Etikett: oro

~Bara jag~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~, ~Tråkigheter~

M@rdröm~

Jojjo

Hur mycket kan drabba en Familj på EN och samma gång?? Finns det inga rättvisor när det gäller fördelningen av sjukdomar och åkommor?

Jag ”ber” till det JAG tror på, att den här mardrömmen ska vara över och att Mampap snart är på bättringsvägen!! Att De båda i sommar kan gå på en picknick och njuta av grönska och fågelkvitter, åka till sin dotter och dotterdotter och fika, äta goda luncher i sommarsolen, krama om sina söner och bara må bra! Jag vill att det ska vara så! Allt annat är bara orättvist!

Är livrädd för hur min bästis ska kunna ta några andra besked än att allt går bra! Inget annat är ens ett drägligt alternativ.

Livet… och…. Döden.. Hatar det faktum att man inte vet vad som sker efter att en kropp dött. Det finns inget att ta på, ingen forskning som visar vad som händer ”sen”.. Vi vet att man föds, vi vet att man sedan lever, men ingen vet vad som kommer sen. Därför som döden är så skrämmande oxå..

Jag tror ändå att något finns kvar.. Att man efter döden är en energi, ande, ja något som kan hålla koll på sina anhöriga, göra små bus för att påkalla uppmärksamheten, på något sätt visa med känsla att man finns ”kvar”.. Jag tror så! Sen får alla tro vad de vill såklart, men att tro som jag gör döden mindre läskig och skrämmande.

Jag avskyr maktlösheten när jag egentligen vill göra allt jag kan för att hjälpa dom alla. Vill lyfta upp, lätta bördor, ta deras sorg och oro, lugna och krama om, trösta, sitta bredvid, hålla en hand, ta emot ilskna utbrott.. Men hela tiden finnas där.. Nära.. Jag lider inombords med henne.. Vill gråta med henne.. Vill säga att allt blir bra.. Allt Blir Bra!

Imorgon skola och sen tänker jag åka o möta upp henne.. Hälsa på med henne.

Puss kram

Glöm aldrig bort hur skört ett liv är.. Det kan vara för evigt, eller slockna på någon sekund.. Gör alltid allt varje dag du vaknar, njut av livet, älska med hela din kropp, ångra ingenting… Rätt som det är kan det vara försent… Det finns ingen reklamation på livet, du kan inte göra om! Kasta inte bort ditt liv på någon som inte är värd din tid, du vill inte på slutet ångra ditt liv.. Ta hand om dig! Ta hand om de du älskar! Låt dom veta.. Låt dom alltid veta.. ♥️

~Känslan idag~

Fredag igen~

Jojjo

Nu är jag klar med både psykologi 1 och Medicin 1. Känns så skönt! Nu väntar jag på nästa 2 kurser att börja. Har upprop den 15 oktober. Är väldigt nöjd med betyget i psykologi då det var en otroligt svår kurs. Det tog verkligen tid att förstå hur man skulle tänka. Så psykolog är något jag inte tänker bli 🙈

Sigge har varit hemma från förskolan igår och idag. Han är snorig och slö. Orkar inte tempot där. Tur att jag haft hemstudier så jag kunnat ha honom hemma.

Max och Ebba.. Ja… Finns knappt ord för hur de kör sönder mig. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort den här veckan. De kör slut på mig helt.

Och sen att jag hela tiden oroar mig för vad som komma ska. Känns som ett mörkt moln hänger över mig.. Har noll förståelse från min man. Han verkar ärligt inte ens bry sig det minsta. Känner mig väldigt ensam och utlämnad.

Idag hade jag sån tur, mamma kom förbi på morgonen och kunde ta Ebba & Max till dagis. Det hjälpte verkligen. Det är sådan stress att klä på dom och komma ut genom dörren, speciellt då Siggis inte ens ska lämnas utan han ska kläs på för att följa med fram och tillbaka. Sen Ziri på det. Nä, det är lite väl mycket nu.

Känner att jag förlorat alla runt mig oxå. Jag har ingen. Jag står ensam i min oro och min kamp. B är på väg bort, så himla glad för dom, men det kommer att bli tomt. T bor så långt bort, finns alltid via telefon såklart. Andra har bara vänt ryggen till och slutat höra av sig.. Jag orkar inte heller vara den som ska hålla ihop allt. Jag känner att jag faktiskt ger upp. Jag har mina barn, det är det jag har och det är så värt, men ibland behöver man vuxet samtal eller sällskap. Någon att prata med. Någon som ser när man mår skit och försöker lyfta en. Jag har ingen sån. Jag har varit sån för många andra.

Äsch, det här blev ju en riktig deppig text, men vart ska man annars rensa sina tankar om inte i sin blogg?

Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen ta och kramas med min lilla Eggis!

Ha en härlig höstdag 🍂🍄🍁

~Känslan idag~

Kommit hem till kaoset~

Jojjo

Så fort vi kom hem i fredags kom ångesten krypande.. Det stack i kroppen, svettningar, klump i halsen osv. Jag hatar vårt hem!!! Jag gör verkligen det.. Jag pallar inte längre med att bo såhär. Det har blivit för mycket för mig.. Jag kan gå en hel dag och städa.. Men det syns inte! Överallt är det saker, och ungar, trångt och saker överallt.. Sara är nästan aldrig hemma, hon pallar inte heller.. 12 år och dela rum med brorsan, jag förstår henne.. Men det är hemskt jobbigt att min förstfödde inte kan eller vill vara hemma för att hon inte har eget rum. Känns som om det är mitt fel. Allt lägger jag på mina axlar, allt får jag bära, och jag gör allt för att inte barnen ska behöva bära nåt på sina axlar..

Å igår var jag med en granne på akuten, hon blev biten av en hund i handen. 4 jack blev det, inget allvarligt dock. Men en stelkramp måste hon nog ta! 

Idag har jag som vanligt försökt att städa och plocka. Hjälper ju inte, men ändå.. 

Jo, blev väckt på ett så brutalt läskigt sätt idag. Innan kl 9.45 nångång vaknar jag med ett ryck av att Ebba vrålar till. Sätter mig upp och hittar inte Ebba! Hör henne skrika men hon ligger ej i spjälsängen.. Ser då hur hon sitter/halvligger under sin spjälsäng!!!! Ungen har legat och sparkat och lyckats åla sig ner i fotänden, där det finns som ett mellanrum mellan hennes och vår säng.. Jag skriker på R som kommer in och lyfter sängen så jag får upp min bebis! Hon skrek när hon gled ner, sen sa hon inte ett ljud.. Lilla Snufflan min!!

Och R är super-dunder-tokmycket förkyld! Fattar inte vad han åkt på… På 3 dygn har han inte ätit. Nu idag har han dock fått i sig blåbärssoppa. Sen gjorde jag, utav blåbären vi plockade i skogen i lördags, en hemmagjord blåbärssoppa. La blåbär och is i blendern, blev väldigt gott, och den drack han och fick behålla. Han är alltså inte magsjuk, han har åkt på typ influensan. Helt sjukt sjuk är han iaf. Så just nu gör jag precis allt här hemma.. Lagar mat, är domare, lektant, mamma, hundrastare, handlar,går ut med vovven, byta blöjor osv. Kan lova att jag är riktigt slut…. Men som de säger, ”när en kille är riktigt förkyld’… Ligger nåt i det uttrycket…

Oj då.. Somnar med telefon i handen…

Dags att sova tror jag..

Puss