Kategori: ~Känslan idag~

Fast nu är det en hatversion..

Var ute på mitt forum på Facebook, ”Byta bostad inom Hägersten” och såg en annons om en 4a, etage på 120 kvm uppe på åsen! Mailade med tjejen om byte, hon var intresserad av byte, till en början, sen kom det fram att dom såklart helst av allt vill byta till mindre uppe på åsen, men, hon skulle ha mig i åtanke…
Som vanligt…
Fast jag klandrar dom inte.. Vi vill ju i första hand ha ett byte här i Axelsberg, men det verkar vara helt fucking jävla omöjligt!!!

Jag är less!!! Jag är INTE den som ger upp! Jag kämpar in i det sista, jag tror verkligen på ”allt löser sig tillslut”…. Men jag börjar verkligen tappa gnistan nu… 5 jävla år har vi kämpat (JAG) med byte!!
Ändå är vi kvar i vår trea..
Det säjer sig självt lite oxå, ingen flyttar från Axelsberg i onödan… Ingen släpper en 5a för att ge småbarnsfamiljerna en chans…
JAGVILLBARASKRIIIIIKAOCHGNÄLLA&HATAALLAJÄVLAFUCKINGRETARDEDMÄNNISKORSOMBIRIDETHÄRJÄVLAAXELSBERG!!!!
Jag vill vinna på lotto! Bli lagom rik och kunna köpa ett radhus/villa/nåtjävlaskit och slippa känna paniken över hur trångt vi bor..
Ibland känner jag nästan för att avsluta allt, på så sätt slipper jag må skit när det är ännu trängre.. Jag vill verkligen inte vara med längre..

Jag är arg! Ledsen! Uppgiven! Maktlös! Förbannad! Kluven! Deprimerad…..

Så det så…

Skitpårej…

Börja med att ska GRATTIS LEIJA PÅ 11 års dagen!! Hipp hipp HURRA!!

Som vanligt nattesuddeblogg från mig, men vad fan spelar det egentligen för roll?!?
Jag kunde inte riktigt koncentrera mig i min bok, kände att jag behövde få rensa hjärnan med en blogg!

Noel, älskade hyperaktiva adhd ungen, har varit på sitt allra bästa och vidrigaste humör ikväll. Han har skrikit, kallat mig både det ena och det andra, gråtit, kastat saker, för att två sekunder senare stå och retas och hånskratta åt en…
Alltså, den här diagnosen är inte lätt att bo ihop med!! Kan knappt förstå hur jobbigt det måste vara för honom..
Men allt som händer, som han gör är för det mesta väldigt elaka saker, och det är så jäkla svårt att vara en förstående och lugn mamma, som ska förstå att det är sjukdomen som talar.. Inte Noel..
Allt är så svårt, helgerna blir förstörda, allt jag gör blir fel, då både Noel och jag har så väldigt starka viljor, vi krockar konstant… Jag blir så jäkla ledsen och känner mig väldigt misslyckad :(…
Jag vill att han ska bli en trygg och fin kille.. Fin kommer han iof alltid vara i mina ögon.. Men en trygg, lugn och lycklig människa…

Tillslut somnade han av ren utmattning efter 3 timmars utbrott.. Ja, och lite melatonin på det..

Sara är så fruktansvärt förkyld! Hon hostar och hostar, vidrig torrhosta som gör ont i bröstet på henne..
Är hon inte bättre imorgon kväll blir det Vc på måndag för henne..

Var uppe hos mamsen en snabbis idag, hämtade krukor till mina blommor! Fanns så många fina krukor, fyllde en flyttkartong som fick följa med hem..
Min bror var där.. Första ggn jag såg honom på… hmmm, ca 2 år.. Han har aldrig sett Max, och han är ju 1 år & 7 månader!!
Bror såg iaf förjävlig ut.. Mager, rökig på ögona, blek… Jävla droger! Jävla svaga människa!!
Tror inte vi sa ett ljud till varandra! Hälsade inte ens..
Men han vet vad jag tycker!
Jag tänker inte ändra åsikt..

Nu har jag fått ur mig ganska mycket, kanske kan jag fastna i min bok nu..

Ha de!

Puss