Etikett: akut kejsarsnitt

~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

Sigge 1 månad~

Jojjo

Ja, redan 1 månad färsk! 00.48 föddes han för 4 veckor sen.. Kan knappt tro att det är sant faktiskt.

Har idag insett att jag slutat alldeles för tidigt med värktabletterna efter snittet. Haft så sjukt ont att jag knappt kunnat röra mig.. Men så hade jag visst missförstått hur länge jag skulle äta, så tur att R var med och hörde annorlunda, så nu äter jag igen och hoppas snabbt på lindring. För när gaserna rör sig i tarmen, det är fan inte att leka med, gör det så svinigt ont att jag är på väg att bryta ihop. Jag bara hatar kejsarsnitt! På riktigt! Usch och fy för allt som kommer efteråt ett snitt.. Men tack o lov att Sigge finns idag!!

På dagen åkte vi med Sara & Sigge till Lager 157 i kk, hade hoppats på att hitta svarta jeans till Noel men de hade bara blåa jeans så det bidde ett par såna & sen hittade jag linnen för 30:- styck och det gick ju inte att inte köpa! Tack Black Friday!! Sara köpte sig ett par nya svarta jeans för 100:-, väldigt bra pris!! Max & Ebba var hos sin Farmor medans vi var iväg. 

Nu på kvällen har vi kollat på film via Apple tv och C more. Komedier.. Inte min typ av filmer, men sett 2 st helt okej. Sex tape och Mom’s Night Out. Två helt ok filmer att se om det inte finns ett skit på vanliga teven att se! 

Nej, nu ska jag fixa Sigges ”nattamat”, bära in honom, ta mina ömma och gasiga tarmar och krypa ner i sängen. Sent ikväll, inland blir det så..

Har iaf fått upp julgardiner och stjärnor och stakar idag, så nu är vi pimpade inför Första Advent! 

Puss på er

~Familjen~, ~Känslan idag~

Liten uppdatering ur ”baby-bubblan”~

Jojjo

Här lever vi i en bubbla. En bubbla av lycka, glädje, ångest, svett och inte en enda fungerande rutin. 

Sigge blev 1 vecka inatt. Hur sjukt är inte det?? Vi kom ju precis hem med honom, och ändå har en hel vecka hunnit gå. Vart har jag varit någonstans? 


Igår var jag tvungen att åka in till Södertälje sjukhus och kolla snittet. För på morgonen när jag vaknade var kompressen helt blodfylld och jag blev riktigt rädd. Men allt såg bra ut, så nu är jag lugnare igen. Jag tycker inte alls om att vara smittad. Tycker det är väldigt obehagligt. Men samtidigt är jag glad att dom fick ut Sigge och att han nu mår bra. Kunde ju gått helt åt helvete, om inte kejsarsnitt fanns. 

Imorgon ska Smarre till dagis igen! Som han längtat! Jag ska ringa bvc och boka in tid för Ebbas vaccination och Sigges första koll. Sen ringa chefen och berätta att bebis kommit och även försäkringskassan och se till så det blir rätt med min sjukpenning då jag blivit sjukskriven igen. 

Idag gick vi ner till R’s farmor och visade upp Sigge. Hon blev så glad och tyckte att han var så fin. Riktigt lycklig över att vi kom på besök. 


Så himla roligt! Sigge somnade i hennes famn och låg där o sov i 20 minuter. Så länge hon orkade hålla honom. Han väger ju lite och hennes armar har varit med länge 🤗

Så idag var det även en premiärtur för Sigge i vagnen. Nu först fick vi ordning på den så han kan ligga i den. Med fina nya åkpåsen oxå. Max & Ebba gick, fast tror nog Max låg och kröp mer i snön än vad han gick. Helt överlycklig av snön verkligen. Ebba var mindre imponerad av det kalla vita som kommit, speciellt efter att hon snubblade och fick snö i ansiktet. 


Sigge är en jättesnäll bebis. Enda ggn han gör ljud ifrån sig är när han är hungrig eller har bajsat. Och bajsar gör han!!! Mycket!! Han sover bra på nätterna, i babynestet mellan mig och R. Han har en liten vakenperiod på eftermiddagarna då han ligger och kollar in oss alla. Det är verkligen så mysigt med honom. Jag njuter! Speciellt då detta är vårt sista barn. Vi har befolkat släkten klart nu, nästa bebis får bli när Sara får barn och jag blir mormor! 

