~Känslan idag~

Förvånad~

Det gick förvånansvärt bra idag att lämna Maxen. Han tittade lite ledsamt på mig när jag sa att jag skulle gå, och sa ”Nej nej”, men jag var så tydligtjag kunde med gråten i halsen, att jag visst skulle gå och han skulle stanna och leka och att jag kommer tillbaka snart.. När jag gick och kollade över axeln in på gården så sprang han mot sandlådan. Kändes okej ändå i hjärtat. Lämnade honom vid 10 ca och var tillbaka 14.35. Längre kunde jag inte vänta.. När han såg mig såg jag tårarna han höll tillbaka, läppen skakade och han tittade på mig och sa med darr på rösten ”Mamma mamma”… VAD JAG AVSKYR INSKOLNINGAR! Kommer aldrig vänja mig. Inte ens efter att ha skolat in tre barn känns det lättare. Aldrig kommer det kännas naturligt att lämna ifrån sig sitt barn på dagis.. Ändå är jag riktigt lycklig över att jag fått och kunnat ha Max hemma i 2 år och 4 månader innan det var dags för dagis. Det har varit helt underbart. 

Iaf, tog med hans springcykel när vi hämtade, och då blev han jätteglad!! Och när vi kom hem mös han och jag och busade och kramades. Min underbare älskade lille son! Tur att inte Ebba är speciellt svartsjuk av sig, hon satt i gåstolen medans Max och jag hade lite kvalitetstid tillsammans :). 

Innan vi hämtade Max hittade R en annons på blocket, bortskänkes, en benjaminfikus som var 2,40 bred & 2,00 hög! Den fick jag för mig att vi skulle ha. Ringde på annonsen, hämtade den. När vi fått in den i bilen efter ett jävla bök, kånk, svett och spännband och sopsäckar så fick jag kalla fötter.. Insåg att den var alldeles för stor för att kunna flytta in hos oss. Fast jag sett måtten och R försökt att visa på väggen hur stor den var, så tyckte naiva Hanna att den skulle passa skitbra hos oss. Men det var ju för fan et helt jävla t r ä d!!!! Då vi ändå hämtat den så körde vi upp den till mamma. Hon bor ändå i en 5 rummare, hon har plats. Vi ställde den utanför hennes ytterdörr. Det var ett riktigt roligt samtal jag fick av henne sen. Hon visste ju inget. Tänk dig att kliva ur hissen och in i en djungel på våningsplanet 😂. Hennes min måste varit obetalbar!!! 

Blev tacos till middag, det var riktigt länge sen, men inte speciellt gott för det.. Har svårt för den där kemiska smaken som kommer av pås-mixer. 

Nä, nu går ögonen i kors. Imorgon blir det eventuellt fruängsmarknaden en snabbis. 

Nu är det faktiskt höst. Snart kommer alla ljuvliga höstfärger. Längtar!!   
En glad kille på torsdagsmorgonen. Sprang till dagis med sin tomma ryggsäck!!

  

Saras skolfoto i år.. Så himla vacker min dotter💜

 
Tack o hej! 

Puss

~Känslan idag~

Inskolningsdag 2~

Igår kändes allt hur bra som helst, idag kändes det mindre bra. Max hade det fortfarande bra, upptäckte, hittade en kompis i Milian och dom två busade på ganska bra. Vilan gick över förväntan, han somnade på bara 10-15 minuter. 

Men ingen av pedagogerna har ens försökt närma sig Max, det är jag som leker med honom, jag som pratar med honom osv. Dom har typ fullt upp med barnen som skolades in förra veckan och inte en minut ens läggs på Max.. Hur hade dom tänkt att göra på fredag, när jag går? Ingen av dom har ju ens försökt få en kontakt eller byggt upp ett förtroende i honom, så hur ska han känna?? Att jag överger honom?? Nä, just nu känns det inte alls bra. Med den erfarenheten jag ändå sitter med själv i ryggraden, så brukar jag på inskolningar försöka fånga barnens nyfikenhet och på så sätt locka dom till att leka med mig, med klossar, bilar, dockor, böcker. Här har ingen ens gjort ett närmande, istället är det ju fortfarande jag, hans mamma som är rolig att leka med, och dom andra vet han inte vad dom är där för ens… Idag på fm var en vikarie där, en fast vikarie som känner alla barn, hon var den enda som satte sig på golvet bredvid Max för att locka.. Tyvärr gick hon över till storbarnen straxt efter 10 så det var tråkigt. Men med henne kände jag ett förtroende. Å så var hon bara där en kort stund 😕

 Några bilder jag tog idag när Smarre sov…   
 Robert hämtade oss idag. Det har ju regnat hela dagen nästan och spöregnade imorse och jag vill inte ha vagnen ute (alltså STÅENDE ute i ösregn hela dagen) så vi fick åka bil ner på morgonen oxå. Nu på kvällen har jag fixat iordning Smarres pärm som han ska ha på dagis. Man tar med egen pärm, som man sen får hem allt i :). Så Max och jag ritade, klistrade och skrev namn på hans pärm. Han var lite mallig att få hjälpa till! 

Å Ebba blev nog lite glad Ida när jag kom hem, sken som en sol, gosade med sin panna mot min hals, pratade och log. Undrar vad hon och jag ska hitta på när det bara är vi två hemma? Kommer bli väldigt tyst.. Usch vad jag INTE är redo för att släppa Maxen…

Puss o godnatt!