Vaknade innan klockan imorse oxå.. Det är väldigt ovanligt för mig. Nu har det hänt 2 mornar i rad. Lite coolt!
Sara gick 7.20, Noel kom upp ca 8.10.. Han åt frukost, sen när han skulle bära ut sin tallrik i köket så tappar han den och blev så ledsen!! Han blev nog lite rädd när den gick sönder och yoghurten skvätte såklart överallt, och över hans fot.. Trodde först han fått tallriken över tårna, att han hade ont. Jag tröstade såklart, han såg så förtvivlad ut.. Stackarn, han blev nog lite rädd för att jag skulle bli arg.. Men herregud, en tallrik går att ersätta, jag var mer orolig för hans tår. Men det gick bra sen. Vi kom till dagis vid 9.30 ca..
Jag for hem, rasta hunden, åt frukost, sen kom Älsklingen hem vid 10. Vi skulle hämta upp Noels pedagog Jorge vid dagis, för att åka till Bup på återgivning till förskolan.
Det var ett väldigt givande möte. Vi har alltid haft en mycket bra dialog med Noels pedagoger, varit insatta i hur de jobbar med honom osv.
Men idag verkligen kände och förstod vi hur mycket omtanke och trygghet Noel blir bemött med på dagis. Hur mycket stöttning han får där. Vi har sett stora framsteg hos Noel, men det kändes så fantastiskt att verkligen få höra hur de jobbar med honom. Att den tiden finns, i dagens förskolor/dagis, är mycket sällsynt!!
Jag är så fantastiskt glad över att vi valde den förskolan! Jag ångrar inte en sekund av att den inte ligger 3 minuter ifrån där vi bor. Det gör inget att vi måste ta bilen för att lämna Noel (ja även Sara när hon gick där). Det är den bästa Förskolan i Hägersten!
Med de mest kompetenta pedagoger.
Förskolan Snöbollen är ett givet val för oss när det gäller var ”lilla syskonet ska gå. Inget snack om saken!
Det kommer bli så tufft att ”lämna” förskolan till sommaren. Att inte träffa alla underbara människor där på lite mer än ett år, förrens det är dags för den här att skolas in. Tufft känslomässigt för Noel, att lämna trygga Lyktan och gå till 6 års.. Blir nog känslomässigt jobbigt för hela familjen.. Men hoppet om att vi snart är tillbaka känns riktigt bra :).
När vi kom hem så var det mycket som snurrade i huvudet. Det här har bara börjat. Vi kommer nog få kämpa mycket mot skolan sen. Det är det hör med pengar och resurser.. Då ställer man sig frågan, hur mycket är det värt att ett barn får trygghet och utbildning i skolan?
Den jobbiga resan börjar till hösten…
Som sagt, hemma somnade både jag och Robert i varsin ände av soffan.. Jag vaknade till av att Noel kom in i vardagsrummet med ett stort leende på läpparna :). Sen fick han för sig att han skulle göra pannkaka (!!!!) och till det behövde han kokboken och en dl mjölk och lite bakpulver! Jag trodde han skojade, men han hade vispat ihop….något blött och vitt i en bunke. Robert försökte rädda den med mjöl, och grädda på en pankis. Noel hade på sylt, men den var visst ingen höjdare! Men lite roligt, det är första ggn han ”tar kommandot” i köket, haha 🙂
Tog ett bad nu ikväll, jag älskar ju att bada, och kom på att efter förlossningen dröjer det ju ett tag innan jag får bada igen, så det är lika bra att passa på.. Det var så skönt!! I 10 minuter, sen kom både Sara och Noel in och skulle bara känna på vattnet, och bara känna på magen som badade, och bara prata med bebisen i magen och fråga den om den tyckte om att bada genom magen.. Ja, så höll det på.. Det sluta med att Sara var dyngsur upp på tröjarmarna, Noel stod helt plötsligt i bara fillingar och hängde med hela överkroppen ner i badkaret. Då gav jag upp. Det sköna badet fick vara avklarat.
Rensade förresten barnens garderober nu efter middagen. Fan, vad kläder man bara trycker in som ungarna inte ens kan ha. Är det för litet, varför sparar man då på det?
Det blev iaf jättebra. Noel fick tom en låda till övers i sin garderob. Det är jättebra. Sen flyttade jag lådorna/korgarna så att strumpor och underkläder nu är i en höjd där de själva kan plocka kläder, annars har jag haft just underkläderna högst upp i. Garderoben, men nu sa Noel själv att han vill kunna hämta själv! Självklart ska han kunna det! Sara bad mig sänka hennes låda oxå, det kirrade jag direkt. Nu är de ännu mer självständiga, att det ska ta typ 100 år för en fatta hur små små förenklingar och förbättringar kan göra vardagen så mycket enklare….
Nä, för ovanlighetens skull känner jag mig trött. Ska nog gå och lägga mig.
Imorgon har vi inget bokat, tack o lov, på torsdag ska Ziri till veterinären. På fredag har Noel habilitering.
Sen är det äntligen HELG!!!!! Och på söndag fyller min vackra Tuttan 10 år❤..
Pussen Kramen