Börjar inse~

Att det är inte länge kvar på sommarlovet! Det ger mig ångest! Tänk då på alla barn!! Imorgon jobbar R sista dagen och sen väntar 4 veckors semester på landet! Kommer inte bli några längre eller större utflykter, utan mest bara lungt o skönt. R ska nog bygga på nya huset på landet, så jag är väl med barnen, som vanligt! 

Att ha varit hemma de veckor vi varit, i vår minimala lägenhet, har varit helt jävla fruktansvärt!! Det är för trångt! Jag mår piss, har ångest och tappat glädjen helt. Barnen bråkar, och då menar jag inte syskonbråk, utan riktig bråk som beror på att ingenstans får man möjlighet att gå undan o vara ifred.. Jag känner mig så kvävd. Jag vet snart inte vad jag ska göra längre.. Hur svårt ska det vara att byta lägenhet till större? Hur många år TILL ska vi kämpa? Jag orkar inte längre.. Jag är på väg att gå sönder helt o hållet.. Och inte bara jag, utan hela familjen. R har blivit riktigt tjurskallig, minsta ljud från barnen och han suckar.. Det gör mig förbannad.. Ja, jag behöver nog inte gå in mer i problemet, ni kanske förstår ändå vad jag menar..? Paniken oxå att ytterligare en ska få plats här med oss… Den känslan är inte skoj. Alla barn är önskvärda, självklart, men vid det här laget, eller redan när Max väntades trodde jag vi skulle få större lägenhet inom kort. Nu, 3 år senare, är hoppet som bortblåst och allt är bara svart..

På måndag har jag Mvc. Mitt 3dje besök. Då har jag bara haft ett hos min ordinarie barnmorska, det var inskrivningen, sen blev hon sjuk, jag bokades om, hamnade hos en annan, sen bokades jag av och om igen, för att tillslut bokas om till 25/7. Helt otroligt! Inte kollat mitt järnvärde, blodtryck, socker, eller mina strumavärden. Känns lite konstigt faktiskt. Får se hur järnet ligger på måndag, tror det är riktigt lågt. 

Idag har det städats! Eller, ja så gott man kan städa med barnen hemma 😜 Dammsugits och skurats golv blev gjort iaf. Tvättat och hängt tvätt. Blev så äckelsvettig så efteråt gick vi ner till Pressbyrån o köpte glass, satte oss vid lilla torget utanför Apoteket. Träffade Rose-Marie, hon satte sig med oss och vi pratade väl iaf i 30 minuter. Riktigt trevligt! Någonting som avvek i en ganska trisst vardag! Hon kunde inte förstå att inte mamma bytte bostad med oss.. Inte jag heller! 

Nej, mitt humör suger, känner att jag snart förpestar det här inlägget totalt om jag inte slutar nu.

#TaHandOmVarandra💜