Vaknade av ett ryck vid 7.30 imorse.. Jag och Noel brukar kliva upp vid 8 annars.. Men vid halv 8 ringde Robert, och sa att jag måste kolla så att Sara kommit upp. Isa (Saras klasskompis) hade ringt till Robert då hon inte fått tag på Sara på morgonen, de hade bestämt att mötas vid 7.15 och gåtfull skolan, innan de skulle med klassen till Skansen kl 8.00. Jag rusade upp och i hallen möttes jag av min underbara vackra stora och duktiga tjej fullt påklädd med väskan på ryggen på väg till skolan. Isa kom oxå upp precis, så de kom iväg härifrån 7.35.
Kommer aldrig sluta förvånas över hur duktig hon är. Det, trotts sina svårigheter hon har med sina bångstyriga leder.
Jag klev upp då. Satt i soffan i tio minuter och bara stirra rakt ut i luften.. Kände hur trött jag var.. Jag hade verkligen huvudet under armen.. Det var hemskt.. Noel kom upp vid 8, käkade frulle, sen vid 9 åkte vi iväg till dagis. Redan på morgonen hade jag bestämt mig för att gå och lägga mig direkt då jag blev solo här hemma. Så efter lämning och rastning av Znirpan, så klädde jag av mig och begravde mig under täcket.. Sen låg jag i nån dvala fram till 12 ca.. Hann givetvis kissa 2-3 ggr.. Men sen, sen somnade jag.. Och sov så gott fram till 16.. Det behövdes. Jag behövde det.. Har känts ganska bra att iaf kunna räkna till att ha sovit i 4 timmar.
Sen på eftermiddagen kom vi på att vi bara måste ta oss iväg och köpa presenter till våran stora kille. Fick hjälp av Roberts kusin som bor ovanför oss och hon tog Noel efter maten så han fick vara där och leka.
Vi åkte till Toy’s och hittade lite smått och gott där. Hade tur att jag redan förra månaden köpte en del kläder till båda barnen som de ska få i present, så slapp vi ta allt på en gång. Sen en snabbis in på Rusta och köpte inslagningspapper.
Så imorgon på dagen hoppas jag att jag har lite mer energi och orkar slå in hans presenter.
När vi var på Rusta så hittade jag oxå Noels favorit dryck Päron på tetra och en stor förpackning Toblerone som Noel oxå bara älskar, det vart en jättebra present det med :)..
Det blir nog bra det här :)!!
Magen har sjunkit jättemycket inatt. Igår låg den högt som attan, imorse när jag skulle ta en ”magbild” och såg själv hur låg den nu är. Bara på en natt. Det är ju fantastiskt. Robert sa det ikväll att han tror att magen kan ha sjunkit för att jag ”slappnat” av lite efter stressen med att ha väntat på barnvagnen. Det har varit 5 månaders helvete och det släppte igår.. Jag vet ju inte, men han kanske inte har helt fel… Eller??
Nu kommer spekulationerna om när,var och vad.
Jag har varit ganska återhållsam med informationen kring datumet som är enligt ultraljud eller mens, då jag inte tycker om frågorna som kommer sista tiden. ”Känner du något? När kommer den? Vet ni inte vad det är? osv.
På jobbet sa jag att den kommer i mitten av april någongång. Då slipper man säja mer.
Och ska jag sitta hela dagarna och bara känna efter hur det känns och analysera minsta lilla krämpa kommer jag tillslut bli knäpp. Och det är jag ju redan, så det räcker och blir över ;)..
Jag undrar själv alla dessa saker som andra undrar..
Jag längtar mig sjuk till att få veta hur vårt barn kommer se ut när det föds..
Kommer den vara lik Sara som bebis, eller Noel? Eller har den ett helt eget utseende? Är den frisk? Pojke el Flicka? Kommer förlossningen starta med vattenavgång eller värkar? Är jag nära förlossning nu, eller kommer jag gå över?
Alla dessa frågor finns hos mig med… Och jag har inte ett enda svar. Bara massa funderingar..
Jag känner mig mer stressad. Jag känner mig riktigt säker på att jag iaf hinner fira Noels födelsedag.
Sen nästa helg, på söndagen då fyller Sara två siffrigt. Hela 10 år, och det finns en stor risk att jag är på BB då. Och missar hennes födelsedag.. Det gör mig så stressad och så ledsen. Sen den 27 är det släkt-kalas. Vi vet att vi har hjälp från Roberts syster, min svägerska med att hålla kalaset, men i mamma-hjärtat mår man alltid dåligt när det inte blir som man planerar. Framförallt om jag inte är hemma på Tuttans dag!! Usch.. Ångest..
Så nästa vecka måste jag få till hennes presenter.. Så de iaf är klara när hon fyller år. Och kan inte jag, då får Robert gå från BB så fort det är möjligt och åka hem och krama och pussa och sjunga för vår Sara från mig med. Hon ska inte få känna sig undanskuffad. Der får inte hända!!
Puss och …. Kram
~Alltid En Diva~ 