~Dagligt~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

Magiska Playa Del Ingles~

Vilken vecka! Jag har totalt förälskat mig i Gran Canaria! Mysigt, nära till allt, varmt, mysigaste lägenhetshotellet, bra städning, skön pool, Atlanten bara 20 minuter bort, stort köpcentrum, Yumbo, bara 10 min bort, god mat, goda drinkar, gott sällskap!

Att jag fick den här möjligheten att resa bort under den här perioden när jag är så utmattad, betyder verkligen massor. Jag var nervös innan att jag skulle ha tråkigt, kanske känna mig utanför, eller känna att jag är i vägen eftersom resesällskaper är familj med varandra.. Men icke! Jag blev varmt mottagen av Denise & Stefano, och jag gillar dom verkligen massor. Trevliga och väldigt roliga människor. Lätt för skratt och roliga berättelser.

Vi har spelat Bonanza, Svarte Petter och ett nytt kortspel jag lärt mig som heter ”Din mamma”. Superskojsigt spel! Många kvällar blev det sällskapsspel, även Yatzy.. Jag förlorade i typ allt, men hade lika kul för det. Några av dagarna tog jag min bok och gick de där 15 stegen upp till poolen o parkerade mitt arsle i en solsäng o låg där några timmar. En dag sov jag nästan hela dagen. Dels för att fullmånen ”fuckade” min sömn dagarna innan så jag tog igen det ett helt dygn nästan. Det var nog välbehövligt.

Sista kvällen i Yumbo med tapas och god paella, drinkar och underhållning.
På väg ut ur hamnen i Puerto Rico för delfinsafari!
Låååångt ute på Atlanten
Väntar in paellan.
Honungs rom
Tapas, vinkokta musslor, friterad bläckfisk, räkor i vitlök och chili, svamp med vitlök

Maten var amazing! Varenda tugga var en njutning! Sällskapet var väldigt trevligt! Poolen var nästan dagligen 27 grader och saltvattenspool. Så mysiga ”små” lägenheter/radhus. Hit vill jag verkligen tillbaka!

Just här passar det att lägga till att jag såg massor av vackra blommor, men just denna vackra dock mig att tänk på mina fem vackra barn som nu startat upp skolor för ht 2021. Sara sista året på gymnasiet, Noel årskurs 8, Max årskurs 2, Ebba förskoleklass, Sigge-lillen går sista året på dagis! Jag längtar till att få träffa er sön-tis.. Jag har tänkt på er varje dag. Önskar att ni varit med mig, men ändå varit enormt tacksam över den här resan och det verkliga andrum jag fick, att bara vara jag. Men oavsett, är jag alltid er mamma och ni är alltid med mig i tankarna!! Älskade vackra barn, ni är som världens vackraste blommorna!
Catten o Jag tog en runda biljard
En irländsk pub vi titta in på en snabbis , Djurgården!!!!!
Vår uteplats, direkt till vänster bodde de andra 🙂
Poolen ”by night”. Poolbaren som syns.

Nu, när jag väl lyckas få klart det här inlägget så är det torsdag. Torsdagen den 26/8. Dagen som inte många sett fram emot. Ove ”pappin” begravdes. Det blev ett sista farväl i kyrkan. Kändes bara overkligt.. Jag var väldigt avtrubbad av oro för hur min människa skulle klara den här dagen. Jag tittade på henne hela tiden. Jag ville att hon skulle bryta ihop, samtidigt ville jag att hon skulle se till att få gråta ut och få ett ändå vackert avsked. Du vet ju att han alltid är med dig. Han finns vid din sida varje sekund. Han ser dig/Er ❤️ Jag är enormt tacksam för att jag fått dela så mycket med Ove och hans familj. Så mycket villkorslös kärlek, respekt, kramar och trygghet. Jag är evigt tacksam för att Ove & Irene skapade min människa som jag kommer att ha i mitt liv tills mitt sista andetag. Utan Er två, hade jag inte varit komplett, för hon är så viktig för mig, och kommer alltid att vara. Mitt löfte till pappin är, jag ska ta hand om din dotter! Jag lovar!

Vi ses igen, någon annanstans, det vet jag ♥️
~Bara jag~, ~Känslan idag~

Gå i frid~

Med stor sorg och enorm saknad har ”Vovve, Pappin, Ove” lämnat jorden och gått över till den evighetslånga Efterfesten. Den 16/7 gav hans kropp upp och hans varma, roliga & kärleksfulla själ lämnade hans sjuka kropp! Tack för all kärlek 💓!

Varma och kärleksfulla kondoleanser till hans fina barn, Tessa, Tobbe, Ted. Hans kärlek Irene, och till Alla hans syskon, svågrar/svägerskor, syskonbarn och anhöriga! Jag beklagar 💙

Just nu händer så mycket på en o samma gång. Jag har fått diagnosen Utmattningssyndrom. Men rehabiliteringen tycker mitt liv är för stressigt för att vilja behandla mig i deras 12 veckorsprogram.. Det kom lite som en chock faktiskt. Som om mitt liv kommer ändras nämnvärt de närmaste 5-10 åren!! Är jag ett hopplöst fall??

Jag är trött.. Ibland nästan trött på allt. Jag är less på att känna mig så fullkomligt avtrubbad och samtidigt så superkänslig hela tiden.

Jag tror oxå att den här extrema värmen vi haft, gjort människor fullkomligt galna! Jag tror både 1 & 3-4-18 st människor blivit fullkomligt knäppa av värmeslag.. Det har på riktigt brunnit i huvudet på folk.. Och jag har haft den enorma turen att drabbas av 3 av dessa människor. Och det känns otroligt knäckande. Ungefär som att sparka på någon som ligger ner redan.. Sista tiden har varit helt galen. Både på Gott & Ont dock. Varit mycket glädjetårar och skratt, samtidigt som det varvats med att hjärtat dig lite av sorg över Pappin, och sedan andra som jag tycker så mycket om men som verkligen inte kan välja när det är lämpligt att kasta ur sig onödiga beskyllningar och kommentarer, som verkligen sårar mig på djupet, speciellt då jag redan sörjer. Fullkomligt omtumlande har senaste 2,5 vecka varit.

Jag försöker resa mig. Jag saknar min bästa vän! Jag blir så ledsen och arg när jag inte blir förstådd och respekterad. Varför kan människor inte ta in att ett Nej är ETT NEJ! Släpp taget. Gå vidare. Lyssna på vad jag säger. Kärlek kan inte tvingas fram, respekt kan inte köpas, känslor styrs inte av vilja, allt som ska ske och kännas kommer när det ska. Allting annat är bara nonsens..

Låt mig andas. Låt mig känna det jag känner. Låt mig vara. Respektera min tid och ge mig utrymme. Jag väljer Mig.. Jag måste få bli hel, både inuti och utanpå.

Så… Låt mig va!!!