göra något åt det som varit, en förändring, ett förlåtande är då för alltid borta. Det är INTE värt det!

Förlåta. Älska. Skapa Minnen. Lev för dagen.
~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Helt Galet~, ~Men USCH~, ~Varför~

Bläää~

Ahh.. Allt är bara blä.. Jag är snorig, hostig & har halsont. Och muskel/ledvärk.. Och en huvudvärk som inte är mänsklig..

Om värken i kroppen beror på att jag ganska nyligen börjat aktivera min kropp, och i Lördags körde jag både kondition och styrka ganska hårt, så kan det vara en anledning till att musklerna har ont. Det mest i armar, nacke och ben jag har ont. Konstigt nog inte speciellt mycket mera ont i ryggen än vad jag alltid har/haft sen jag fick diskbråcket. Därför jag tror det beror på träningen.

Men huvudet. Vad i helvete kommer denna sjuka huvudvärk ifrån?? Hostan är inte så farlig, ännu, men det gör ont i bröstkorgen när hostattackerna blir som längst.

Ebba blev risig igår igen. Hör hennes astma riva i hennes lilla bröstkorg. Gör ont i mig att hon har det så jobbigt. Men allmäntillståndet är ganska bra. Ingen feber. Men vi är i karantän. Ingen i familjen går ut eller drar iväg i onödan. Det enda idag är att Sara har Bumm pga sin sjukt höga vilopuls som vi måste få bukt på och svar på vad den beror på, så hon och R får glida dit.

**Oj, här råkade jag visst logga ut från bloggen och göra något annat, så upptar den igen idag den 12 maj**

Hostan är lite jobbigare idag. Huvudvärk som moler konstant så är väldigt ljuskänslig just nu.. På det fick jag såklart mens idag! Alldeles för ”tidigt” men med spiral så vet man egentligen aldrig när en period ”börjar” eller ”slutar”.. Ebba hemma, Sigge hemma & Max hemma. Alla tre förkylda. Hörde Sigge hosta för en liten stund sedan. Han har börjat ”skäll-hosta” så det låter fruktansvärt. Han fick en dos av astma medicinen på eftermiddagen, men imorgon måste jag börja ge honom enligt schema.

Var med om något så sjukt idag. Hemtjänsten här i Axelsberg, Roo Hemtjänst, tar näsprov och blodprov på en av deras anställda mitt i centrum kl 11.00 på förmiddagen. Så jäkla sjukt! Såg riktigt äckligt ut! Och runt går pensionärer och bara stirrar på dom. En man ryter ifrån tillslut.. De kastar provmaterial i allmänna papperskorgen. Allt som används vid en misstänkt covid-19 smittad ska hanteras enligt vissa ”ritualer” och läggas separat bland smittrisk-avfall. Allt ska tas av i en viss ordning, spritas av i en viss ordning. Här följdes INGA sådana regler. Jag blir ju helt tokig när jag ser sånt här! Blir så vansinnigt förbannad över att sjuksköterskor gör på det här sättet. Ett hemtjänst företag med Röda Korset Sjuksköterskor som chefer, där chefen själv går ut och bryter mot allt vad socialstyrelsen, folkhälsomyndigheten, WHO säger. Alla fel de kunde göra, gjordes. Jag hoppas innerligt att Roo Hemtjänst får sig en varning och lär sig något av det här.

Annars, är både psykiskt och mentalt slut. Av att vara sjuk och har 3 barn som är sjuka, men som barn funkar, bara är sjuka varannan timme… Ena sekunden är allt bra, sen hostas det helt sjukt, det hlr ont i halsen, ont i öronen, ont i bihålor, nästa sekund kör de springtävling genom lägenheten, mitt i det ligger jag och försöker hyscha som, så att motorsågen som drar genom mitt huvud ska få jobba ifred. Utan deras skrik på det. Jag börjar oxå känna av att jag har stickningar i bihålorna och ont i vänster öra. Haft öroninflammation 1 gång som vuxen och det var riktigt brutalt. Vill inte ha det igen..

#fuckallavirus #fuckdettaår #fuckattcoronakom #varförgjordejagsåmångabarn #fucköronvärk

#följriktlinjerna #lyssnapåFHM #stannahemma #håll2metersavstånd, #respekteravårdpersonalen #höjuskorslöner #vägrasänkaskyddenochkravenförvårdpersonalundercovid-19

Thats’all!

Dags att sova. Längtar redan till morgondagens 800 decibel som kommer dra genom vårt hem..

😫

~Förundran~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Lösenordsskyddad: Glömmer aldrig mitt första ♥️-stopp~

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.