~Bara jag~

Ingen kontroll över dagarna~

Hela jag är i ett knasigt kaos. Ingen direkt koll på dagarna heller.

I veckan begravdes allas älskade Bobben. En av de värsta dagarna i mitt liv. Jag tappade andan både en och två gånger. Kändes som att jag var där men ändå inte. Det var verkligen så jobbigt. Men en otroligt fin minnesstund och sista avsked.

I fredags var det E’s begravning. Även den vacker.

Känns som att bara 2021’s början har varit väldigt kaotiskt och känslofylld, och jag hoppas att det kommer bli en lugnare fortsättning av detta år.

Idag är det den 16 januari 2021. Idag är det 21 år sedan som min morbror förlorade sin kamp mot cancern. 21 år?!? Ärligt, saknaden försvinner aldrig, inte heller smärtan av att han inte fick leva längre än vad han gjorde. Än idag känns det som en kniv i hjärtat när jag tänker på min absoluta favoritmänniska! Han fattas mig enormt mycket.

Hans färg på begravningen var blå. Vi hade blåa rosor som hans blomma. Dagen till ära får han en blå ros. I mitt minne är han med mig varje dag. Varje gång jag tar på mig något blått tänker jag på honom. Min favoritfärg.

Just nu är det ”pappa-vecka” så jag har inte träffat mina kids sedan i tisdags. Saknar dom naturligtvis. Men lite skönt att den här veckan medfört så många olika moment att dagarna rullat på väldigt fort. Mycket känslor. Både sorg och skratt och leenden..

Nu ska jag kolla på ”MA” med mamma. Hon har inte sett den 🤫

Ha det fint alla!

~Hysteriskt~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Nej~

Jag vill inte. Jag tänker inte höra.. Jag köper inte det här. Jag lyssnar inte. Jag lägger locket på.. Jag har stängt av..

Jag är så vansinnigt arg. Så jävla förbannad!! Varför? Jag skulle upp till honom imorgon! Jag skulle upp och träffa honom och ta ett litet avsked medans han fortfarande andades samma luft som mig.. Nu kan jag inte det. För han andas inte längre. Han slutade andas idag. Ungefär samtidigt som jag började hälsa på mina patienter.. Då slutade han att andas.. Hur kan han inte andas mera? Han skulle ju finnas framför mig imorgon. Jag skulle ge honom en kram. Jag skulle visa honom bilder & säga att jag älskar vem han varit för mig. Nu kan inte jag göra det. Jag är så jävla arg. Än en gång så är det jag som får ångra mig. Varför skulle jag dit just imorgon?? Varför inte igår? Varför?

Och att sedan öppna upp det här förbannade Facebook.. Där skriver man att han är död! Hur kan man göra så? Hur kan man lägga ut en människas sista ögonblick med puls och hjärtslag på Facebook?? Vilken glädje har man i att lägga upp en sådan sak…? Vad vinner man på det?

Hade inte jag haft fullt upp på jobbet ikväll hade dödsbeskedet av min logiska pappa nått mig via Facebook…. Vill någon få ett sådant besked där?

Jag är arg. Jag är ledsen. Mest förbannad. Känner mig tom och iskall.. Jag hör inte. Jag vägrar acceptera. Jag tänker inte lyssna längre. Jag är inte här. Jag vill inte. Jag kan inte. För jag var för sen.. Alltid försent..

Men tack Poppsie för vad du gav mig. Tack för att du ville ha mig. Tack för all kärlek & alla varma kramar. I din famn kände jag mig så jävla trygg. Tack för att du blev min logiska pappa när min biologiska svek.. Du såg mig, och jag älskar dig!

Jag stänger av och lägger locket på..

Lampan vi gav honom i 60 års present. Han skickade till mig för att visa sin mysbelysning på balkongen..

……

Snälla, Ring inte! Jag kommer inte att svara. För jag är inte här….

~Familjen~, ~Känslan idag~, ~Men USCH~, ~Tråkigheter~, ~Varför~

Sorg & känslor~

Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att visa när jag är ledsen. Jag kan vara arg eller glad, hysterisk & euforisk framför andra, men just sorg och tårar är jag ganska privat med. Några få utvalda får dela det med mig.

Pratade med B idag i telefon. Blev så glad när han ringde upp. Det var en liten lättnad att höra hans röst, även om det inte var den rösten jag älskar att höra. Han har ont, strålningen ger sin beskärda del.. Jag har ont i hjärtat.. För mig är han Mannen, Myten & Legenden! På alla sätt och vis. Han har visat mig tillit, han fick mig att lita på honom till 100%, han öppnade sin famn för mig & jag älskar att bli kramad av honom. Jag känner mig trygg i hans famn. Hans skratt är så jäkla smittande, han säger alltid något riktigt sant eller helt tokigt. Han valde att steppa in och bli min pappa när min biologiska var en riktig skitstövel. Han valde mig, på sätt & vis.. Jag älskar dig Bobben! Så mycket!

Igår kväll lyckades den äckliga cancern vinna över ännu en själ. Hon har kämpat länge men nu tilläts hon inte kämpa längre. Jag sönder all kärlek och värme till hennes närmsta familj & vänner. Gå i Frid, rocka med Änglarna. Nu är du fri från smärta & begränsning & hela Evigheten är din tills dina nära kommer! ♥️

Cancer.. Guud så jag hatar den sjukdomen. Rena jävla giftet för en människa. Jag hatar cancer! Jag vill utrota cancer!

Jag hoppas att fler stöttar cancerforskningen, ger bidrag eller köper deras gåvor, UngCancer har olika paket man kan köpa. Där vet man att pengarna går till bra forskning. Eller Barncancerfonden. Bara en sådan enkel ska som att köpa Rosa eller Blå bandet stöttar cancerforskningen. Helt klart värt det, istället för annat onyttigt eller onödigt som man inte alls behöver köpa egentligen.

Nu ska jag läsa och sova. Imorgon kommer R hem hit och har barnen i helgen. Jag flyttar ut och ska jobba helgen. Får se hur det kommer kännas, vara ifrån barnen, om så bara för 3 dagar till att börja med, så är det mycket för mig, som aldrig är ifrån dom, ensam, om jag inte jobbar då. Nu kommer jag hem igen på måndag då jag har 3 lediga dagar, så slipper R stressa med lämning innan jobb osv. Så jag småstartar med att vara borta fredag eftermiddag till måndag eftermiddag.

Hann iaf få upp julstjärnor och ljusstakar i fönstren nu ikväll. Orkar dock inte byta gardiner i år, där går min gräns känner jag..

Hej hopp..