Etikett: john blund

~Bara jag~

Det sjuka Huset~

Jojjo

Som jag älskar det här Sjuka Huset! Älskade SjukHus! Hur kan man ens älska ett sådant ställe? Egentligen?

Jag har dunder kollegor! Fantastiska och så olika karaktärer allihopa. Och jag tycker om dom allihopa! Dels för att de alla bidrar till en fantastisk stämning, lekfullhet, ansvar, avgörande beslut, omhändertagande, kärlek, skratt & trygghet! Vissa bidrar såklart med mera och andra med mindre, men man kan fasiken inte säga att inte alla egentligen fyller en funktion. På något sätt är alla viktiga.

Ikväll var jag ”hemma” på min avdelning igen. Jag hade KrisTeam-samtal inbokat från 19.00, tillsammans med andra såklart. Nu är det obligatoriskt att alla ska delta vid 2 olika sittningar/samtal. Kan hända att vi får flera bokade samtal framöver. Känns ändå väldigt bra att gå på dom. Jag känner att den här timmen oftast ändå ger en möjlighet att ventilera, lyssna, ta in och höra andras tycke/åsikter, även om jag inte kanske håller med om allt, så är det viktigt att kunna lyssna och låta andra få uttrycka sin känsla. Så jo, jag är tacksam för att Sigge, vår samtalare, kommer och ger oss möjlighet att få just ventilera.

En väldigt kr människa mådde dåligt idag. Jag missförstod hennes signaler, och kanske är jag väldigt okänslig då, men jag behöver tydligare signaler. Jag hänger ej med i svängarna ibland. Förlåt!

Var koord ikväll. Jag gillar det, tycker det är kul, men idag var det lite stressigt. Det var många samtal. Jag hjälpte till så mycket jag bara kunde i alla grupper, försöka finnas, synas, delta och hjälpa till och samtidigt sköta telefon och data. Det är lite av dubbelt arbete. Jag springer hit och springer dit. Hämtar och lämnar. Mitt i något så ringer telefonen och jag måste svara. Jag upplevde att jag fick blickar om att jag ska vara lat och inte jobba. Medans jag har ett stresspåslag på 180 och gör mitt yttersta varenda pass att hjälpa den som behöver hjälp. Oavsett om det handlar om blodprov, helskötning, dusch osv. Innan jag ens hade börjat så hade jag fått lägga en patient i säng med hjälp av luft, och tagit blt efter bolusdos, fyllt på skåp då dagen missat och ej hunnit med. Jag försöker alltid nytt yttersta. Alltid. Sen är telefonen ett otroligt störande moment eftersom att den oftast ringer mitt i ett vårdmoment. Men men! Allt för en säker, trygg, rolig vård!

Fick jag ventilera lite här med. Bara skriva av mig alla tankar innan sömnen kommer.

GodNatt!

~Familjen~, ~Härligt~

Fattar inte~

Jojjo

Jag kan inte sova. Varit såhär i ett par nätter nu! Tar mina propavan i tid, försöker så gott det går att varva ner efter att kidsen somnat.. Men såhamnar jag i säng och det är lögn i helvetes-omöjligt att somna!!! Varför? Propavan kan väl inte sluta fungera? Eller? Ska när jag bloggat klart gå upp och sno en halv imovane av R.. Jag gillar inte immo längre, den ger sån bismak i munnen och så är den beroendeframkallande. Jag vill inte äta sånt då propavan funkat så fantastiskt bra på mig hittills. Nästa söndag ska jag träffa min läkare på psyk och ska då fråga henne om det finns något bättre för mig att ta. 

Idag har vi varit på BUP i s-holmen med Noel. Behövde ett nytt läkarutlåtande för vårdbidragsansökan. Väntar på läkarutlåtandet från Saras läkare, ringde om det för ca 3-4 veckor sen, men inget har kommit ännu :(. Annars gar Noel gått upp 1 kilo i vikt och växt på längden!!! JIPPIE!!!!! Hoppas det håller i sig nu! 

Efter en ganska tidig middag så åkte vi till Svärfar på kyrkogården, tände ljus och önskade honom Grattis på hans dag! Det lyste så vackert med ljus bland gravarna och i minneslunden. Ljus som lyser ännu efter alla helgons dag då alla åkte och tände ljus! Tycker det är så vackert.. En kyrkogård blir mindre skrämmande när det brinner ljus vid varje sten. 

Hemma fikade vi med vaniljbulle. Sen somnade Noel väldigt fort, Max straxt efter, sen Ebba och Sara! Den enda som somnade i sin säng var Noel. Ebba sov innan kl 21 och sover ännu. Så himla skönt! Hon brukar ju vakna efter typ 10-15 minuters sömn och tycka att då har hon sovit klart och ska leka och låta och skratta! Spelar ingen som helst roll att kl kan vara 21.30, nä, hon är riktigt party-pigg och somnar inte om förrens klockan närmar sig 00.00…. Och då R hennes mamma helt färdig!    

 Sen hjälper det heller inte att hon sitter och är sådär sockersötoch det bara glittrar bus & lycka i hennes vackra blå ögon!

Igår gjorde vi grimarser i hennes ansikte, kan låta knäppt, men ingen blev skadad under sessionen😆

  
    
 Som ni ser är hon lika glad efter som innan!

Imorgon måste vi åka o köpa kattsand. Det är slut här hemma och det lilla som finns måste bytas ut! 

