Idag föll domen för hur vi nu ska gå vidare med fallet Johanna.. Jag hamnade i facket Adhd & poustramatiskt stress syndrom. Där har ni mig!
Jag vet inte om det känns skönt, lättare, eller om det blev ännu mera frågetecken att räta ut. Är jag chockad? Nej, inte det heller… Jag är nog mera kluven.
Nästa besök, som bokas så fort jag lämnat urinprov, blodprov & mamma har intervjuats, då ska vi diskutera medicinering. Och även Pegasus.. Ingen aning om jag stavade det rätt eller inte, men det är någon form av utbildning inom Adhd för vuxna. Säkert lite samma som det jag ska gå för Noel. Men det känns…fortfarande likadant. Jag är fortfarande Jag.. Men på ett sätt är det nog faktiskt en lättnad att ha Adhd, många förklaringar kommer med det, men inga ursäkter.. Men på vissa plan kan jag nog lättare FÖRLÅTA mig själv. Att det inte är så att jag är äcklig, totalt dum i huvudet, att det kanske kan vara en förklaring till vissa beteenden.
Måste bara skicka en stor varm kram till Tessa!! Du ringer nästan varje dag, fast jag inte svarar, Du skickar glada,tokiga,kärleksfulla meddelanden, men förväntar dig inget svar. Du förstår, och låter mig ha mitt space, men du visar likförbannat att Du alltid finns där! Tack för ditt tålamod! Din kärlek! Tack!
Och även på helt oväntat håll har jag fått mycket backning. Gudarna ska veta att vi krigat, men tror vi båda lagt ner stridsyxorna nu. Vi kommer kanske aldrig bli bästa vänner, men du är ett stort stöd för mig! Du vet vem du är! Tack!
Idag åkte hela familjen med till dansen för Sara. Lite halvtråkigt. Jag gillar min egentid i bilen när jag kör till träningar. Jag gillar min ljudbok och min virkning. Kanske nästa vecka.. Att jag kan få åka ensam med Sara.
Imorgon har Noel fotboll. Blir nig R som får köra. Jag ska göra någon god kycklinggratäng tänkte jag. Med ris.
Klockan 14.00 idag var det gravsättning, eller urnsättning, för Roberts farfar. Det var så fint! Robert fick själv sänka ner urnan och hälla på första skopan sand. Det var väldigt fint.. Jag har aldrig sett en Urna tidigare, och den var verkligen vacker. Med Farfars namn på, födelsedata och allt. Kändes bra att ha Max med. Farfar kallade honom för Lilla Korven, så det kändes lite speciellt. Och fort gick det. Knapp 10-15 minuter så var det över.
Det var tungt för Robert, riktigt tungt. Men tror någonstans att han är väldigt glad över att han själv sänkte ner Farfar i absoluta sista vilan. Nu vet vi att han ligger där. Hos sin mamma och pappa.
Det får nog räcka för idag! Många känslor och tankar..
Tack för att Du kom förbi!
Puss
~Alltid En Diva~ 