Etikett: nam

~Bara jag~

Psykolog och hem till mina troll~

Jojjo

En vanlig varannan vecka tisdag med andra ord.

Förra veckan var jag på begravning. En av de ”häftigaste” och mest kärleksfulla avsked jag sett. Det var så otroligt familjärt även fast vi var så många som var där.

Hamnade efter begravningen i ett triangeldrama, känns det som nu i efterhand. Den ena spelade ut den andre och i mitten stod jag. Jag gjorde för stunden att onödigt val, det kan jag själv erkänna, skulle gjort ett annat val och bara gått hem själv. Men dagen efter ramlade messen in och jag blev kallad än det ena än det andra. Och då kändes valet inte lika onödigt. För det var ovärdiga ord som skrevs och på mig tog de hårt. Att bli kallad oförskämda saker, till viss del kan jag ta det, men när det verkligen blir personligt och det inte finns en helt ärlig person bakom orden, då tappar jag tålamodet.

För att kunna sätta sig över någon annan då ska man vara totalt ärlig och oskyldig i allt. Och när det inte är så, då är pajkastning jävligt omoget och onödigt.

Detta har jag tänkt på under helgen. Jag är inte en elak människa. Långt ifrån felfri, men inte elak.

Nu borde Stig Helmer komma snart, så ska pausa min text här.

Ha en fin dag i kylan, det är faktiskt riktigt bitande kallt ute.

Kram

~Bara jag~

~Jag vill ha ett nytt liv….~

Jojjo

Kanske inte ordagrant, inte ett helt nytt liv, men jag vill kunna göra om, göra andra val, spola tillbaka och radera. Så himla mycket vill jag ha en chans att göra om..

Det är en sådan sorg. Ett stort svart hål som gapar tomt, det riktigt ekar av tomheten och saknaden. Det märks så tydligt att något är annorlunda. Även tystnaden gör att det ekar ännu mer..

Att komma hem kändes konstigt. För även om det ser ut och luktar som det brukar, så är det inte som det brukar.

Sveket från människor runt omkring, det enorma sveket som kommer av tystnaden. Jag förstår inte varför vissa gör så medvetet dumma saker. Det finns inget som kan sägas som kan förklara det. Det är så uppenbart bara helt fel tid att göra vissa saker, det är så jävla fel månad, så fel situation. Jag trodde kanske att kommunikationen skulle bli bättre, men att då välja att helt plötsligt inte säga hela sanningen och göra såhär är fel.

Ibland är det familjen som är viktigast. Och då den lilla familjen som behöver hålla samman.

Jag är extremt dålig på att hantera jobbiga och kaotiska situationer som uppkommer utan förvarning. Har alltid varit så. Det jag lärt mig är att mycket hanterar jag genom tystnad utåt. Det är så mycket som pågår inombords att ord blir övermäktiga. Jag behöver tid. Jag behöver få tänka, vara arg, ledsen & behöver förvarning gällande nya situationer. Jag behöver lugn när allt är kaos. Trygghet. Då jag lätt kan utesluta även mina närmsta så är det sista jag behöver möta nya människor eller människor empati. Jag vill inte behöva svara på frågor, därför ställer jag inga själv.

Blev så besviken när jag kom hem. Julstjärnorna i vardagsrummet var inte uppe. Ingen stake i köket eller i sonens rum. De två jag fick upp innan veckobytet var de enda som satt uppe. Det tog 3 minuter att hänga upp och ställa fram. Hur kan inte ”nammen” ens haft 3 minuter till övers? Tre fjuttiga minuter??

Förstår inte hur det tänka eller prioriteras. Det är knappast så att den personen varit den som suttit upptagen med diverse samtal dygnet runt i 4 dagar.. Det har jag fått sköta. Så hur kan 3 minuter inte finnas??

Så jävla irriterad och besviken, arg och förbannad.