…kunde ta över all hennes smärta, oro och rädsla. Skulle jag göra det direkt!
Idag fick hon första dosen Humira. Allt var ganska lugnt innan, samtalet och hur vi gick igenom allt kändes lärorikt och bra. Men sen kom ögonblicket… Pennan fram, bort med tapir, torka bort kladd, sprita av, och sätta pennan på plats. Då kom ångesten.. Då brast det för henne. Hon höll i min tumme, jag fick inte trycka. ”Nej mamma, Nej.. Jag vill inte.. Jag ångrar mig.. Nej” Och där sitter jag.. Och måste trycka. Hon måste få i sig Humiran. För hennes kropps skull, hennes leders skull.. För hennes skull… R fick ställa sig bakom, hålla om och krama.. Och jag tryckte på pennan och medicinen var inne. Hon hatar sin sjukdom och jag hatar den oxå! För att den är så feg och satte sig i ett oskyldigt barn! #hatareuma
Tror att hon vid middagsbordet nu förstår att hennes sjukdom inte kommer växa bort. Hon har inte barnreumatism längre. Hon kommer ha den där helvetes jävla piss sjukdomen för alltid, och det smärtar mig så jävla mycket! Jag vill inte heller att hon ska vara sjuk. Inget av mina barn ska behöva vara sjukt. De ska vara barn och vara glada, leka och inte behöva tänka på sina kroppar eller sin hälsa!! Så SKA det vara tycker jag!
Nästa dos är om 2 veckor.. Sen kommer hon nu var tredje månad att lämna blodprover för att kolla levervärden, eftersom det är i levern som läkemedel bryts ner. Så den sköter sig och allt funkar.
Igår följde jag med Tessa till sin pappa. Fick rysningar under besöket, han tittade henne rakt i ögonen. Han nickade.. Det var så fint att få se det! Fina *pappen* och ligga där o kämpa! Men vi hejar ALLA på dig ”Vovven”!! Vi tänker på dig och dina 💞, vi håller tummar och tår och vi sänder styrka och kramar via tanken varje dag!
Nu ska jag ta o läsa lite innan det är dags att stänga ögonen och sova.. Ha det fint!
~Alltid En Diva~ 