Som vanligt när jag drabbas av sorg bubblar ilskan i mig upp.
Jag är så arg på att jag återigen valt att tro på hans ord, trott på att han är ärlig i sitt ord att förändras, trott på att myndigheter haft fel och kanske dömt honom för hårt.
Nu fick jag en käftsmäll i ansiktet och sanningen skrattar mig i ansiktet. -Dumma jävla människa, hur kan Jag vara så förbannat naiv??-
Min son har brutit mot alla regler och normer. Han har gått bra mot allt vad jag och hans pappa uppfostrat honom till. Han har ljugit, så brutalt bra, och hela tiden har jag valt att ”fria” än att ”fälla”.. Jag önskar så att jag varit mer hård. Att jag varit mera misstänksam. Att jag ställt andra frågor, kanske även ställt hårdare krav. Att jag inte följt mitt mammahjärta. Att jag inte la all min tro i min kärlek till min son. För oj så lurad jag blivit. Oj, så manipulerad jag är. Oj så jävla besviken jag är på mig själv och min son.
Nu kommer vi inte ses på länge. Blir ingen campning, ingen midsommar, inga umgängen på Hotell.
Allt är borta. Allt är förstört.
Där han är nu, är precis rätt plats för honom. Gör man så, väljer man det livet, då är jag glad att han blev tagen. För såhär är han inte uppfostrad. Såhär ska han inte ens tänka eller leva. Det är fel på så många plan.
Jag är krossad. Jag är ledsen. Jag är arg. Mest är jag besviken på de val mitt barn gjort.
Hur hamnade han här?
Frågorna många och förhoppningsvis får jag något svar, inom snar framtid.
~Alltid En Diva~ 