Idag var min pappas begravning.. Det har varit lite blandade känslor under dagen..
Tror att i bilen, på väg upp till Söderhamn, tänkte jag vända minst 2 ggr och åka hem igen..
Men nu i efterhand är jag väldigt glad över att jag inte gjorde det.
Begravningen var bland det ”naknaste” jag sett. En blombukett fanns.. Ändå var det 16 personer där..
Prästen upprepade ordet FÖRLÅTELSE säkert 8-10 ggr och tittade på mig..
Jag vet inte om jag förlåtit pappa idag, eller om jag förlåtit mig själv, men något släppte i bröstet. Kanske är ordet jag söker ”ACCEPTERA”..
Att jag nu accepterar att det finns inte längre några svar på några frågor. Kommer aldrig att finnas..
Det är över nu..
Vila i frid Pappa, hoppas du fått ro i din trasiga själ..
Efter begravningen gick jag förbi minneslunden och la en blomma för Farmor..
Sen möttes vi upp med 3 kusiner till pappa, hans moster med man och barnbarn, samt Birgitta & 3 till på ett café och hade minnesstund tillsammans. Det var väldigt krystat till en början, men släppte efter ett tag!
Fick lite kontakt med en 3männing till mig, Maria, och jag hoppas vi kan hålla kontakten.
Det har varit en jobbig dag med många känslor, inte direkt mitt favoritscenario, men jag överlevde.
Middag åt vi hos svärmor, och efter det en kopp te. Trevligt & gott!
När vi kom hem så dammsög jag och skurade golv, tog disken, bakade en morotskaka (mix), kolla lite på tv, prata ned svägerskan, busa med Max, kramades med Sara..
Nu längtar jag efter John Blund!
Puss