De sista åren med mina barn har varit en riktig bergochdalbana. Inte en enda period på åtminstone 14 dagar har varit utan oroväckande samtal eller händelser. Det är något hela tiden.
Det knäcker mig totalt.
Det är inte så att det är ett barn som tjafsar om skolan, eller som vägrar plocka undan sin tallrik, eller ”inte orkar gå på träning”, såna där saker skulle jag kunna ge allt för att ha. Det är vanliga små problem i ett liv med barn.
Nä, här händer helt andra saker. Jag inser att jag varit väldigt godtrogen och naiv. Eller det är nog inte rätt ord, det är mera att jag så mycket vill ”fria” istället för att ”fälla”. Ingen mamma vill tro det värsta. Även fast det är precis framför dig, allting finns framför dig men ändå väljer man att försöka leta efter det där pyttelilla hoppet och när Jag har funnit det har jag hållit mig fast där stenhårt.
Men så kommer det där, det som gör att du inte längre kan hålla fast det där stenhårda greppet, utan jag faller handlöst ner i den hårda kalla verkligheten. Utan återvändo.
Och nu sitter jag här. Jag kan inte le längre. Jag har glömt hur det känns att vara utvilad och pigg. Jag är otrygg och orolig. Mitt flykt beteende är påslaget på 100%. Jag kan knappt se glädjen i det som vardagen vanligtvis gör mig glad. Jag kan inte somna. Jag spänner mig så mycket i käkar och kropp att jag har konstant ont. J
ag vill ingenting längre.
Eller jo, jag vill ta mina barn och flytta långt bort från den eländiga tunnelbanelinjerna, bort från Stockholms små ”orter”, bort från tätbebyggda områden där kommunala färdmedel möjliggör kriminella alltid att hitta en plats, där de lurar oskyldiga barn in i förödande konsekvenser. Jag vill långt bort från Stockholm.
Jag är så maktlös. Jag är maktlös i mitt eget liv, kan någon förstå hur det känns? Att inte ha någon kontroll? Att aldrig veta om nästa samtal är okej eller om det kommer orsaka mer ångest & oro? Att aldrig andas ut.. Bara andas snabbt och ytligt, för det är så det blivit. Jag väntar bara på att nästa katastrof ska komma.
Jag vill ha ett liv. Ett nytt liv. Börja om, långt bort från all skit. Bygga upp mig och mina barn igen. Bygga ihop oss.
Livet är svårt och har varit det under lång lång tid. Allt som gått sönder kommer ta tid att laga.
~Alltid En Diva~ 