Nu börjar ångesten. Nu kommer allt har och alla nedtryckande o förnedrande ord tillbaka. Samma jävla minnen varje år. Som jag fått med mig från mitt fosterhem. ”1/7 borde inte finnas, det finns inget att fira, du är en knarkarunge & ingen vill fira såna, du är inte viktig eller prioriterad, du är en äcklig unge, förvänta dig inget, ingen minns dig”.. Så är jag uppväxt.
Kanske dags att jag tar tillbaka kärleken o glädjen i att faktiskt låta mig själv och andra fira min födelsedag. Börja värdesätta 1 juli igen. Det är ju ”min” dag. Jag är nu fri från den där hemska familjen o människorna, men orden sitter kvar inuti. De där orden har ett sig fast.
Min stora tjej ringde från Spanien på FaceTime och sjöng för mig! Hur fint o gulligt är inte det?? Självklart grina jag!
Dom hade problem med AirPods’en så S var tvungen att prata via N’s öra!
Jag älskar er, både dig Tuttan & dig Nosis! Som lägger en stund på mig o ringer! Jag uppskattar det så mycket även om jag grät, så var det av lycka.
Grattis Johejna på din 25+ års dag! Fira den!
~Gör Din Dag~ hälsningar Bobben
Ja, idag, när jag vaknat igen, ska jag ha kul! Hela jävla dagen! Jag ska njuta av min födelsedag! Av människor!
Puss Tack Hej!
~Alltid En Diva~ 