Känslor & Knas.. Ungefär där är jag nu. Jag är upp och ner, jag är ut & in.
Jag kämpar med mycket hos mig själv, jag försöker fokusera på att tänka om, kanske tänka ”rätt”? Hela jag är i upplösningstillstånd.. Hela jag bara tänker och försöker sortera allt.
Igår rann tårarna flera gånger. Jag kom på mig själv med att ”gå undan” och gömma mig när jag grät.. Varför gör jag så? Det är ju så knäppt.. Det sista jag vill är att det ska se ut som att man ska dölja vad man känner.. Ändå gör jag så själv inför mina barn. Går undan och isolerar mig, döljer, skapar en fasad.. Så sjukt dumt!
Igår möblerade jag om lite. Nu står stora sängen i största rummet, och Stora S har fått tillbaka sitt rum. Rensade i E’s rum ordentligt, det blev 5 papperskassar fyllda med trasiga leksaker, sönderklippta plasthandskar, pappersbitar osv. Det var så brutalt äckligt där inne. Nu är det Rent och städat, putsat och fint. Sådan enorm skillnad kan jag lova.
Stora S rum känns så stort nu när 160 sängen försvann. Det blev väldigt rymligt.
Usch, är trött idag, sovit dåligt, och E, M & S började tidigt härja inne i rummet. Skrek, tjoade, lekte och hoppade. Fattar inte varför mina tre yngsta barn alltid måste skrika då de pratar med varandra? De sitter på golvet med bara 20 cm till nästa person men vrålar fram sina ord & väsnas helt fruktansvärt. Varför?
Nä, nu ska jag slappa i soffan lite. Är helt slut mentalt!