Etikett: ger upp
Gjorde allt för att inte ”jinxa” det~
Men inte hjälpte det! Vi trodde på den här 5an! Vi hade hjälp som gjorde att det borde vara VI som flyttar i sommar..
Men nu vet vi! Det är vår hyresvärd som är full av skit! Som ljuger om att lägenheterna ska till bostadsförmedlingen och att det då inte går att ”byta internt”.. Nu vet vi dock sanningen!
Den går raka vägen till hyresgäster som bott mycket kortare än oss i huset, men då mannen är egenföretagare och hjälp värden med mindre arbeten så ger man dom större lägenhet bara ”sådär” (knäpper med fingrarna), en familj med 2 barn går före en FAMILJ MED 5 barn! Behovet är inte viktigt längre tydligen! Medmänskligheten för läääääänge sen utdöd! Lojalitet grannar och vänner emellan finns inte!
Tårarna forsar! Frustrationen kokar i bröstet! Ilskan vill ut genom att döda någon!
Jag orkar inte mer! Jag gör inte det! Vår familj går under! Vi gör allt för våra barn, men jag orkar inte längre! Stora barnen mår skit, jag mår skit, R mår skit…. Vi närmar oss snart en separation då vi inte står ut såhär längre. Vi klarar det inte. Vi kan inte andas längre… Jag vill inte mer…. Vill INTE!
Vad händer~
Behöver skriva av mig.. Både uppåt & neråt.. Jag mår så sjukt dåligt psykiskt! Idag har tårarna sprutat till o från hela dagen.. Den som känner mig vet att jag inte gråter.. Värst blev det när R råkade tappa het ost från hemgjord pizza på min hand.. Världen rasar, allt blir svart. Jag har ingen ork, ingen livslust, inga känslor (förutom de negativa), ligger i sängen, orkar knappt gå o kissa, ingen matlust, maten växer i munnen.. Vad händer? Vad ska jag göra? Varför?
Jag skakar i hela kroppen, darrar lixom på insidan, minsta lilla sak får mig att stortjuta..
Det är säkert så här det ska vara, gravid med 5an, Ebba gallskriker nätterna igenom, jag får inte sova, noll support från R, panik över boendesituationen, ångest över livet, ångest över hur allt ska funka, bli, vad göra.. Vad fan kan en göra? Hur mycket ska En kunna göra? Har inget förtroende för psykiatrin, dom ger mig bara tabletter & jag tror inte att det är vad jag behöver just nu.. Fast vem är jag o säga vad som hjälper mig. Inget jag gjort hittills verkar ju funka.. Känner mig så nära att bara ge upp. Att bara lägga av..
Hej då..
~Alltid En Diva~ 