Kommer inte skaffa fler djur. Eller aldrig ska man kanske inte skriva, men inte på många många år..
Nu är Tjejen fri att springa och hoppa högt.. Finns inget som hindrar henne längre. 19.55 påbörjade hon sin resa till katthimlen 💜
Jag glömmer aldrig den dagen R & jag var och kollade på kattungar hos Rs arbetskompis syster. Den här svarta lilla pälsbollen, med halva ansiktet i vitt & andra halvan svart, fräste och backade direkt hon såg oss. Direkt visste jag att just hon skulle komma till oss.. Det var kärlek direkt!
Och så knasig hon varit, attackerat alla som kom hem till oss, anföll deras fötter eller vader, backade sakta upp innan hon slängde sig runt foten och bet. Hon har alltid kommit när jag varit ledsen. Lixom sökt upp mig för att buffa i mitt ansikte, trösta på sitt vis. Eller mitt hår, som hon älskade långt hår, buffa, bet och gosade med mitt hår..
Älskade kissemiss, som du kommer saknas oss. Men du finns i våra hjärtan, alltid.
Du har haft ett bra liv, aldrig varit sjuk, levt ute på landet, inne i Axelsberg. Du har haft tur med hälsan. Du har skrämt bort rävar från tomten. Du har varit den bästa vakt”hunden” vi kunnat ha..
Just nu vill jag aldrig skaffa fler djur, det är ett sånt helvete att veta att dom inte finns med en för alltid. Det gör ont att förlora någon man älskar, oavsett katt, hund, ko, hamster. Det är ju en kär vän ändå..
Nu är du iaf inte fånge i en gammal kropp längre, nu springer du över ängarna och hoppas du träffar Killen däruppe..
Och riktigt läskigt var det här på kvällen… Det jamade.. Både jag & R hörde det.. Vi bara titta på varann.. Så nog är du här ändå Tjejen 💜
Då jag ibland har lite svårt med känslor, så redan innan vi åkte tog jag bort hennes mat & vattenskål. Sen rök kattlådan.. Jag klarar inte att se det. När vi kom hem städade jag i köket. R sköljde & skrubbade av hela badrumsgolvet. Nu finns inget som visar på att vi haft katt.
Noel & Sara reagerade väldigt starkt när hon dog. Väldigt ledsna. Sara har försökt förneka helt och först satt hon och skratta så hon kikna hos veterinären, sen när det var dags så kom tårarna även för henne. Noel gråter hela tiden.. R oxå, han har gråtit tillofrån sen vi fattade beslutet att ”nu är det dags”. Jag är såklart oxå knäckt, men visar det inte riktigt. Blir mera arg. Vill sysselsätta mig, göra något hela tiden.
Det kommer nog kännas lite konstigt närmsta dagarna innan man vant sig vid att hon är borta.
Jag stannar där, vet inte vad mer jag kan skriva.. Men nu ska vi smälta det här och gå vidare 🖤
~Alltid En Diva~ 