~Bara jag~

Att leva med begränsningar som påverkar hela Sverige~

Det är något helt nytt. Vi står här, nu mitt i, en kris som vi i Sverige varit väldigt befriade ifrån. Vi, som lever nu, har egentligen aldrig behövt oroa oss, he en krisberedskap, vara rädda för att gå ut osv.

Nu är tiderna annorlunda. Annorlunda och begränsade för alla I Sveriges befolkning. Vi står i en tid där hänsyn och medmänsklighet är nyckelord. Där vi måste visa hänsyn, tänka extra noga på hygien, vara hemma vid minsta symtom på förkylning, inte åka o handla i o ödlan utan istället planera vad som behöver köpas hem och försöka handla så sällan som möjligt. Vi måste alla bidra. Både stora och små. Lyssna och uppdatera oss vad MSB, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och vår inkompetenta Statsminister säger. Vi måste ta in och förstå allvaret i vad Covid-19 & Corona innebär. Fortsätter människor stoppa huvudet i sanden och strunta blankt i alla som är i riskgrupper, så dödar den människan någon annan. Riskgrupper finns i Alla åldrar ute i Samhället.

Mitt ena barn är 17 år. Hon tar en injektion i magen 1 gång veckan med ett biologiskt läkemedel som sänker hennes immunförsvar. Hon är i Riskgrupp. Jag, min dotter och mellersta son ha Malign Hypotermi, vi kan inte läggas i respirator hur enkelt som helst om vi blir drabbade o riktigt sjuka. Vi tål inte alla narkosgaser. Dessutom måste rummet vi skulle behöva ligga i vara totalt rengjort från alla övriga narkosgaser, och det kan i dagsläget bli knepigt.

Jag är så glad just nu att Hon har hemstudier då de stängt gymnasieskolorna. Men ändå är jag rädd varje gång hon går utanför dörren. Då för att gå ut med vår hund, men tänk om någon oansvarig tryckt på hissknappen? Tänk om någon hostar när de möter henne? Tänk om någon har covid-19 under skorna så drar hon hem det? Eller att jag drar hem det från sjukhuset?

För mig är den här Pandemin på största möjliga allvar. Människor dör som flugor. Sjukvården är så belastad och det är brist på material och personal.

Ändå lever så många vidare som att inget hänt… Hur kan man vara så jäkla elak mot andra människor? Hur kan man ”pissa” på människor i riskgrupper? Hur kan man bara tänka på sig själv och helt ignorera vad myndigheterna går ut med? Jag fattar inte?

Alla dessa äckliga kräk som sitter på uteserveringar och sen åker tunnelbana, hur jävla dumma är ni?? Alla som tycker att lekland, Ikea, restaurangbesök är så jäkla viktiga exakt just nu, att det är livsviktigt att göra just nu, istället för att skjuta upp dessa saker till om några veckor och se hur pandemin utvecklas? Är frisör och naglar livsviktigt? Är fillers och botox livsviktigt?

Enkelt svar är NEJ!

Livsviktigt är att följa alla riktlinjer, undvika alla sociala kontakter, hålla sig hemma, undvika folksamlingar, ta ditt ansvar mot alla i samhället.

Försök att fatta hur allvarligt detta virus är. Försök ta in allvaret i vår situation. Fatta hur snabbt och hänsynslöst det här viruset är.

Du är inte odödlig. Det är inte din granne heller, inte den i kassan på mataffären heller. Inte restaurangbiträden, sjukvårdspersonal, busschaufförer eller personen du gick förbi förut.

Alla av kött o blod, vi är all dödliga. Vi kan alla drabbas hårt av Covid-19. Ingen går säker.

Tänk till nu!

~Bara jag~, ~Helt Galet~

Scary….~

Har velat och tvekat sååååå länge. Men idag blev dagen då jag gjorde det! Jag kastar mig ut i något helt okänt och ser vad det leder till.

Anledningen till att jag velat och tvekat är min ålder… Tyckt att jag varit för gammal för att fortsätta med utbildning. Men samtidigt har jag en dröm om att arbeta inom Kvinnovård i framtiden, och då vill jag inte ”bara” vara Undersköterska! Jag vill ha mera ansvar, jag vill kunna räkna ut och blanda antibiotika, ge rätt mängd insulin osv. Jag vill VETA mera och KUNNA mera! Jag vill kunna svara på frågor och arbeta på ett annat sätt i ett patientnära arbete.

Sen är mina absolut favorit Sjuksköterskor på jobbet De som varit Undersköterskor innan de blev SSK. De har ett annorlunda synsätt när det gäller Team-arbete. De vet hur en Usk kan ha det och hjälper gärna till med alla moment kring patienterna. Säger inte att alla är så, inte heller att alla som direkt blivit SSK är mindre hjälpsamma. Men, det märks en viss skillnad.

Jag slängde iaf iväg en ansökan nu. Eller 2… Och hoppas få börja min SSK utbildning i Höst. Då är det ytterligare 3 år i skolbänken, men det kommer det vara så värt. Jag kommer en bra bit närmare mitt mål och jag vet att när jag verkligen vill något så är jag beredd att arbeta hårt för att nå mitt mål!

Just nu är vi många i familjen som har snuva & hosta och halsont. Det är såklart jag och Ebba & Sigge. Vi går ut på en promenad om dagen, men inte mer än så. Vi hänger inte i lekparker, går inte ut och handlar.. Barnen får lite extra frisk luft på promenad och sen hem. Det lilla de får under den lilla utevistelsen slår ut som totalt. Antingen somnar båda inom 30 minuter när vi kommer in, eller iaf minst ena. Jag har hosta som jävlas och ont i huvudet. Hostan är svinjobbigt. Ska gå och ta lite hostmedicin och förhoppningsvis så får jag vila lite i luftrören ett par timmar..

Jaja, en kortare blogg blev det idag, bara för att hålla den vid liv.

Längtar så efter att det ska hittas något vaccin/medicin som kan bromsa upp Covid-19 som bidrar till att vi kanske kan få lite goda förhoppningar om framtiden. Det här äckliga viruset 🦠 tar ju död på all glädje och bara ökar i sin framfart med den konstanta smittspridningen. Men att något som kan bota/mildra tror jag knappast kommer… Då borde det ju funnits det redan då SARS & MERS härjade.. Nä, fy, tror det är en stor utrensning bland människor i hela världen. Så fruktansvärt! Hoppas och önskar och vill tro att människor istället gör sitt yttersta för att förhindra smittspridning bland människor och i samhällen. Det är trots allt vi individer som har det största och yttersta ansvaret för att minimera flera dödsfall.

Ha det fint!