Nä, nu måste jag nog tyvärr ta en immo och hoppas kunna lura hit John Blund med ett piller, då han tydligen helt tappat min adress..

Puss och godnatt

~Känslan idag~

Prima, fotbollsträning m.m~

Jojjo

Ytterligare en dag i stressens tecken avklarad! Rolig men väldigt stressande och uttröttande. 

Max lämnades av R på dagis vid 9.15 ca. Redan när vi klev upp ur sängen gick han här hemma och grät och sa ”Nej dagis,nej dagis”… Kändes inte alls bra. Försökte förklara att det är okej att vara ledsen, att det är okej att gråta, men att han ska till dagis en liten stund sen hämtar jag.. Han grina och upprepade samma ord. När jag sen hämtade 10.45, hör jag honom direkt när jag kommer in på avdelningen, gråta tyst (men lagom högt) o ropa ”mamma mamma”.. Han hade inte sett mig, hade varit så sen R lämnat.. Jag tycker så synd om honom… Det var ändå väldigt skönt att få hämta honom tidigt.. Och åka hem. Väl hemma somnade han på soffan direkt.. 

Vid 11 började jag med att städa och rensa i Sara & Noels rum! Fy helvete vad äckligt det var därinne!! Allt eftersom dom blivit äldre har dom oxå fått börja ta mera ansvar i sitt rum. Förut hade jag att Torsdagar skulle rummet städad, dvs plocka bort papper, kasta all tvätt i tvättkorgen, dammsuga och våttorka osv. Det funkade kalasbra!! I EN vecka!!! Självklart dammsuger jag deras rum ändå 1-2 gånger i veckan. Men just idag gjorde jag en riktig grovrengöring där, hade även i tanken att jag skulle möblera om! Själva städningen slutade med 3 sopsäckar fulla med s k r ä p !!! Under deras sängar hittade jag godispapper, halvätna torra smörgåsar (??!!) dammråttor stora som tennisbollar och glasspinnar till en förbannelse! Medans jag höll på där, kröp runt i skiten, ville jag bara gråta!! Tyckte på riktigt att dom är så slarviga, bortskämda och lata!! Jag har aldrig som barn lagt en halväten smörgås under sängen, eller kastat glasspinnar på golven!!! Just glasspinnar är något jag får tjata om jämt känns det som… Men iaf, jag kämpade på, tillslut var golvet rent, skräp kastat. Dags att möblera om! Det är ju ganska kul! Dum som jag är körde jag över min tå med Noels säng!! Trodde jag skulle dö just där och då.. Kollade senare på tån, hade spräckt nageln och blod överallt. Aj! I slutänden blev det hur fint som helst! Nu behöver man iaf inte skämmas om det kommer folk o sover över, eller kompisar som är därinne o leker! Väldigt nöjd! Efter det hade jag 1 tim & 20 min att andas. Sen var det dags för ett Psykologmöte på Prima i Liljeholmen. När jag kom dit, kände jag först inget förtroende alls för denna människa. Hon frågar mig vad jag tror (tex) en Kbt kan hjälpa mig med, på vilket sätt jag vill ha hjälp osv. Dom frågorna är absolut inte fel, men nu var det första gången hon träffade mig, borde hon inte först ”lära känna” mig genom vanliga samtal för att sedan kunna ”kartlägga” vilka behov jag har? Ja menar, jag har inget större förtroende för Psykiatrin då jag blev helt bortglömd i över 2 år, och sen ska jag göra jobbet åt henne? När jag svarade att jag inte riktigt visste säger hon ”Du kanske inte ens ska vara här?” Det gjorde så jävla ont att höra.. Jag har väldigt svårt att öppna mig för hennes typ av yrkesroll, väldigt svårt pga många svek. När hon sa så, kände jag först, ”Nä det kanske jag inte ska..”  Jag blev lixom osäker på mig själv. Det gjorde mig arg. Efter alla screenings som jag gjort kom han fram till att jag ligger väldigt högt för Adhd och att vi ska börja i den änden. Så nu ska jag fylls i ännu mera skattningsformulär och träffa henne om en vecka igen. Om 2 veckor ska jag träffa en läkare som ska ta ställning till om jag har adhd, eller om jag ska utredas mer, eller om jag inte alls har adhd. Varför är det så jävla svårt att få en samtalskontakt?

Jag hoppas bara på att få svar! Få någon form av förståelse själv.. Tömma ryggsäcken lite, bli starkare i mig själv och gå vidare ännu mer rakryggad. 

Nog om det, efter psykiatrin åkte vi och hämta Noel på skolan, hem värmde på plättar till honom, han böt om, ner till Aspudden igen för fotbollsträning. Jag hade med min virkning och headset så jag kunde lyssna på ljudbok och virka, sitta ostört i 1 tim & 40 minuter! Vilket jag bara längtat efter!!!!  Men, väldigt gulligt egentligen, men just idag var det irriterande, självklart kommer R, Max & Ebba ner oxå! Bara avsluta virkningen och ta hand om barnen.. Just idag hade jag verkligen behövt fått vara själv med mina tankar, virkning och ljudbok. Låter säkert oerhört egoistiskt, men efter psyk blir jag väldigt låg.. Många minnen jag gömt vaknar till liv och jag behöver vara själv för att kunna hantera dom. 
Sen har kvällen bara rullat på. Nu hoppas jag min propavan kan hjälpa till så att John Blund hittar mig snabbt idag..

Ha en godnatt!

Puss