Prima, fotbollsträning m.m~

Ytterligare en dag i stressens tecken avklarad! Rolig men väldigt stressande och uttröttande. 

Max lämnades av R på dagis vid 9.15 ca. Redan när vi klev upp ur sängen gick han här hemma och grät och sa ”Nej dagis,nej dagis”… Kändes inte alls bra. Försökte förklara att det är okej att vara ledsen, att det är okej att gråta, men att han ska till dagis en liten stund sen hämtar jag.. Han grina och upprepade samma ord. När jag sen hämtade 10.45, hör jag honom direkt när jag kommer in på avdelningen, gråta tyst (men lagom högt) o ropa ”mamma mamma”.. Han hade inte sett mig, hade varit så sen R lämnat.. Jag tycker så synd om honom… Det var ändå väldigt skönt att få hämta honom tidigt.. Och åka hem. Väl hemma somnade han på soffan direkt.. 

Vid 11 började jag med att städa och rensa i Sara & Noels rum! Fy helvete vad äckligt det var därinne!! Allt eftersom dom blivit äldre har dom oxå fått börja ta mera ansvar i sitt rum. Förut hade jag att Torsdagar skulle rummet städad, dvs plocka bort papper, kasta all tvätt i tvättkorgen, dammsuga och våttorka osv. Det funkade kalasbra!! I EN vecka!!! Självklart dammsuger jag deras rum ändå 1-2 gånger i veckan. Men just idag gjorde jag en riktig grovrengöring där, hade även i tanken att jag skulle möblera om! Själva städningen slutade med 3 sopsäckar fulla med s k r ä p !!! Under deras sängar hittade jag godispapper, halvätna torra smörgåsar (??!!) dammråttor stora som tennisbollar och glasspinnar till en förbannelse! Medans jag höll på där, kröp runt i skiten, ville jag bara gråta!! Tyckte på riktigt att dom är så slarviga, bortskämda och lata!! Jag har aldrig som barn lagt en halväten smörgås under sängen, eller kastat glasspinnar på golven!!! Just glasspinnar är något jag får tjata om jämt känns det som… Men iaf, jag kämpade på, tillslut var golvet rent, skräp kastat. Dags att möblera om! Det är ju ganska kul! Dum som jag är körde jag över min tå med Noels säng!! Trodde jag skulle dö just där och då.. Kollade senare på tån, hade spräckt nageln och blod överallt. Aj! I slutänden blev det hur fint som helst! Nu behöver man iaf inte skämmas om det kommer folk o sover över, eller kompisar som är därinne o leker! Väldigt nöjd! Efter det hade jag 1 tim & 20 min att andas. Sen var det dags för ett Psykologmöte på Prima i Liljeholmen. När jag kom dit, kände jag först inget förtroende alls för denna människa. Hon frågar mig vad jag tror (tex) en Kbt kan hjälpa mig med, på vilket sätt jag vill ha hjälp osv. Dom frågorna är absolut inte fel, men nu var det första gången hon träffade mig, borde hon inte först ”lära känna” mig genom vanliga samtal för att sedan kunna ”kartlägga” vilka behov jag har? Ja menar, jag har inget större förtroende för Psykiatrin då jag blev helt bortglömd i över 2 år, och sen ska jag göra jobbet åt henne? När jag svarade att jag inte riktigt visste säger hon ”Du kanske inte ens ska vara här?” Det gjorde så jävla ont att höra.. Jag har väldigt svårt att öppna mig för hennes typ av yrkesroll, väldigt svårt pga många svek. När hon sa så, kände jag först, ”Nä det kanske jag inte ska..”  Jag blev lixom osäker på mig själv. Det gjorde mig arg. Efter alla screenings som jag gjort kom han fram till att jag ligger väldigt högt för Adhd och att vi ska börja i den änden. Så nu ska jag fylls i ännu mera skattningsformulär och träffa henne om en vecka igen. Om 2 veckor ska jag träffa en läkare som ska ta ställning till om jag har adhd, eller om jag ska utredas mer, eller om jag inte alls har adhd. Varför är det så jävla svårt att få en samtalskontakt?

Jag hoppas bara på att få svar! Få någon form av förståelse själv.. Tömma ryggsäcken lite, bli starkare i mig själv och gå vidare ännu mer rakryggad. 

Nog om det, efter psykiatrin åkte vi och hämta Noel på skolan, hem värmde på plättar till honom, han böt om, ner till Aspudden igen för fotbollsträning. Jag hade med min virkning och headset så jag kunde lyssna på ljudbok och virka, sitta ostört i 1 tim & 40 minuter! Vilket jag bara längtat efter!!!!  Men, väldigt gulligt egentligen, men just idag var det irriterande, självklart kommer R, Max & Ebba ner oxå! Bara avsluta virkningen och ta hand om barnen.. Just idag hade jag verkligen behövt fått vara själv med mina tankar, virkning och ljudbok. Låter säkert oerhört egoistiskt, men efter psyk blir jag väldigt låg.. Många minnen jag gömt vaknar till liv och jag behöver vara själv för att kunna hantera dom. 
Sen har kvällen bara rullat på. Nu hoppas jag min propavan kan hjälpa till så att John Blund hittar mig snabbt idag..

Ha en godnatt!

Puss