Idag föll domen för hur vi nu ska gå vidare med fallet Johanna.. Jag hamnade i facket Adhd & poustramatiskt stress syndrom. Där har ni mig!
Jag vet inte om det känns skönt, lättare, eller om det blev ännu mera frågetecken att räta ut. Är jag chockad? Nej, inte det heller… Jag är nog mera kluven.
Nästa besök, som bokas så fort jag lämnat urinprov, blodprov & mamma har intervjuats, då ska vi diskutera medicinering. Och även Pegasus.. Ingen aning om jag stavade det rätt eller inte, men det är någon form av utbildning inom Adhd för vuxna. Säkert lite samma som det jag ska gå för Noel. Men det känns…fortfarande likadant. Jag är fortfarande Jag.. Men på ett sätt är det nog faktiskt en lättnad att ha Adhd, många förklaringar kommer med det, men inga ursäkter.. Men på vissa plan kan jag nog lättare FÖRLÅTA mig själv. Att det inte är så att jag är äcklig, totalt dum i huvudet, att det kanske kan vara en förklaring till vissa beteenden.
Måste bara skicka en stor varm kram till Tessa!! Du ringer nästan varje dag, fast jag inte svarar, Du skickar glada,tokiga,kärleksfulla meddelanden, men förväntar dig inget svar. Du förstår, och låter mig ha mitt space, men du visar likförbannat att Du alltid finns där! Tack för ditt tålamod! Din kärlek! Tack!
Och även på helt oväntat håll har jag fått mycket backning. Gudarna ska veta att vi krigat, men tror vi båda lagt ner stridsyxorna nu. Vi kommer kanske aldrig bli bästa vänner, men du är ett stort stöd för mig! Du vet vem du är! Tack!
Idag åkte hela familjen med till dansen för Sara. Lite halvtråkigt. Jag gillar min egentid i bilen när jag kör till träningar. Jag gillar min ljudbok och min virkning. Kanske nästa vecka.. Att jag kan få åka ensam med Sara.
Imorgon har Noel fotboll. Blir nig R som får köra. Jag ska göra någon god kycklinggratäng tänkte jag. Med ris.
Klockan 14.00 idag var det gravsättning, eller urnsättning, för Roberts farfar. Det var så fint! Robert fick själv sänka ner urnan och hälla på första skopan sand. Det var väldigt fint.. Jag har aldrig sett en Urna tidigare, och den var verkligen vacker. Med Farfars namn på, födelsedata och allt. Kändes bra att ha Max med. Farfar kallade honom för Lilla Korven, så det kändes lite speciellt. Och fort gick det. Knapp 10-15 minuter så var det över.
Det var tungt för Robert, riktigt tungt. Men tror någonstans att han är väldigt glad över att han själv sänkte ner Farfar i absoluta sista vilan. Nu vet vi att han ligger där. Hos sin mamma och pappa.
Det får nog räcka för idag! Många känslor och tankar..
Tack för att Du kom förbi!
Puss
~Alltid En Diva~ 
Gud vad skönt för dig!! Även om det är tungt så är det ju skönt att få reda på anledningen till varför man e som man e.. Som du säger, inte en ursäkt utan en orsak!
Tror att jag har varit på en såndär utbildning, då hette den PPi tror jag om jag inte minns fel, d e typ att man får anmäla 1-2 anhöriga samt en själv så får man typ 5-6 gånger med diverse information. Riktigt intressant att förstå, inte bara sig själv utan även andra.. Hur man märker så fort man får utbildningen vilka i ens närhet som kanske åxå behöver göra en utredning.. Helt sjukt!
Sen e d ju förbannat nyttigt för anhöriga att gå…
Min mamma tyckte den utbildningen var super bra!
Jag själv har lite svårt att sitta med en grupp adhd-personer.. Själv för att oftast e d bara jag i gruppen som inte har H:et, vilket görs att jag inte får ett pip att säga för alla babblar i munnen. Sen ofta självömkan som dom har, ”jag har adhd, deal with it…” Inte alls typ ”jag har adhd, d e mitt problem.. Vi kanske kan mötas halvvägs..?”
Men som sagt!!! Superskönt att du fått hjälp nu iaf, d kommer säkert gå super.. Själv hade jag supertur med medicinering å concertan passade som handen i handsken! Hoppas att du har lika mkt tur…
Kan rekommendera dig att skaffa kedje/bolltäcke via arbetsterapeuten (du kommer förmodligen träffa en sån) om du inte redan har gjort det å dom täckena är fan det bästa som hänt mig!!
Oj d bidde mkt d här..
Hoppas att allt går prima iaf.. Och jag finns på facebook eller på bloggen om du undrar ngt lr vill spy galla över sjukvården, haha 😉
Ta hand om dig!!
Jag kan tänka mig att det kan bli lite konstigt i en grupp med flera med Adhd.. Jag vet inte lixom hur add och adhd skiljer sig åt. Att ”hyper” inte finns med förstår jag ju..
Det känns som att det är mycket som kommer hända inom närmsta tiden.
Känns väldigt skönt att ha dig som ”stöd” eller informationskälla. Tack!
Den markanta skillnaden är just H:et, haha.. Hyperaktiviteten, medan ADHD oftast är mer utåtriktade och hörs och syns, så vill jag gärna gömma mig själv lite… Prata i en grupp med folk jag känner är inga problem, men så fort jag blir i en grupp med fler högljudda så försvinner jag oftast, med flit.