Dagen då min bästa vän föddes..
Juni 1996 dagen då jag såg henne första gången i vårt hemklassrum i Skärholmens gymnasium. Hon satt med hörlurar i öronen och ritade på ett papper, tittade inte ens upp på mig när jag kom in i klassrummet, jag kom såklart 2 timmar sent då jag missat när uppropet var. Andra dagen kom hon inte ens till skolan.. Jag tittade efter henne, men hon var inte där. Tredje dagen kom hon. Minns inte exakt hur vi fick kontakt men från där och då så var det hon och jag. Hon bjöd med mig på fester, jag hade precis flyttat till Stockholm hem till min mamma från min fosterfamilj. Hon introducerade mig i sin familj, hennes föräldrar tog emot mig direkt med öppna armar. Hennes storebror blev även han en nära vän till mig. Hennes lillebror var så jäkla gullig och flyttade in i mitt hjärta direkt. Inte nog med att jag äntligen fått lämna en helvetisk miljö och fått flytta till min mamma 15 år ung, så fick jag en extra-familj som jag kände mig så välkommen i. Jag hade ingen aning om att sådana familjer fanns. Och där och då, blev jag omsluten av människor som älskade villkorslöst.
Vi har följts åt sen dess. Avstånden har varit olika långa, men aldrig har det funnits ett avstånd som varit för stort för att vår vänskap inte ska klara av det. Det har funnits konflikter som skulle dödat de flesta vänskapliga förhållanden, men inte vårt.
Det vi har är unikt. Det vi har kan aldrig förstöras eller infekteras, inte någon eller något kan gå emellan det vi känner för varandra.
Jag är så jävla glad och tacksam för dig. Så himla lycklig över att ha dig i mitt liv och att jag får vara en del av ditt liv!
Idag är din dag! Idag ska du sträcka på dig och vara stolt över vem du är och hur långt du kommit! Se din egen styrka, för den är helt jävla amazing!
Älskar dig!
Älskar Dej Bejb 💟