En vanlig varannan vecka tisdag med andra ord.
Förra veckan var jag på begravning. En av de ”häftigaste” och mest kärleksfulla avsked jag sett. Det var så otroligt familjärt även fast vi var så många som var där.
Hamnade efter begravningen i ett triangeldrama, känns det som nu i efterhand. Den ena spelade ut den andre och i mitten stod jag. Jag gjorde för stunden att onödigt val, det kan jag själv erkänna, skulle gjort ett annat val och bara gått hem själv. Men dagen efter ramlade messen in och jag blev kallad än det ena än det andra. Och då kändes valet inte lika onödigt. För det var ovärdiga ord som skrevs och på mig tog de hårt. Att bli kallad oförskämda saker, till viss del kan jag ta det, men när det verkligen blir personligt och det inte finns en helt ärlig person bakom orden, då tappar jag tålamodet.
För att kunna sätta sig över någon annan då ska man vara totalt ärlig och oskyldig i allt. Och när det inte är så, då är pajkastning jävligt omoget och onödigt.
Detta har jag tänkt på under helgen. Jag är inte en elak människa. Långt ifrån felfri, men inte elak.
Nu borde Stig Helmer komma snart, så ska pausa min text här.
Ha en fin dag i kylan, det är faktiskt riktigt bitande kallt ute.
Kram
~Alltid En Diva~ 