Det har tagit mig 3 dagar att skriva Ebbas förlossningsberättelse. Så snabbt går det här hemma. Hinner påbörja en sak för att lika snabbt få avsluta det projektet då antingen Ebba vill tutta eller Smasken vill sitta nära.. Ingenting går att planera, och ärligt talat så har det här påsklovet sugit så jäkla kraftigt.. För dom 2 äldstas del iaf.. Inget har vi direkt gjort tillsammans förutom att bara vara hemma och verkligen tagit det lungt.
Idag fick vi besked om att det inte blir något lägenhetsbyte för oss.. När R berätta gick luften ur mig helt…. Och livslusten oxå.. Känner ingen glädje, ingen mening med någonting. Varför är vi så jävla olycksförföljda när det gäller byten? Varför kan inte min familj få bo bra? Barnen få ha egna rum? Varför???? Ibland tänker jag att dom kanske skulle få det bättre utan mig… Jag ställer bara till det och allt jag tar för mig blir det skit av…
Jag orkar inte mer nu….
~Alltid En Diva~ 