Världens finaste ”små”storasyskon!! Alla kan hjälpa till, på sitt sätt 💙💜


Nu ska jag pumpa mina bröst, göra en kopp te och sen kolla på Johan Falk med min man, vet att det börjat men var ju tvungen att blogga lite, och sen sova. Är så sjukt trött vid det här klockslaget. 

Ta hand om er & varandra! Vet aldrig när något kan hända! Imorgon kan det vara försent..

Puss

~Familjen~, ~Förundran~, ~Härligt~, ~Helt Galet~, ~Hysteriskt~, ~Känslan idag~

30/10-16 kl 00.48~

Jojjo

Det här har varit den tuffaste förlossningen jag varit med om. Kan tycka att femte barnet bara glider ut på ett bananskal! 

29/10 vid 4 på morgonen började jag känna av lite kraftigare förvärkar. Vid 9 tiden klev jag upp, åt en fralla o fick andas genom värkarna. Ringde och förberedde mamma på att det var dags. Vid 11 tiden ringde jag SÖS för att kolla så de hade plats för mig! Det hade dom inte! Inte heller Huddinge eller KS. Blev roddad till Södertälje! Nervös, panik, ångest är bara några av känslorna jag hann uppleva.. Sagt o gjort, packar in oss i bilen och börjar åka mot Södertälje! 

Får ett superfint mottagande. In i undersökningsrum och ctg sätts. Jag blir rastlös av att ligga, så jag reser mig upp, då går vattnet! Yes!!! Tänker jag, kommer gå fort denna gång! Öppen ca 4 cm.

Blir inskrivna, in på ett rum, får lustgas. Värkarna klingar av framåt 15 tiden. Händer typ en värk på 10 minuter. Vid 17 är det värk igen var 5te minut! Sen kopplas det till värkstimulerande. Då börjar det.. Bebis hjärtljud går ber, värkarna så sjukt starka att jag inte hinner med, flåsar på i masken. Läkare kommer in och undersöker, sätter skalpelektrod på bebis huvud samt tar blodprov på hjässan. Inga värden är bra. Får bricanyl för att sänka intensiteten i värkarna. Öppen 8 cm men bebis ligger alldeles för högt upp, och jag har haft krystvärkar sedan 18-18.30.. Bebis hjärtljud fortsätter strula. Kopplar på värkstimulerande igen, men det blir värre. Bebisens huvud har fastnat på någon ”flik” inuti mig som svullnat upp, den kan inte komma förbi den. Får bricanyl igen, då värkarna är så intensiva och krystvärkarna gör så ont, känns som att krysta ut en tegelvägg, ingenting händer. 22-23 tiden tas nya prover, dom försöker putta på fliken, bebis hjärtljud sjunker. Vid 22 beslutar läkaren att sätta en Eda, för att kanske kunna få lugnare värkarbete och att bebis då ska kunna glida ner i bäckenet. Edan sätts, den tar bra, men inget händer med bebis. Hjärtljuden sjunker, jag får snurra, stå på knä, ligga sidan osv osv, inget hjälper. 

Sen går det fort. Det blir beslut om kejsarsnitt. Jag gråter, livrädd. Robert kläs i op-kläder. Narkosen kommer och kör i en stor dos ryggmärgsbedövning. Sen ligger jag på operationsbordet, gråter, bedövas, söker Roberts trygghet.. När de väl öppnat mig, sitter bebis fast. Läkaren ligger på mig och drar, puttar och häver samtidigt sin vikt mot min mage. Tillslut är bebis ute. Knäpptyst! Robert följer med teamet in i ett rum bredvid med bebin. Sen tar det lång tid,tycker jag, innan R kommer tillbaka och säger att Han mår bra! Gråter igen.. 
Operationen på mig var komplicerad enligt dom två som utförde op. Dom har aldrig tidigare varit med om den här fliken. 

Och nu tror vi han avslöjat sitt namn.. Han heter Sigge! Och hans mamma är så kär i honom!!


Välkommen att göra vår familj helt fullständig Sigge! 

Puss