Jag har känt på mig, det har varit liiiite för lugnt ett tag.. Lugnet innan stormen.
Mentalt orkar jag inte. Jag tvivlar så enormt mycket på allt, jag har känt på mig ett tag ett något inte är rätt. Magkänslan har gjort sig påmind.
Jag har valt att förneka och valt att tro på det som verkar bäst, ni vet, det där sjuka hoppet som aldrig lämnar en. Det där jävla hoppet som alltid resulterar i ett svek, ett sårat hjärta, sorg och förtvivlan. Hur länge till orkar jag kriga? Det är i slutänden inte jag som ska förändras. Det är inte jag som behöver vara ärlig med mig själv. Däremot behöver jag vara mer ärlig om det som jag känner, den oron som malt, sätta ord på rädslan.
Idag är en tuff dag.
Idag är oxå min bästa väns dag. Det får inte glömmas bort. Min egna människa, som jag älskar så högt, hela den här dagen är hennes.
~Grattis Bejb! Älskar dig! Gör din dag~
♥️