Vet inte om det är concertan men ibland börjar jag tänka.. Det där lät ju helknasigt, men alltså tänka lite mer på djupet..
Jag kan fundera över både stort och smått, oavsett vad, så letar jag en mening med allt och tror att mycket sker av en anledning.
Just nu är det ödet.. Och hur länge man ska straffa sig själv för misstag, och vem som avgör ”när man straffats/betalat tillbaka tillräckligt?
Alla gör vi fel! Alla har vi gjort fel! Så är det,det är ju en del av livet att göra fel, ställa till rätta, förlåta, och lära om.. Men vem avgör hur länge?
Jag tycker att det är jag som avgör hur länge jag ska må dåligt för något jag gjort. Jag kan inte må skit i all evighet, utan får stå mitt kast och be om ursäkt. Att få motpartens acceptans och godkännande är ju inte upp till mig.. Har man godtagit en ursäkt, ska det vara bra så. Att älta skapar för stora sår i själen och man kan aldrig läka. Att gå vidare och fortsätta framåt är det viktigaste. För vi alla har bara 1 liv att leva, och det är inte många år egentligen som man finns här, så varför gå och må dåligt? Vi människor måste bli bättre på att förlåta oss själva & inte bara söka bekräftelsen från andra.. Så tänker jag.. (kollat på Morden i Sandhamn & då kom funderingarna..) Jag vill ändå leva mitt liv lyckligt! Jag vill vara glad och ha roligt. Jag vill, med alla mina bra sidor, vara en trygg mamma till mina barn. För om jag mår dåligt, då är det som ett blåmärke som aldrig bleknar. Det sitter där och skiftar i färg men aldrig försvinner. Och det syns utanpå, även om det är inuti. Och jag vill inte vara ”blåmärkt”!
Jag tror att förlåtelse är otroligt viktigt att få, men att acceptera sig själv, förlåta sig själv är mycket viktigare!
Jag har den jobbiga vägen lärt mig att ”ärlighet varar längst”, och det är något jag fått jobba med hos mig själv, och nu är jag inne på att acceptera mina brister och GÅ VIDARE!
Men även min omgivning, jag är inte en svår person att vara ärlig mot, jag är ganska öppensinnad så. Jag dömer inte vid första anblick, jag lyssnar & funderar på vad som är klokt i den situationen, jag vill inte att någon ska behöva ljuga för mig, utan jag blir mindre upprörd om jag får sanningen direkt. Oavsett vad..
Sen kan jag, som många andra, bli fruktansvärt förbannad, gapa och skrika, när jag tycker något är riktigt fel, men det lägger sig efter att tag.. Oftast! Och många gånger vet jag inte när det är läge att vara tyst.. Eller visste inte är nog mer rätt, för concertan har förändrat mycket hos mig.
I slutänden har jag bara mig själv, så varför göra ont mot mig själv?
Ahh, förstår ni mig på något sett? Eller är jag helt uppe i det blå med mina tankar? Och nej, jag vet inte riktigt varför alla tankar hamnade i bloggen, men programmet jag såg fick mig att fundera. Och det blev mycket att fundera på.. Ack så skönt att få det ur huvudet iaf..
SovGott! Tänker jag göra ❤
~Alltid En Diva~ 
VARNING FÖR LÅÅÅÅNG KOMMENTAR, HAHA!
Men haha, känner igen mig sååå mkt!
Har också helt sjukt djupa tankar på ritalinen. Som tur är har jag några som orkar lyssna på det, haha. Men sist här så tyckte jag att det är fan helt rimligt att det finns paralella universum, att det är därför vi har DejaVu osv.
Det där med förlåtelse har jag också tänkt mycket på, det finns folk jag inte skulle kunna förlåta. Men folk tror att jag är envis och bångstyrig. Men för mig e d rätt enkelt, jag ger folk lite för många chanser ibland.. men bara att jag ser att en människa förstår att den har gjort något som sårat mig (vilket inte behöver vara att personen gjort ngt fel) så är jag rätt snabb på att gå tillbaka till det vanliga.
Jag jobbar på att förlåta mig själv fortfarande. Att förlåta mig själv att tillåtit så mycket gå så himla långt. Men den dagen kommer den med..
Jag har några frågor..
Jag har ju ADD, du har ADHD va?
Jag undrar hur du blir på medicinen? Innan jag tar den så är jag väldigt ”seg” och jag kommer inte igång, jag skjuter på allt..
Men ca 15 min efter medicinintag så kommer jag igång, jag får en push och jag gör det jag ska göra (till en viss mån)
Jag undrar hur det är med ADHD, är du redan ”igång” så att säga och att tabletten hjälper dig att skingra tankarna och liksom kunna sortera mer vad av alla tankarna som behöver göras?
Det är ju sån skillnad med ADD/ADHD just där, jag är mer ”inåt”, vet oftast vad jag behöver göra men kommer inte till att fixa det.. medan ADHD är med utåt och verkar liksom ha svårt att veta vad som ska göras, men jag vet inte om det är så? Säkert individuellt, men skulle va kul att höra från ngn som har ADHD hur det funkar.
Sen undrar jag, jag gick en kurs för ett par år sen för folk med ADHD/ADD… där jag fick en arbetsbok. Kollade igenom den igår och den är verkligen superintressant. Det är både läsning och typ små uppgifter för att läsa sig hantera sin diagnos på ett sätt.
Det är lite ”skoluppgifter” i den osv. Men jag tänkte på dig, du som gillar att läsa. Är det något du vill låna? Som sagt, den är verkligen superintressant och man lär sig skitmkt av den, både att lära sig om diagnosen samt att få praktiskt göra små test för att lära sig organisera, mindfulness, beteendeanalyser osv..
Säg till isf så kan jag lämna den i Gnesta eller så..
Oj oj oj… som sagt, det blev en uppsats här, haha. Men har precis tagit tabletten och då börjar tankarna direkt, HAHAHA.
Ha det bra nu och hoppas att Kameran kom till användning.
Ett tips, såg att Webhallen hade 2st Fujifilm – fotopapper för 179:- (annars typ 149:- st), och som jag sa.. Enligt youtube så ska dom fotopapprena funka på polaroiden!
Ha en super fin dag Johanna – och när vi ändå kör på förlåt temat så kan jag ju passa på att be om ursäkt för mitt fittiga beteende under alla dessa år 😉
Kram!!
Du behöver inte be om ursäkt, jag var lika fittig jag, Du är sen länge tillbaka förlåten ❤
För min del när det gäller medicinen, så jag vet allt som måste göras, men vet inte i vilken ordning jag ska göra det så utan medecin gör jag lite här och där och i slutänden har jag inte avslutat någonting, bara gjort flera sysslor.
Med concertan får jag ett lugn, jag gör saker klara innan jag går över på nästa projekt. Kan till o med hålla på med flera saker på en gång och de blir klara!
När jag vaknat och går upp är jag så seg, känner ingen ork alls, får oxå en skjuts av medicinen och kommer igång.
Just nu tror jag dock jag går på för låg dos, är bara uppe på 36 mg, ska till läkaren den 14 feb och då får jag nog höja och ska ev få ritalin som tillägg på eftermiddagarna.
Ska kolla upp fotopappret, tack för tips!
Jag tror alla behöver bli bättre på att förlåta och acceptera sig själva, och tillåta sig själv att vara just sig själv så långt det går! Sen ska man ju inte klampa runt och medvetet såra folk 🙂
Stor kram