~Bara jag~, ~Dagligt~

Nedräkning~

Då var det dags att börja tänka på återgång i arbete.. Första tanken var bara ren och skär panik.. Men när jag landat i tanken så kändes det ganska ok. För att bara 10 minuter senare bli kaos i hjärna & hjärta.. Men jag vet att jag måste prova. Jag har min läkares stöd, skulle det bli värre, så gör det inget. Men att testa är bra. Och jag håller med om det. Psykiskt är det bra. Däremot, min sämre egenskap då, kan det slå ordentligt mot min självkänsla om jag inte skulle klara av det. Men jag vill innerst inne försöka. Det vill jag verkligen. Så jag försöker ha ett öppet sinne och slappna av och ge mig själv positiva tankar och pusha mig själv. Jag ska göra mitt yttersta! Hoppas att min kropp gör det som är bäst för mig.

Idag är alla kids iväg till skolor och förskola. Så jädra skönt! Faktiskt! Att jag bara har haft mig själv att tänka på, kunnat fortsätta på min diamond painting, plockat lite, kört diskmaskinen. Det är så skönt. Solen börjar titta fram ute vilket är härligt efter en vecka av ösregn. Ska ta mig iväg till Lidl o köpa kattsand och mat om ett tag. Innan det är dags att hämta hem trollungarna.

Nu ska jag njuta av att kolla på en dålig komedi och ett gott äpple.

Ha det bäst!

~Dagligt~, ~En snabbis~

Upp & ner~

Just nu är mitt liv i kaos.. Jag vet varken ut eller in och jag är fruktansvärt skör just nu. Kan inte alls ta till mig stora förändringar eller andras bekymmer. Att jag ens erkänner en sån hör sak är väldigt stort för mig. Jag brukar kunna ställa upp på alla och finnas som stöd, men just nu och en tid framöver kommer fokus ligga på mig. Bara mig och familjen! Jag tänker ännu en gång inte att gå in på några större detaljer, men jag har insett att om jag inte tar tag i mig och mina problem så kommer jag att gå under. Som det ser ut just nu är det inte bara jag som tar skada av mitt mående utan oxå min familj.. Nånstans måste det få ett slut och jag tror jag nått den punkten nu. Inte ens mina närmsta vänner förstår ett skit av vad jag skriver om, Ni kommer få veta, när jag är redo att berätta.

Det har hänt väldigt mycket i mitt liv den senaste veckan, saker som gjort att min hjärna helt fuckat ur.. Jag kan inte hantera stress eller oro, har haft 4ra riktigt jobbiga panikattacker, jag har inte haft problem med attacker på nästan 2 år. Imorgon har jag äntligen tid till psykläkare kl 9.00. Jag längtar. Sjukt besviken på mamma dock som lovat att följa med, men som nu ångrat sig.. 

Allt är såklart inte skit, det finns bra saker oxå. Just nu är jag själv hemma med bara tjejerna. Jag städar, dammar, plockar, fixar, tvättar, virkar. Jag tänker inte så mycket utan försöker bara köra på. Men jag njuter faktiskt av den här egentiden även om jag saknar mina smågrabbar någe hemskt och min man. Jag njuter av att få städa på mitt sätt, plocka där det behövs osv. Jag tror jag behövde egentid lite. Blir ju galen när det är så trångt här hemma..

På lördag hålls det dop för Ebba!  Ska kolla dopklänningen på henne imorgon efter psyk. På torsdag kommer övrig familj hem, och då ska vi förbereda lite inför dopet, på fredag hämta tårta och fixa till salladsbuffen. Ska bli roligt att träffa folk. Även om typ inga kommer..

Nu har lillsnufflan somnat här mellan mig och Sara. Ska läsa några sidor och se om jag kan somna sen. 

Vill bara tacka Bettan för att du helt osjälviskt kom hit i måndags och sitter här i fyra timmar och bara pratar, om allt och inget, inte pressar, bara finns. Det betydde mer än vad du tror. Jag kan inte tacka med ord, bara med skrift, jag börjar bara gråta om jag pratar, och det vill jag inte. 

Tack för att ni tog er tid att läsa denna kryptiska text! Nu kanske ni förstår varför jag är och gör som jag gör…

Puss trasig Diva