Nu har vi haft en (eller 2 st) som varit här och kollat vår lägenhet. Dom är från Gnesta. Så nu får vi väl ge det någon vecka och se hur de känner, och vill de fortsätta ”bytet” så kan vi komma och titta på deras. ”Bollen ligger hos dom” kan man säga. De var iaf väldigt positiva till vår lägenhet, sen får man ta allt med en nypa salt oxå. Hon har bott i sin lägenhet i 22 år och jag kan tänka mig att det är svårt att ”lämna sitt bostadsområde” efter så många år. Ungefär som R känner som bott i Axelsberg eller iaf i närheten av ”Axberg” i 37 år.. Jag har lättare för att flytta på mig, jag brukar tänka att man boar in sig vart man än flyttar. Sen kan det såklart ta 1-2 år innan man verkligen kommit till rätta. Sara är väl den som skulle lida mest, lämna Stockholm, kompisar, närheten till shopping osv. Men vi har en eventuell nödlösning på det, och då är det nog jag som får det tuffare än tuffast, det är att hon bor i veckorna hos Mormor, och kan då gå kvar i skolan.. Skulle kännas som att ”förlora vårdnaden” av henne. Men vad gör man inte för sina barn?
Något som irriterar mig sjukt mycket är att min mamma ringer direkt efter att hon sett statusen på Facebook och undrar VEM som varit här, vart vi isåfall ska flytta osv. Anledningen till att det retar mig är att hon bor i en 5 rummare OCH HYR UT till andra men har absolut INGET behov av sina 114 kvm! Och så tycker hon att vi ska bo kvar i Stockholm. ”Jo men visst, byt med oss då för%€$£*%vete!!!!!!”
Blir så jävla less på allt gnäll eller tips från någon som kan underlätta vår boendesituation genom att typ knäppa med fingrarna!
Jaja, bollen är i rullningen, vet dock inte vilket håll lutningen går!
Bye Bye 😘
~Alltid En Diva~ 