~Bara jag~, ~En snabbis~, ~Familjen~

Första kbt-sessionen~

Idag var det då dags för första mötet. Blev väldigt mycket information, ganska snurrigt och ångesten över att misslyckas totalt överväldigad. Men min terapeut är verkligen så skön. Hon har gått igenom precis allt som kan komma, reaktioner, att det kommer bli tufft osv. Jag harmycket förtroende för henne, och jag hoppas verkligen att jag klarar av det här. 

Imorse, eller kl 9, hade Ebbis läkartid på vårdcentralen. För hennes lösa mage och kräkningar nattetid. Ingen maginfluensa, men ett elakt virus. Men idag har vi märkt att hon börjar bli bättre, ingen kräkning inatt och hon har ätit o druckit en hel del idag! 

Sen vi bestämde oss för att lämna Stockholm, och faktiskt satsa på Gnesta, har möjligheterna till att få större ökat väldigt! 

Vi har möjlighet att få byta vår lägenhet mot ett hus på 130 kvm (hus att hyra) strax innan Gnesta med egen brygga, en mindre 4a på 89 kvm, en 5a på 109 kvm, och en 4a på 117 kvm med 2 plan. Den sistnämnda 4an och huset är det som känns mest intressanta! Bara hålla tummarna för en av dom!

Nu ska jag fortsätta i min bok, sen sova! Snart fredag!

Puss puss

~Familjen~, ~Härligt~, ~Känslan idag~

Diskuterat döden~

Äldsta sonen, 9 år snart, är väldigt ”obekväm” med prat om död. Och ikväll kom ämnet liksom upp å på tal och det blev skitjobbigt för honom! 
Jag har själv en typ av fobi inför döden, något som är oerhört tufft för någon som har mitt kontrollbehov, så jag tänkte att nu ska jag lägga fram det här bra till sonen, kanske lyckas minska hans dödsångest något. Så jag sa-

När man dör är det ”skalet/skinnet” som blir kvar. Det är det som begravs. Ens själ, den här ”osynliga” dimman/skuggan” som bor inuti en, som är Du, den vandrar vidare, till det vi kallar himlen. Det hemskaste med döden är dom som sörjer att just Du inte syns längre, att dom får leva kvar och inte kunna se Dig, men du ser dom. Det sorgliga är just dom som inte kan följa med just då. Dom blir kvar och saknar Dig & längtar tills ni ses igen. 

Den förklaringen ”köpte” han. Och jag kände mig ganska grym som lyckades vända Döden till något som dom levande får fasa för, dom som måste ta Adjö. Den som dör, den mår toppen, blir pånyttfödd och får parta i himlen med massa andra glada ansikten. 

Nu något heeeelt annat, kom hem från Gnesta idag. Inte kul, men ändå helt underbart. Kom in i en varm lägenhet, klev in i duschen och badade med de 2 yngsta i 1,5 timme, klev ur badkaret och det var inte kallt någonstans här hemma. Gått utan strumpor hela kvällen!

Det finns många fördelar & nackdelar med hus! Fördelar är bla utrymmet, oftast en trädgård, en egen tomt, en altan. Nackdelen är att det kostar så förbannat att hålla HELA sitt hus varmt, måste tänka på varmvattnet, ventilationen, ved (om du eldar i kamin), annars är det elräkningen som drar iväg under vintermånaderna,sophämtning & sopsortering osv. Vi har nu en elräkning på ca 350-400:- i månaden, i hus kan den ligga på upp till 4-6000:- i månaden 👀

Så i slutänden är det nackdelarna som nästan överträffar fördelarna.. Det är dyrt med hus. Många säger ”Du betalar ju av till dig själv”, men är det verkligen så? I slutänden, utöver lån, el, sopor, osv är det då inte billigare med hyresrätt? Att alltid ha värmen, alltid kunna ringa o klaga om något går sönder där du bor? Det ingår ju i hyran! 

Missförstå mig rätt nu, Jag ÄLSKAR ATT ÅKA TILL KÅKA I GNESTA, älskar deras hus, älskar att vara där, men när jag kommer hem till min hyresrätt är det mycket jag uppskattar lite extra efter en vecka/helg i hus. Mycket är nog de självklara sakerna, men något jag saknar är utrymmet, tomten, lugnet. 

Jag vill flytta till Gnesta! Antingen HYRA hus annars hyresrätt

 Måste gå o ta en rök nu o sen sova.. Lugger med min två yngsta, Noel o Max i sängen, Ebbisen har egen säng (tackolov) och imorgon måste jag vara pigg! 

Delar med en bild på dom två yngstas lek här hemma nu ikväll..   

 Max skjutsar runt Ebba i legolådan 😂

Och den här då, tagen hos min fantastiska svägerska imorse.. 

 
Mina yngsta två små snorisar! Så dunderförkylda de är bägge två, men sjukdomen går liksom upp å ner i intervaller…

Tack för att Du tog dig tid att kika in! 

Puss