Inte alls upplagd~

För en heldag med 3 små troll hemma. Men, jag är ledig från jobb, personalbrist på förskolan och de vädjar om att de som kan löser barnomsorg själva alt har barnen hemma. Så vilken tur att jag är L E D I G !!

Nä, men, jag fattar att det är tungt för pedagoger i denna pandemin. Och naturligtvis har jag barnen hemma när jag kan! Klart jag vet att barnen blir gladare och tröttare och mer stimulerade efter en dag på förskolan, men då jag kan ha dom hemma då gör jag det! Då finns det pedagoger till de barn med föräldrar som måste jobba och ej har någon möjlighet att lösa barnomsorg. Det gäller att alla gör sitt för att hjälpa till.

Jag hade helst lämnat dom, sen kanske legat och vilat, kollar Netflix, dammsugit och bara tagit det lugnt. Men det får jag vänta med, någon gång är väl Pandemin över och man kan återgå till en någorlunda normal vardag.

På jobbet insjuknar personal på löpande band med Covid-19. Jag sitter bara och väntar på att det ska bli min tur. Vi blir exponerade och utsatta för smitta varje gång vi går in på Det Sjuka Huset! Vi har smittade på avdelningen. Igår hade vi mer personal (nästan) från andra avdelningar än ”vår” egna personal. Det är kaos. Det är så många sjuka bland personalen på alla avdelningar. Nu får alla olika avdelningar rycka in och gå till andra avdelningar för att lösa personalbristen. Hur länge kommer det att fungera att göra så? Det är faktiskt lite skrämmande hur det ser ut nu.. Vad händer med att ha patientsäker vård när det inte finns tillräckligt med personal? Det är en oroväckande tid vi har framför oss..

Jag tycker alla ska ställa in sig på att inte åka iväg, till släkt & vänner, i Jul. Bara köpa läget lixom.. Vi måste alla göra uppoffringar och skydda varandra. Julen kommer tillbaka varje år. Man får göra sitt bästa i ”pissig” situation. Julen ska handla om värme och familj, och att visa omtanke för nära och kära, och det finns inget bättre sätt än att hålla avstånd och skydda andra. Det är Kärlek!

Jag är så trött. Passen på jobbet blir tyngre, mera oro och stress. Det tär på kroppen och psyket att ha patienter i isolering. Skyddskläder på och av. Ingen går säker. Isolering är en liten liten del av att minimera risken för att exponeras för smitta. Men så fort du går in, med skyddsutrustning är du exponerad. Som sagt, bara väntar på att själv bli smittad.

Ta hand om varandra.