Kan säkert uppfattas som att vi är totalt bortskämda, men personligen tycker jag inte det. Tycker vi är väldigt medvetna om vad vi vill och när vi vill det. Har en man som är petnoga med ekonomin!
Robert och jag har hittat ett hus som vi verkligen vill ha. Nu går det inte ihop med att få lån för oss, eller det kan göra det, men jag är inte dummare än att jag förstår varför hon inte kan hjälpa oss.. Jag förstår, men det gör väldigt ont!
Helst vill jag lägga mig ner & skrika! Gråta, sparka och bara vråla..
Sara är på mig konstant. ”Kan vi köpa huset, mamma? Kan vi?”
Hon trivs inte i sin klass. Hon hatar sin skola. Vet inte om det skurit sig med tjejerna i klassen, men något har hänt.. Tror hon oxå vill ha en ”nystart”…
Noel är livrädd för allt vad bilar heter, trottoarer, hissar, gå ut själv, inget sådant vågar han här hemma. Men där, i hus med tomt, utan massa bilar och ingen jävla hiss, skulle han verkligen växa genom att han kan gå ut själv, gå till kompisar själv, ta hem kompisar för att vi får plats osv…
Jag hatar nästintill Hägersten. Jag avskyr nästan Axelsberg. Jag trivs inte alls här och har känt så ett bra tag..
Robert har varit väldigt tvär i tanken på hus. Han har räknat mycket noga på allt. Först var han inte ens intresserad av huset, men då vi väl sett det, var det han som började prata om framtiden. Vad vi skulle kunna göra och hur… Vi gillar att det lixom är färdigt att bara bo i! Inga större renoveringar krävs, ingenting!
Både Robert och jag har gått med tårar i ögonen hela kvällen. Jag var tvungen att lägga mig med Max vid 16 tiden. Jag hade så ont i ögonen av all gråt..
Vi är dessutom de enda som är intresserade av huset. Det andra paret drog sig ur, det är inte ens budgivning på det, och säljarna vill verkligen sälja nu, de ska flytta ut i juni nämligen. Kanske vi skulle kunna sänka priset lite…
Dessutom är huset i väldigt bra skick, inga fuktskador, hela tapeter, bra fönster, driftkostnaden ligger normalt, fläktar finns, kamin finns, en fantastiskt fin altan är byggd, garage, tomt med odlingsmöjligheter, växthus, vedbod, bastu, men framförallt utrymme för oss allihopa.. Vi kan ha folk över, få tillbaka lite av vårt sociala liv.
Det här huset skulle rädda oss allihopa! Det skulle ge våra barn en trygghet.
Dels skulle de få växa upp på landet, långt bort från tunnelbana och elände.
Usch, tårarna har runnit konstant idag, har verkligen fått bita ihop framför Sara. Tur i oturen att hon haft löss och varit hemma idag, dels för att jag har ryggskott, sen har jag verkligen varit svag idag..
Inte så att jag lägger över något på henne, det gör jag inte, hon erbjuder sig att hjälpa mig, och just idag har jag tacksamt tagit emot all hjälp!
Imorgon blir jag tvungen att säga till mäklaren att vi drar oss ur :(.. Känns förjäkla sorgligt då vi har en dröm! Inom räckhåll…
Håll till godo alla nyfikna!
Nu vet ni allt!
~Alltid En Diva~ 